Cia och Idun: Tack för svar! Just idag är jag inte så orolig, jag vet ganska precis vilket stöd jag kommer att vilja ha. Sen är det bara att försöka hålla nere på godsakerna så att bebben inte blir för rund. 
Men först ska man ju bli gravid... Dagen D närmar sig med stormsteg och vi ligger efter! Har slarvat med folsyran och Trombylen för att inte tala om det andra. Vi drabbades av magsjuka för några dagar sen, så det var annat att tänka på. Får se om vi vågar köra...
Idun: Hur gammal är S nu? Tänk att du har två småttingar! Vad skönt att den andra förlossningen gick så bra! 
LillaD: Hur mår du? Hoppas att jag inte har skämt iväg dig härifrån med mina dumma tankar oc frågor...!? 
a80: Hur går det för er? Har du haft äl?
Nej förlåt Krusbär, du får fråga mig precis vad du vill gumman!
Jag är bara jättestressad på jobbet! Jag måste bli klar med avhandlingen nu. 15/8 ska lillen skolas in på förskola(!) och då är jag ju upptagen med det i två veckor. Spännande med förskola... hoppas att det går bra!
Det är bra med mig, jag gjorde cellprov häromdagen och då sa min gyn att han skulle skicka iväg mig på spolning (HSS). Vi har inte skyddat oss det senaste året (men bara försökt aktivt sen i våras), men han menade ändå på att vid just akuta kejsarsnitt så var det inte ovanligt med lite vajsning m äggledare.
Angående stor bebis: jag blev akutsnittad sist efter en 24 timmars eländes-historia, men nej - jag oroar mig inte alls för det, jag oroar mig bara för om jag ska bli gravid! Jag kommer säkert att oroa mig för förlossningen vad det lider, men jag har, trots min neurotiska natur - ändå lyckats förtränga just det för tillfället! Men sen tänker jag som du - jag ska inte gå upp så mkt den här gången.
Och nix, jag tog inte prog förra gången (jag har aldrig tagit det, men har haft det hemma), och jag ska inte ta det den här gången heller tänkte jag. Jag ska ju *peppar peppar* vara med i Leifs studie, och då får man väl inte ta sådant.
Klart ni vågar köra!! Jag håller tummarna för att ni blir gravida snabbt vännen! stor kram
Japp, då var man igång! Läskigt men spännande! 
LillaD: Vad bra att du inte oroar dig i förväg för förlossningen! Blev orolig att jag satt griller i huvudet på dig, du som redan har nog att tänka på ändå. Och bra att du får göra spolning, för att kolla att allt verkar bra efter snittet. Det kommer säkert att gå jättebra på förskolan, han är ju stora killen nu! Men det är klart att det är nervöst för föräldrarna. Håller tummarna nu, kramar!
Heja Krusbär! (Tänk vad lätt det är att tänka positivt åt nån annan...)
Och hoppas att spolningen gör susen LillaD.
Jag har faktiskt ingen aning om jag haft ÄL, förra cykeln var ju så konstig. Men det är ju bara 2,5 vecka sedan mensen. Ändå är jag redan skengravid, idag har jag varit hungrig och illamående samtidigt hela eftermiddagen. Och ääär det verkligen inte lite konstigt i brösten? Till slut får man ju ont av att man klämmer så ofta Albylen skulle ju förstås kunna förklara att jag är lite konstig i magen. Jag kör som förra gången, 1/3 Albyl Minor tills jag har ett plus och får komma till gyn och få Innohep(hoppas jag, jag har inte kollat med dem innan, men blivit lovad av min förra dr så jag tänker hänvisa till honom). Nu ska vi åka bort några dagar och jag har faktiskt funderat på att ta med mig en sticka. Huuuuu, vad läskigt!
Heja heja Krusbär!! och a80, och lillaD!! och heja heja LillaDs avhandling!
Krus, S är snart 9 månader.... Tiden går snabbt!
LillaD, hoppas att det kommer gå bra med förskolan! När N skolades in gick det jättebra. Han fick däremot ett bakslag efter några veckor, när nyhetens behag hade försvunnit. Då grät han hejdlöst vid lämningen i två veckor, men sedan blev allt jättebra igen.Fast under de två veckorna var jag ett nervvrak, det är fruktansvärt att gå ifrån sitt barn när han gråter.... usch! Nu ska han byta till ett Ur-och-Skurdagis till hösten vilket ska bli jättekul, men såklart också nervöst.
Kanske lite off topic men jag drabbades för drygt två veckor sedan av en fruktansvärd panikångestattack för att jag blev så våldsamt rädd för att dö ifrån mina barn. Ångesten har inte alls släppt men jag har fått tid hos en terapeut ganska snart som jag hoppas ska få mig på andra tankar. Är det någon här som drabbats av samma typ av ångesttankar?
Idun: Det där tycker jag kommer då och då, inte så allvarligt som du beskriver det, men ändå.
Betydligt mer efter alla mf än med första vbarnet innan mf.
Känns som om man är mer medveten om hur bräckligt livet är osv!
Idun: Usch, vad jobbigt med panikångest! Har du drabbats av det förut? Hoppas att du får bra hjälp hos terapeuten.
a80: Spännande! När är bim?
En fråga till er som försöker bli gravida: hur mycket vågar ni röra på er? Jag tänkte sluta helt med löpträning mellan äl och bim, men kan jag fortsätta att cykla? Jag cyklar till jobbet, det sparar otroligt mycket tid varje dag. Det tar ca 15 min men det är ganska kuperat, både dit och hem är det ett par ganska rejäla backar så det är svårt att unvika lite flås. Kan det störa graviditeten redan vid infästningen, om man är känslig?
Hejhej!
Idun; jag hade panikångestattacker under perioden vi gjorde missfallsutredningen. Mest fysiska besvär med hjärtklappning och andnöd, ibland vaknade jag av det på nätterna, drömde väl nåt hemskt. Det har dock gett med sig, men jag har nåt slags grundångesttillstånd som på nåt sätt måste hållas i schack. Minns inte om jag alltid har varit sån eller om jag tidigare bara haft lite ångestperioder. Träffade iaf en bra KBT-terapeut under sista graviditeten, det hjälpte mig mycket då och jag försöker använda de tips hon gav mig.
Jag har inte tränat så mycket sista tiden fram tills för ett par veckor sedan, då började jag springa och det är så himla skönt. Jag gör det mest för att må bra psykiskt, så jag tror jag ska fortsätta även om jag är gravid. Kanske köpa en pulsklocka och hålla pulsen lägre än 140, har för mig att jag läst någonstans att det då inte är risk att placentagenomblödningen påverkas. Minns dock inte var det stod, får väl kolla upp det igen om det blir aktuellt.
Vilket jag nästan tror att det blir. Har som sagt varit skengravid i en vecka. Illamående till och från, lite ilningar i brösten, svullen mage och igår och idag knivsmärta i symfysen (kan kanske förklaras av gårdagens löppass... och resten av symtomen av albylen...). Tänkte försöka mig på en sticka imorrn bitti, säkert för tidigt, men jag måste så snart som möjligt veta för att kunna boka en ögonlaseroperation om jag inte är gravid. Tack vare att jag erbjudits en op-tid hoppas jag nästan att jag inte är gravid, men bara nästan.
Nu ska jag och maken (vi gifte oss i våras!) ta ett glas vin! (jag tänker inte leva "tänk-om-jag-blir-gravid-snart-liv" utan anpassa mig först när det händer och försöka ha så trevligt och roligt som möjligt fram tills dess!
a80: Har du testat än?! Det låter skönt att du kan leva som vanligt! Jag försöker också göra det i möjligaste mån, men oroar mig nu för att störa implantationen eftersom jag haft tidiga mf. Att pulsen inte ska bli för hög borde väl spela störst roll först lite senare i graviditeten? Väldigt tidigt finns väl knappt en placenta? Jag vet att lite skakningar osv. inte ska störa en "normal" graviditet men vad säger det om personer som har fått upprepade mf?
hej alla. håller tummarna för era nya graviditetsförsök.
För mej gick det itne så bra denna gång. Jag fick inga medeciner mer än trombyl utskrivet...fick höra sen från "säker" källa att medecinerna nog varken gör från eller till . Blev helt plötsligt gravid och hade inte tagit nåt och just då var det ej läge att börja ta nåt pga andra omständigheter. Åkte in och kollade blödningar. Var i fel vecka...typ 2 mindre...fick ta serumhcg men de sa typ att det nog var missfall. Tog nytt hcg...det hade ökat som det skulle. Nytt UL efter 2 veckor...bäbis hade vuxit som det skulle dessa veckor (men var ändå minst 2 veckor förliten enligt snurran)och hade ett hjärta! Men jag blödde från moderkakan...1 veckas väntan till...ul...inget hjärta 
Nu ska jag vänta och hoppas att den åker ut av sej själv. Blöder inte speciellt mycket ..kan nog ta ett tag. Var i v 8(men den var ju redan död iofs) men skulle varit i v 11 ca. Har mått jätteilla och allt...och jag såg ju det där hjärtat. Man hinner bli så lycklig och förväntansfull
Hade hoppats att kroppen fixat sej själv när man redan fått ett barn men så var det nog inte..
Förlåt min virriga text...måste skriva lite fort
Hoppas det går bra för er andra...man blir så sugen på en liten igen och man känner då detb där jobbiga med att se andras tjocka magar igen även om det säkert inte är på samma sätt som om man inte haft ett barn
Jag trodde verkligen på denna lilla bäbis så det där med psykologiskt är nog inte heller sant