Lycka: Han tycker ofta bara att det är (lite för) roligt att ställa sig upp och mysigt att bli nedlagd igen. 
Till slut orkar han inte ställa sig upp igen utan kommer till ro liggandes. Han kan ställa sig mellan 3 och 25 gånger innan han somnar. Så jag blir nog mer galen än han... Sen är han ju van vid spjälsängen sedan han var 5 månader. Sover Signe i er säng?
Hur gammal ar Signe?
Vi har tagit av benen på vår 160 cm säng och så har vi en 90 säng bredvid (utan ben), så tanken är att S ska sova i 90 sängen, men så blir det inte alltid.
Singe är snart 15 månader.
Ikväll var hon dock jättetrött så jag gjorde ett försök att natta henne tidigt, och jag orkade inte med en maratonnattning i dag så jag vaggade henne i famnen, och vips så somnade hon på 1 min! Hoppas dock att det inte blir bakslag och att hon vaknar igen om ett tag.
Hur brukar ni gora nattningen? Jag brukar arligt talat bara kora med vad som fungerar just da.
Det är väl lite så vi också har gjort, men jag har i den mån det gått fått henne att somna liggandes i sin säng. Ett tag i våras så somnade hon när jag låg bredvid och sjöng, det var riktigt mysigt.
Hon vaknade nyss och då blev det ett skrikpass på 20 min, men hon somnade iaf om igen,
Lycka: Det har faktiskt inte varit problem alls med att A skulle gå upp på kvällen och leka igen.
Han fick ju 120-säng så att vi skulle kunna ligga bredvid.
Oftast har vi legat där tills han somnat, vilket kan ta mellan 5min till 1h om han är på det humöret
Ibland har vi försökt att han ska somna själv.
Ibland funkar det då för M att gå ut, men oftast för mig så ska han komma efter och vill att jag ska ligga där, och så fort jag gör det så är han nöjd och ligger iaf, så då har jag gett med mig
Men idag kunde jag gå ut faktiskt!!! 
Det blir lättare ju större han blir för det går att prata med honom.
Minns när E var såhär gammal, då sa jag att jag skulle plocka ur diskmaskinen och komma sen, lämnade dörren lite öppen och gick och skramlade i köket.
Sen sov hon ju. Men då sov vi nere, svårare uppe.
Tillbaka till A så vaknar han ju fortfarande varje natt och då är han ju uppe på 2 röda. Antingen är han in till oss, men kudde och täcke i läptåg Eller så står han och gråter någonstans i rummet, ibland i helt fel hörn så han är nog uppe redan innan han vaknar. Men det går lätt att lägga ner honom i sängen och lägga sig bredvid så somnar han fort igen, och jag med
Henry har aldrig kunnat somna utan en av oss och han ar nu 3. Om han inte ligger ner i sangen sa sager jag till honom att jag maste sova och kan inte sova om han inte ligger still och att jag da gar in till mitt rum sa far han sova sjalv. Det vill han oftast inte. Sa om han fortfarande satter sig upp sager jag godnatt, baddar om honom och gar in till vart rum. Efter en stund brukar han kalla och ar da redo att ligga ner. Men nattning kan som sagt ta allt fran 10 minuter till 1,5 h. Men oavsett hur lang tod det tar sa somnar jag i alla fall!
Det kändes mycket speciellt. Inte bara att han faktiskt finns, vilket jag ofta förundras över, men att det var ett helt år sen den traumatiska förlossningen och de jobbiga första månaderna. Känns skönt att han är lite större!
Krusbär: Ja och nej Han har alltid varit sån att så fort han vaknar dte minsta så ska han upp upp upp, så ibland hinner han inte vakna innan han står upp Men jag kallar det inte gå i sömnen direkt heller...
Kul med 1års kalas Det är en kämpig ålder, men så är de flesta åldrar, det ena bekymret avlöser det andra
Jag ska val ta i tra nu, men 3 ar en ganska skon alder maste jag saga. Kan mycket sjalv och man kan prata med honom samtidigt som han fortfarande ar liten och go emellanat!