• Emma

    Septemberbarn 2009 DEL 3

    Då är vi inne på den tredje tråden och våra små söta barn har redan hunnit bli lite drygt 6 månader! Här fortsätter vi att diskutera vitt och brett, delar med oss av tips och erfarenheter.

    Tidigare Septemberbarn trådar:
    Septemberbarn 2009: www.familjeliv.se/Forum-11-303/m47488443.html 
    Septemberbarn 2009 del 2: www.familjeliv.se/Forum-11-303/m49584450.html

    Bildtråden: www.familjeliv.se/Forum-11-303/m49786328.html

    Basilikaté -tråden: www.familjeliv.se/Forum-2-13/m46828313.html

    Vi som hänger här är:
    Tridde: Fabian 090901
    Åsa1976: Saga 090908
    Balder77: Arvid 090909
    Bubba80: Emil 090910
    lupin84: Theo 090911
    Strimma: Miliam 090914
    Emma: Mattias 090916
    nadia bk: Tidus 090917
    Myart: Olle 090917
    Radeklev: Alexander 090918
    Sephiroth: Loke 090918
    annet 80: Melker 090918
    pamsa: Saga 090919
    Erkegris: Hamilton 090920


    Allt vad du vill att andra ska göra för dig, det ska du också göra för dom!
  • Svar på tråden Septemberbarn 2009 DEL 3
  • Knubbe12
    Sephiroth skrev 2010-11-16 17:35:30 följande:
    Åh vad skoj! Jag har bokat könsultraljud den 14 mars. =)
    Spännande! Kollade ni könet med Loke också?
  • Sephiroth
    Knubbe12 skrev 2010-11-16 17:38:20 följande:
    Spännande! Kollade ni könet med Loke också?
    Nej jag ville men det blev aldrig av. Karln tycker det är slöseri med pengar och onödigt nu men det är viktigt för mig så. Dessutom skönt att veta om man behöver köpa nya kläder etc eller om man ska ha kvar de efter Loke. =)
  • Knubbe12

    Ja, det blir ju lite lättare att planera såklart, när det gäller kläder i alla fall. Vi velade fram och tillbaka när jag var gravid med Arvid (maken ville inte veta, jag ville veta ungefär varannan dag...Tungan ute). Det slutade med att vi struntade i det. Syntes iofs rätt tydligt på rutinultraljudet...

  • Sephiroth
    Knubbe12 skrev 2010-11-16 17:58:36 följande:
    Ja, det blir ju lite lättare att planera såklart, när det gäller kläder i alla fall. Vi velade fram och tillbaka när jag var gravid med Arvid (maken ville inte veta, jag ville veta ungefär varannan dag...Tungan ute). Det slutade med att vi struntade i det. Syntes iofs rätt tydligt på rutinultraljudet...
    Ja nu kom det  fram att han inte VILL veta, hur fan gör vi då? Jag vill också veta delvis för att vara förberedd så att jag inte blir besviken på bb sen. Blä. Känns skitdumt att jag helst vill ha en tjej nu, varför ska det spela någon roll?
  • Sephiroth
    Sephiroth skrev 2010-11-16 18:16:15 följande:
    Ja nu kom det  fram att han inte VILL veta, hur fan gör vi då? Jag vill också veta delvis för att vara förberedd så att jag inte blir besviken på bb sen. Blä. Känns skitdumt att jag helst vill ha en tjej nu, varför ska det spela någon roll?
    Alltså jag skulle såklart bli lika glad för en till pojke men ni kanske vet hur jag menar ändå? Känner mig som ett jättearsel. ^^
  • Knubbe12
    Sephiroth skrev 2010-11-16 19:07:55 följande:
    Alltså jag skulle såklart bli lika glad för en till pojke men ni kanske vet hur jag menar ändå? Känner mig som ett jättearsel. ^^
    Något jättearsel är du definitivt inte! Flört Tror att de allra flesta har förhoppningar om ett visst kön, fast det får man tydligen inte säga högt...

    Jag fick en total chock när vi under andra graviditeten fick reda på att vi väntade en flicka. Var på ett tillväxtul några veckor innan bf och då fick vi reda på att det var en tjej. För mig var det rätt bra att få veta det lite i förväg, då jag liksom hann ställa om mig mentalt. Jag blev inte besviken, men i mina fantasier var det en pojke och jag hade lite svårt att greppa att det faktiskt inte var det. När hon väl kom skulle jag inte ha kunnat älska någon mer! Hjärta 

    Tror du att du klarar av att behålla vetskapen om könet hemligt för pappan? Iofs väldigt svårt att förbereda allt i smyg liksom...Flört
  • Sephiroth
    Knubbe12 skrev 2010-11-16 20:28:34 följande:
    Något jättearsel är du definitivt inte! Flört Tror att de allra flesta har förhoppningar om ett visst kön, fast det får man tydligen inte säga högt...

    Jag fick en total chock när vi under andra graviditeten fick reda på att vi väntade en flicka. Var på ett tillväxtul några veckor innan bf och då fick vi reda på att det var en tjej. För mig var det rätt bra att få veta det lite i förväg, då jag liksom hann ställa om mig mentalt. Jag blev inte besviken, men i mina fantasier var det en pojke och jag hade lite svårt att greppa att det faktiskt inte var det. När hon väl kom skulle jag inte ha kunnat älska någon mer! Hjärta 

    Tror du att du klarar av att behålla vetskapen om könet hemligt för pappan? Iofs väldigt svårt att förbereda allt i smyg liksom...Flört
    Nej det känns lite dumt att vilja något men det betyder ju inte att man inte vill ha det andra könet! ^^

    Johnny säger att han säkert kommer att ändra sig tills i mars. ;) Annars får jag titta och hålla det hemligt! Med Loke ville han veta så är lite förvånad över hans ställningstagande, speciellt som att han inte sagt något hittills när jag sagt att jag vll veta. :-S Men han säger att jag får kolla om det är viktigt för mig så får se.... :-P
  • idamarja
    Sephiroth skrev 2010-11-16 19:07:55 följande:
    Alltså jag skulle såklart bli lika glad för en till pojke men ni kanske vet hur jag menar ändå? Känner mig som ett jättearsel. ^^
    jag skulle faktiskt aldrig komma på taken att ta reda på könet, det är ju något man tänker o tycker olika omkring,
    och det finns inget rätt och fel, men för mig är det helt främmande, det är helt totalt oviktigt och ointressant för mig att veta i förväg, det där korta ögonblicket då barnet kommer till världen och man får veta om det är en pojke eller flicka skulle jag för allt i livet inte vela vara utan. kläder är världsliga ting, nog kan man väl ärva en massa kläder från syskon oavsett det e pojke eller flicka :)

    det kan komma störra överraskningar när barnen föds, även om man vet könet, kan ju tex säga att ja blev ganska överraskad när dom sa att n-j hade läpp,käk, gomspalt, inte besviken men överraskad,
  • Knubbe12

    Ja, det är ju väldigt olika det där... En del vill vänta till förlossningen och andra vill veta i förväg. Jag hade nog gärna velat veta könet i förväg alla graviditeterna, men maken ville inte (förutom graviditet nr 2, där vi blev mer eller mindre påtvingade att veta könet...), så vi struntade i det. Även om man vet könet i förväg så är det ju så mycket annat som man ändå inte vet innan födseln, såsom utseende, temperament osv. Det tycker jag är den stora överraskningen! Tungan ute 

    Sedan tror jag att det är så att man har svårt att röra sig utanför sin egen referensram, så att säga. En svårt sjuk människa har bara en önskan. En frisk har tusen... När de sa åt oss att fostret förmodligen skulle klara sig, men kunde dö utan förvarning under graviditeten, önskade vi naturligtvis inget annat än att han/hon skulle få födas frisk och det var det enda vi kunde fokusera på. När barnet väl kommer till världen levande och utan skador uppstår nya önskningar...

  • Sephiroth
    idamarja skrev 2010-11-17 20:04:13 följande:
    jag skulle faktiskt aldrig komma på taken att ta reda på könet, det är ju något man tänker o tycker olika omkring,
    och det finns inget rätt och fel, men för mig är det helt främmande, det är helt totalt oviktigt och ointressant för mig att veta i förväg, det där korta ögonblicket då barnet kommer till världen och man får veta om det är en pojke eller flicka skulle jag för allt i livet inte vela vara utan. kläder är världsliga ting, nog kan man väl ärva en massa kläder från syskon oavsett det e pojke eller flicka :)

    det kan komma störra överraskningar när barnen föds, även om man vet könet, kan ju tex säga att ja blev ganska överraskad när dom sa att n-j hade läpp,käk, gomspalt, inte besviken men överraskad,
    Jadu, som sagt så är vi alla olika. Jag tycker inte att det är någon julklapp som man får iom om det är en pojke eller flicka, utan jag håller mera med Balder i att det är personligheten, utseendet och sådana saker som är det viktiga. Jag förstår faktiskt inte de som är totalt emot att få veta innan eftersom könet knappast ändras beroende när man får reda på det. Jag blir lika glad nu av att få veta vad det är som sen. Däremot anser jag att man bättre kan knyta an till barnet om man vet vilket kön det är så att man kan börja kalla det vid namn etc. Vi hade tex jättesvårt att börja kalla Loke vid namn de första månaderna. Dessutom så är det praktiskt att veta iom saker man ska köpa. Jag vill ha massor med rosa babysitters, kläder, massa klänningar etc om det är en tjej och vill INTE att en eventuell dotter ska behöva ha ärvda pojkkläder. Dessutom igeeen så har vi inte de minsta klädstorlekarna kvar utan det måste köpas nytt.

    Och visst finns det större överraskningar än kön att se vid förlossningen men som sagt, de sakerna finns kvar oavsett om man vet vilket kön det är eller inte.

    I  övrigt så är jag väldigt materialistisk och skäms inte över det. Jag skulle tex aldrig drömma om att låta barnet ha de där gröna bb-kläderna första tiden oavsett hur praktiska de är. Första bilderna och korten på mitt barn vill jag ska vara så perfekta som möjligt, därför vill jag också ha typiskt pojk eller flickkläder med till bb.
    Knubbe12 skrev 2010-11-17 22:30:23 följande:
    Ja, det är ju väldigt olika det där... En del vill vänta till förlossningen och andra vill veta i förväg. Jag hade nog gärna velat veta könet i förväg alla graviditeterna, men maken ville inte (förutom graviditet nr 2, där vi blev mer eller mindre påtvingade att veta könet...), så vi struntade i det. Även om man vet könet i förväg så är det ju så mycket annat som man ändå inte vet innan födseln, såsom utseende, temperament osv. Det tycker jag är den stora överraskningen! Tungan ute 

    Sedan tror jag att det är så att man har svårt att röra sig utanför sin egen referensram, så att säga. En svårt sjuk människa har bara en önskan. En frisk har tusen... När de sa åt oss att fostret förmodligen skulle klara sig, men kunde dö utan förvarning under graviditeten, önskade vi naturligtvis inget annat än att han/hon skulle få födas frisk och det var det enda vi kunde fokusera på. När barnet väl kommer till världen levande och utan skador uppstår nya önskningar...
    Solig Agreed!
Svar på tråden Septemberbarn 2009 DEL 3