Hur ont gör det egentligen att föda barn?

För mig gjorde inte värkarna särskilt ont i början, jag trodde inte att det var dags eftersom jag hade föreställt mig att det skulle göra mycket mer ont. Vi åkte in till sjukhuset när vattnet gick, och då var jag öppen sex centimeter utan att det var jättejobbigt. Sen blev det mer intensivt, men jag tyckte lustgas funkade jättebra. När jag var helt öppen däremot och krystvärkarna började kände jag att jag inte hade kontroll längre och DÅ gjorde det otroligt ont! Som tur var hann de sätta spinal då (de hann inte sätta epidural) och då försvann all smärta, jag kände bara hur huvudet tryckte på men det gjorde inte ont. Så jag är väldigt glad att de hann sätta spinalen....

Jag kan berätta hur det var för mig. Jag var livrädd för att föda, även om jag hade inställningen att jag inte kunde göra så mkt än att bita ihop och trycka ut ungen Trodde dock att jag säkert skulle få panik över smärtan... Sa det till min sambo me, att jag förmodligen inte skulle kunna slappna av utan bara få panik liksom. Har väldigt låg smärttröskel och är nålrädd så jag fick till och med bedövningssalva på handen när de satte droppet Gick hemma med värkar från 2 på natten till cirka 10 på förmiddagen. Kommer ihåg att jag inte visste vad jag skulle ta mig till, gick på toaletten hela tiden för att få bort det onda liksom. Kändes som när man har sån där jättemagknip som bara går över om man går på toaletten... Bara det att det ju inte gjorde det den här gången... I bilen in till förlossningen tyckte jag dock det klingade av lite, så jag var helt säker på att bli hemskickad igen... Väl inne var jag dock öppen 5 cm och BM kunde känns huvudet på min dotter Jag blev så glad och såå lättad. Hade ju klarat av en massa hemma redan! Hade väldigt täta värkar, ungefär 1/2 minute mellan varje. Kommer ihåg att min sambo fick panik en gång och sa till BM att han hade läst att värkarna inte skulle komma så tätt. BM sa att jag hade en livmoder som arbeta som hos en andragångsföderska. Min sambo var dock en fena på att sköta lustgasen, så den fick jag mkt hjälp från tyckte jag. Fick liksom tankarna på annat håll. Under öppningsskedet sa jag till BM en gång att det inte var så farligt som jag hade trott. Hon var nog inte van vid att höra det Ändå ringde jag på klockan några gånger för att jag trodde nåt konstigt hade hänt. Ja tänkte, så här ont kan man väl inte ha om inte ungen e på väg ut När jag då skulle krysta ut henne og det låång tid, kanske två timmar. Hade inga krafter och värkarna stannade av lite så ja fick värkstimulerande dropp. Jag var dock så himla rädd att de skulle bli tvungna att ta till sugklocka eller nåt (var livrädd för att spricka), så jag kände inte att det gjorde så himla ont, var bara så fokuserad på att hon skulle komma ut. Sprang ingenting när hon väl kom ut, trots att hon hade handen uppe vid ansiktet. När hon sen låg på magen kände jag hur ont jag hade där hon hade kommit ut, för då kunde jag tillåta mig att känna efter.

Lustgas var den enda smärtlindring jag hade. Inte en enda gång tänkte jag att jag ville/behövde ha något annat.

Kan tillägga att i min journal står det att jag slappnade av bra, vilket säkert var en bidragade orsak till att jag aldrig fick panik som jag trode ja skulle få. Lustgasen var grym me. Kände mig som en full 15-åring som tjatade på min sambo om hur mkt jag älskar honom Tyckte även radion pratade till mig, och hörde ett högt surrande ljud inne i rummet som jag också låg och tjatade om

Du har en häftig upplevelse framför dig! Jag längtar till nästa gång det är min tur. Det är verkligen grymt att föda barn.

Att föda barn är helt klart det häftigaste jag varit med om!
Visst det gör ont, VÄLDIGT ONT, men är så värt det!

Min barnmorska som jag hade under graviditeten sa till mig att jag skulle tänka som så att varje värk jag har är ett steg närmare bebisen. De tänkte jag hela tiden och det hjälpte..man vill ju ha sin bebis och att föda är ju ena vägen :)

Jag var hemma så länge jag tyckte jag orkade med och när jag väl var inne på förlossningen så hade jag öppnat mig 6 cm. Efter det började det göra mer ont och jag testade lustgasen som jag slopade ganska snabbt, tyckte inte den hjälpte. Efter det så fick jag ryggmärgsbedövning och den var helt underbar! Hade inte ont, kände bara ett väldans tryck neråt vid varje värk. Sen när krystvärkarna kom så följde jag bara kroppen, min kropp pressade på av sig själv..var bara att följa med kan man säga och pressa på. Hade så kraftiga krystvärkar att jag inte kunde hålla emot dem när barnmorskan bad mig vilken ledde till att jag fick sy ett par stygn. Jag märkte inte när jag sprack. Låter kanske konstigt men det är så mycket annan smärta igång där nere så jag kunde inte märka vad som var vad. Det som jag tyckte var värst under hela min förlossning var när barnmorkan bedövade med sprutor innan hon skulle sy..AJ!!!! :O
Jag tyckte öppningskedet var jobbigast, att krysta är mer som en befrielse..som att man kan göra något åt som smärta.

Angående hur kroppen fungerar när man fått epidural, det är nog ganska individuellt.
Mitt ena ben blev lite "trött" och funkade inte till 100% men annars märkte jag inget speciellt :)

Jag ska helt klart ha fler barn!
De är ju det underbaraste som finns!

hm min 1a förlossning var det värsta jag varit med om..
fick preeklampsi och blev igångsatt.. var inte beredd på smärtan riktigt..
så jag liksom skakade mig igenom hela förlossningen för att jag var så sjukt jäkla rädd för smärtan..
hade krystvärkar i 3 jäkla timmar.. för svaga så de gjorde liksom ingen nytta och jag vågade inte ta i ordentligt heller..
till slut kom en annan bm och hängde på min mage för att få ut honom snabbt..
det gjorde så jävla ont när han hade halva huvudet ute.. kändes som om kroppen skulle gå i 2 delar!!!!!!!!
Förlorade dessutom 2l blod, amningen sket sig och 1a månaden efteråt mådde jag jättejättejättedåligt..kunde inte ta hand om vår son eftersom jag knappt kunde gå omkring själv.. ville inte äta så maken fick mata mig.. minns knappt nåt alls från denna tiden mer än att jag mådde skit.. :'(

inför andra förlossningen gick jag gå på samtal för att bearbeta första förlossningen coh planera inför andra förlossningen..
denna gången startade det av sig självt, jag fick i god ro vänja mig vid smärtan.. och andas mig igenom värkarna med min man.. försöka att slappna av och andas andas andas..
var på kontroll tidigt eftersom det startade med vattenavgång, åkte sen hem och inväntade regelbundet värkarbete..
några timmar senare så gjorde det så ont att jag bara skrek rakt ut och grät i ren förtvivlan..
så vi åkte in.. var bara öppen 1cm!
men fick morfinspruta.. 5h senare så hade inget mera hänt.. fick en till morfinspruta plus bricanylspruta för att lugna livmodern så att jag skulle få sova.. det var mitt i natten..
fick mer bricanyl+citodon typ 3-4h senare..
sen stannade värkarna av helt..

fick åka upp till bb på fm eftersom jag totalvägrade att åka hem!;)
vid 16 tiden samma dag så började värkarna komma igen.. först med 15min mellanrum.. efter en timme var det 5min mellanrum..
vid 19 undersökte de mig och då var jag öppen 3cm och tappen helt utplånad..
så ner till förlossningen igen där jag fick lustgas och de ringde på narkosläkaren för eda.. fick eda vid 21 tiden tror jag det var..

dock hjälpte den inte helt fullt ut så jag fortsatte suga på lustgasen..
dock stannade ju värkarbetet av så bm insisterade på att sätta värkstimulerande dropp..jag ville verkligen INTE eftersom jag fick det under 1a förlossningen och det var hemskt.. men nu gick det bra..
värkarna kändes såklart, och gjorde ont, men det var bättre än innan edan iaf..

nästan 3h efter edan börjar jag känna världens tryck neråt.. jag satt upp hela tiden då det gjorde ondare att ligga ner..
och fick liksom stödja på ena skinkan i taget genom värkarna..

ringde på min bm och så frågade jag om det var nåt fel.. skulle det verkligen kännas så?..
hon frågade om jag hade krystvärkar.. nää det tror jag inte? sa jag :D
men fick en värk o började frusta i lustgasmasken...

hon tyckte det var bäst att undersöka mig och jag var fullt öppen..
då piper jag att jag ville ha bedövningssprutor.. därnere.. men det skulle nog inte hinnas med.. sp jag får bedövningsspray som inte alls hjälpte ;)

för bara någon minut efter så börjar kroppen krysta helt av sig självt..
jag hade liksom inget val.. ;)
BM som blev väldigt överrumplad visste liksom inte var hon skulle ta vägen..
hämta grejerna eller ta emot bebisen ;)

för snabbt gick det! visst gjorde det ont när huvudet var precis på väg ut..
men sen sa det bara schloffs! så var han ute.. tom jag själv blev förvånad :D

För mig var 1a förlossningen ett rent helvete och jag blir fortfarande ledsen när jag tänker på det..
Men 2a förlossningen är jag JÄTTESTOLT över!! Det blev bara sååå BRA!

Ts, mitt råd till dig är att be om hjälp tidigt av din bm, alltså långt innan förlossningen..
Gör avslappningsövningar med din partner, och under förlossningen så använder du dig av dessa.. och aaaaaaaaaaaaaaaaandas!!!!!

För mig hjälpte det att veta att jag inte skulle dö vid 2a förlossningen.. för vid 1a var jag övertygad om att jag skulle dö... (och jag är orealistiskt rädd för att dö tyvärr)....

kraaam!

Jag kan ge ett annat tips me. I början hade jag jättesvårt att slappna av. Min ben skakade som små löv för att jag var så spänd. Då lade BM en avlång kudde under mina ben som jag kunde vila benen på, och det gjorder susen. Var såå mycket lättare att slappna av då. Så hör med BM om du kan få det, om du känner att du spänner dig.

Jag har fött fyra barn och tycker inte som många andra att det är en häftig uppevelse utan att det bara göra ONT men  känslan när babyn landar på magen är obeskrivligt ljuvlig och det gör att man orkar föda igen!!

Det gjorde så ONT så inget i världen kunde få mig att slappna av!

det gör så ont att man vill dö.

du kan ju trycka lite fotbollar in och ut för att öva. kom ihåg att en bebis är en halvmeter lång också.

Tänk att man kan uppleva smärta så olika. Jag skulle kunna räkna upp minst fem saker jag varit med om i livet som gjorde ondare än att föda barn. Tandvärk står nog högst upp min lista

Tog EDA - Började känna smärta först när jag var öppen 8 cm! Sedan gick det snabbt och det var helt hanterbart. Trots att jag annars gråter bara av att ta blodprov, eller ta av plåster ;)

väntar mitt andra barn är iv 27 nu så en kommande förlossning närmar sig med storm steg, kommer att få prata och planera mer om denna för att förbereda mej mentalt på vad komma skall.

min första förlossning var för mje ett helvete....kunde inte hantera smärtan alls utan fick ju panik i storts sätt, hyper ventilerade en hel del och fick kramper med varje värk=S.... hade en eda som tyvärr inte hjälpte mer än första dosen. de försökte få mej att andas rätt men jag fixade inte det helt enkelt å lustasen plockade dem bort från mej då jag iochmed att jag krampade behövde ren syrgas så att säga. när jag var öppen runt 8cm trr ja et va och de märkte att jag inte orkade mer, var helt uppgiven och ja rätt borta... ( sa att de fick klubba ner mej med ett baseboll trä ;P ) så tillkallades narkos akut å de satte en spinal....

HEAVEN säger jag bara då =P... kunde helt plötsligt slappna av å tro att det va det som gjorde att min forlössning fortskred sen. fick biverkan att jag hade 500000 myggbett på hela kroppen som kliade så kände mej som en skabbräv hahahaha... men smärtan var bortblåst... satte mej upp och kände att jag behövde göra nr 2 =P.. sa att jag måste på tolatten till bm gång på gång.. de tyckte att ja kunde göra det på potta inne på rummet.. men det ville jag  INTE... så sa de att vi kollar hur det står till först å det visade ju sig att jag var inte nödig utan nu var det dax för lilleman att komma ut =).....

fick krystvärkar och 16min senare var han ute..visst gjorde det ont upprepade hela tiden att nu får han fanken inte var kvar mer =P.... å ut kom han å upp på magen å allt var som bortblåst... han var det finaste jag någonsin sett=) min lilla skatt. kände inte att jag brast fick syinvändigt å utvändigt.  kan säga att från att värkarna började till han var ute tog det 55tim så jag var rätt slut efteråt.
men som jag intalade mej efteråt...

vad är 55tim av "pina" jämfört en livstid med ditt barn =).....

denna gången ska jag förbereda mej mer mentalt för vad som komma skall samt att lära mej att ANDAS det är A och O i en förlossning=)