• Jackie85

    Hur ont gör det egentligen att föda barn?

    Hur känns det egentligen att föda barn?

    Om man som mig är typen som tacksamt skulle ta emot all smärtlindring som finns, hur smärtfritt kan man då egentligen komma egenom en förlossning?

    Vilket skede gör egentligen ondast och hur "känns" de olika delarna?

    Jag har en föreställning om att värkarna känns som menssmärtor x 100 ungefär, alltså en fruktansvärd smärta, men ingen smärta man inte klarar av.

    Det skedet som oroar mig mest är helt klart själva "utdrivningsskedet", då speciellt precis när barnet kommer ut och man eventuellt spricker. Det måste ju vara det klart smärtsammaste skedet. Om man har en bäckenbottenbedövning vet någon ifall man då inte känner detta skedet alls?

    Sedan en fråga om epiduralbedövning - Kan man stå, gå och föda ståendes på knä med denna bedövning, eller "fungerar" inte benen?

  • Svar på tråden Hur ont gör det egentligen att föda barn?
  • Bellini

    Tyckte inte att det gjorde så ont, lustgasen var finemang. Jag kommer att välja utan någonting nästa gång. Det var en riktigt häftig upplevelse!!

  • CamillaFager

    Det gör jävligt ont, men det är inte samma smärta som när man slår sig t ex. Vet inte riktigt hur jag ska förklara, men jag kände att jag blev stark i smärtan och kunde uthärda det. Bara man följer med i värken och andas med djupa andetag, in genom näsan och ut genom munnen. Försökte tänka på annat och det funkade bra. När jag kom in på bb var jag öppen 5 cm och min bm berömde mig för att jag arbetat så bra genom värkarna. Då fick jag ännu mer ork att ta mig igenom det! Jag tog ingen smärtlindring mer än lustgasen. Det som gör ondast är när man öppnar sig den allra sista centimetern. Men sen när man får börja krysta är det som att allt släpper. Jag är dock väldigt svag i ryggen så jag hade lite problem med den, men min sambo fick stå  och massera mig så det gick bra. Fick även sendrag i låren och höfterna precis hela tiden och det störde mig nog allra mest i krystarbetet :) Haha, bm fick hålla i ena benet och stretcha och en uska i andra, det såg nog väldigt roligt ut :) När bebisen är på väg ut så känns det som att man ska brinna upp i underlivet. Men man vet ju att det snart är över och min barnmorska var så underbar och peppade mig hela tiden och talade om hur duktig jag var, för att inte tala om min sambo som också var helt underbar!
    När Liam väl var ute så går ju smärtan över direkt. Man får så mycket känslor i kroppen och efter att ha legat och kämpat sig igenom tio Vasalopp (ja, det känns så) så sköljer tröttheten över en direkt och man känner bara, åhh äntligen vila :) Det kändes inte alls när moderkakan skulle ut och jag som varit rädd för att spricka och trodde att jag hade gjort det under förlossningen (med tanke på den brinnande känslan) sprack inte alls.
    Förlossningen är verkligen det bästa jag varit med om och jag kan lätt göra det igen. Är medveten om att inte alla upplever det på samma vis, tycker att det är bra om man är beredd på både det ena och det andra. För ingen har en likadan förlossning som en annan!

    Lycka till!

  • Tussilutt

    Smärtan i samband med förlossning är inte lika hemsk som annan smärta eftersom du får vila mellan varven, den ger dig en paus då du får vila. Jag tycker inte att utdrivningsskedet var så smärtsamt utan mer som en fokuserad kraft.

  • Anonym (elli)

    Enligt mig gör det inte specillt ont alls. Visst när värkarna var uppe i 80-90 på mätaren som man har runt magen så gjorde det ganska ont, men sedan fick jag epidral och kände ingenting alls dom sista 2½ timmarna. Från det att jag började krysta tills moderkakan var ute tog det ca 15 min.

    Mina hetaste tips är att fokusera på din andning. Slapna av och andas. När du är öppen helt STÅ UPP. Jag lyssnar sällan på vad min mamma säger och följer nästan aldrig hennes råd, men jag lyssnade på henne när hon sa att jag skulle stå upp och det är det bästa jag någonsin gjort.

    Jag har en kompis som precis som jag väntar sitt andra barn nu. Vi skall ha nästan samtidigt, men det finns en stor skillnad mellan oss. Hon gjorde att halv akut snitt förra gången och jag födde vanligt. Hon är livrädd för att inte få göra snitt igen och jag är livrädd för att behöva göra snitt denna gången.

  • Lua72

    Jag har tre olika typer av förlossningar bakom mig. Först ett kejsarsnitt efter ett långdraget, segt och inte särskilt smärtsamt värkarbete. Smärtan efter kejsarsnittet var ganska besvärlig, men värktabletter hjälpte.

    Sen en långdragen, vaginal förlossning. Hann prova typ allt, bad, akupunktur och så småningom en EDA. Blev helt smärfri av den, förutom under utdrivningen när jag fick kraftigt värkstimulerande för att hon skulle komma ut.

    Till sist en raketförlossning, helt utan smärtlindring. Detta var helt klart den mest smärtsamma, men å andra sidan var den kort. Jobbigast var INTE smärtan utan känslan av att inte alls ha någon kontroll. Jag öpnnade mig från 5 cm till 10, på 10 minuter och trodde att barnmorskan blivit tokig när hon sa att jag kunde krysta.

    Nu, med nummer fyra, hoppas jag på en mix av förlossning två och tre!

    Så sammanfattningsvis: förlossningar kan se så olika ut! Det kommer alldeles säkert att gå jättebra för dig. Att förbereda sig och prata med andra är klokt om man känner sig rädd.

    Kram Lua.

  • J1983

    Osäker på om jag svarat på detta inlägg förr men..

    För min del var utdrivningsskedet inte sådär våldsamt smärtsamt men jag var dock väldigt bedövad på slutet. Jag tycker att de vanliga öppningsvärkarna var värst, förmodligen för att de höll på så länge. Men jag förstår hur du tänker, det är lätt att föreställa sig att den del då man eventuellt spricker skulle vara värst men jag tror inte att de flesta skulle beskriva det så. Dels så är själva utdrivningsskedet en relativt kort stund och dessutom så har kroppen hjälpt till att bedöva så mycket så att man inte känner att man spricker på det vis som man föreställer sig att man ska göra. Mitt svar på din fråga är att de allra flesta tycker nog att det gör väldigt ont att föda barn men i princip alla i Sverige överlever och en stor andel väljer att föda barn igen. Du kommer klara det!

  • MuMamma

    Visst gör det ont att föda barn men det glömmer man så fort barnet är fött och sen skulle man gladeligen göra om samma sak dagen därpå om det skulle vara så.

  • Anonym (Ajajajajajaj)
    MuMamma skrev 2010-03-31 19:12:57 följande:
    Visst gör det ont att föda barn men det glömmer man så fort barnet är fött och sen skulle man gladeligen göra om samma sak dagen därpå om det skulle vara så.
    Ha ha, håller inte med!! Jag födde barn för ca 2,5år sedan, kommer ihåg smärtan som den var igår,,jag har gått i terapi denna andra graviditet o är idag så rädd att jag fått beviljat kejsarsnitt,,,allt handlar om hur man upplever saker som person.
    Önskar dig stort lycka till med bebis o förlossningen!!
  • madde1983

    min förlossning var bus enkel , klarade mig med andnings övingar  och när jag var ca 7 cm öppen så tog jag lustgas

    och tro mig jag va livrädd i början , men det gick  hur enkelt som helst ,

    hala skedet tog ca 28 timmar , men sov mycket under tiden , ät massa pasta

    kram du fixa det

  • Anonym
    Jackie85 skrev 2010-03-15 10:15:21 följande:
    Hur känns det egentligen att föda barn?
    För mej var det en fruktansvärd upplevelse, har aldrig känt en sådan otrolig smärta! Är livrädd för sprutor så den enda smärtlindring jag tog var lustgas, men den gjorde mig bara illamående.
    Min bästa kompis har fött två barn utan smärtlindring, och hon tyckte inte det var så farligt, visst kändes det, men inte värre än mensvärk. Så det är nog väldigt olika!!!
Svar på tråden Hur ont gör det egentligen att föda barn?