Septemberbarn 2009 DEL 3

Ja vi har haft lite "bråk" om det där nu i veckan. Karlsloken har slutat städa och diska och sådant när han är hemma, och på helgerna blir han sur när Loke vaknar för att "han aldrig får sova". Dock så förstod han mig när jag sa att det alltid är jag som tar det passet när han inte är hemma...  (Loke brukar vakna lite senare när J-s väckarklockan inte ringer) Dessutom sa jag ifrån att jag inte trivs att bo i smuts och disk upp till öronen, och när Lokeman skriker hela dagarna hinner jag inte diska hur mycket jag än vill. Dessutom är han så ljudrädd så att dammsuga när man är ensam med honom går fetbort. Han måste nästan sitta i famnen när man gör höga ljud, så att man kan trösta honom.

De första månaderna var han hemma och vi gjorde lika mycket, om inte han nästan gjorde mer ibland, så det blir en stor skillnad mot nu. :-S Men efter att jag talade med honom och sa hur jag kände så firade han lördagsmorgonen med att diska allt, göra mat och mata och lägga om lillfisen. Dessutom fick jag sova några extra timmar idag på förmiddagen. Skönt att karln verkligen lyssnar när man säger ifrån. =)

Nyss lyckades Loke krypa fram till min gamla samovar som har stått i hörnet i vardagsrummet, och välta den! Fy helvete vad rädd jag blev. Vad lätt att lugna ner honom när han storbölar när jag själv storbölar. Han fick den inte över sig tack och LOV, men han måste ha slagit i den lite iaf för han har som en vit svullnad och är röd runt det. Dags att flytta fort ALLT som finns i närheten av honom. Vad dåligt samvete man får när man tittar bort en liten stund och något sådant händer. Tänk om den vält på honom och han spräckt upp huvudet eller så. Usch! Jävla klantarsel jag känner mig som. =(

Sephiroth: Usch, stackars Loke (och dig). Såklart att man blir rädd och tänker hur det hade kunnat sluta om det gått riktigt illa, men du är inget klantarsel  Olyckor händer så lätt. Har ni testat att sätta på honom ett par hörselkåpor när ni t ex dammsuger? Arvid älskar ljudet av dammsugaren (han brukar jaga mig i gåstolen och försöka få tag i slangen...), men är ibland känslig för andra höga ljud. För några dagar sedan hade storasyster en kompis här som var rätt högljudd. Hon vrålade till flera gånger och hade väldigt svårt att leka med lagom ljudnivå. Då blev han jätterädd och började gråta flera gånger. Gråter någon blir han ängslig och börjar också gråta.

Angående det här med ansvar, hushållsarbete osv, så tycker jag att vi hos oss delar rätt lika på detta. Naturligtvis blir det per automatik så att jag gör mer under veckorna eftersom jag är hemma på dagarna. Maken reser oxå rätt mycket i jobbet, så ibland känns det som att man drar ett rätt tungt lass. När han är hemma delar vi däremot lika, eller så gör han t.o.m mer (han har nog lite dåligt samvete för alla resor + att han oxå repar med bandet rätt ofta eller är på spelningar...).
Under helgerna är det oftast han som står för matlagningen. Sedan tycker jag oxå att han är duktig på att erbjuda mig sovmorgon då och då. I morse efter frukosten la jag mig igen och fick sova till 11. Sååå skönt! Då hade han varit och tagit en långpromenad med barnen. Han är väldigt bra på det sättet, att han liksom tar sig upp och iväg i hyfsad tid under helgerna (t ex tar barnen och åker skridskor, åker till badhuset, ger sig ut i skogen och plockar bär osv), medan jag är mer seg av mig (lite långsam sådär rent allmänt ) och det tar tid innan jag tar mig för något. Han bakar, diskar, tvättar, städar och tar hand om barnen lika mycket som mig när vi båda är hemma, så det kan jag inte klaga på. Nu tar han dessutom Arvid de flesta nätter när han vaknar. 

Med första barnet var det dock inte alls så här, men han har skärpt till sig!  

Jag har hört andra prata om det där att med första barnet är det oftast tuffare att komma in i jämlika roller...
Tror det handlar lite om att vi har så grymt höga förväntningar om att våra män ska vara de perfekta fäderna. Min man har inte heller någon vidare kolla på när och hur mycket Alexander äter men han börjar lära sig. Det är nog mycket mitt eget fel eftersom jag oftast fixar med hans mat även på helgerna. Han vet vad han ska ha på morgonen när han går upp sen när det är dags för mellanmål har ju jag vaknat. Ber jag maken ge Alex mat så är det ju ändå oftast jag som plockar fram och värmer och sånt så är det bara för honom att sleva in den =)
Jag vet att min man blir jättestressad och mår dåligt när Alex är ledsen det har tagit lång tid för mig att få honom att förstå att inbland är A bara ledsen och det är inget särskilt som gör det. (åtminstone när han var mindre) Nu är det bättre. Jag tror att den dan Alexander får ett syskon kommer maken ägna mer tid åt Alex och jag åt syskonet. Och då kommer det att kännas som att vi delar lika =)

Ja verkligen tur! Jag är supernöjd med vagnen=) Den är röd och fin och A sitter jättebra i den! Den väger ju knappt något heller.

När tycker ni att barn är redo för att åka framåtvända i vagnen?

Du, det var en riktigt bra ide! Vad otroligt dum jag känner mig nu. Hoppas han accepterar det. Vara i gåstolen är det enda som har fungerat när jag har vart tvungen att dammsuga. Men då har jag låtit dammsugaren stå på och sen gått och pratat med Fisen tills att han lugnat sig. Ska dock testa lite oftare så att han vänjer sig också.

Måste bara få skriva att jag har haft några kanondagar med Loke nu. Han har börjat somna av sig själv igen! Inte alltid, men ofta, räcker det med att lägga honom så bökar han runt en stund och somnar. Hoppas det håller i sig! Tand två är uppe så att man ser "kronan" på den. Lovely!

Vad härligt med kanondagar! Jag håller tummarna för att det fortsätter så=)

Här har varit full rulle hela helgen... I dag känns det som jag inte ens har suttit ner i 5 minuter. Blir såna dagar ibland.

Morgonen var hemsk...Usch. Vaknade av en duns...Det var Emil som ramlade ur sängen Då kände jag mig som den värsta mamman på jorden som tur var så blev han inte så ledsen iaf...Men han fick ett skapligt blåmärke på benet
Han hade vaknat i sängen när han sov mellan oss utan att vi märkt det (han säger inte så mycket när han vaknar) och gav sig iväg på upptäcksfärd... som slutade med en krasch ner i golvet mellan vår säng o spjälsängen. TYPISKT!!!!!

Radeklev: Ang att åka framåt i barnvagn. Så tycker jag det verkar vara väldigt individuellt barn emellan. Vissa är redo tidigt för det. Men barn som är blyga skall man nog passa sig för att sätta framåt för tidigt. Det är nog något man måste känna av själv som förälder...lite upp till var o en. Emil har åkt både fram o bak, men det har berott på att han fått solen i ansiktet. Har en sån där vágn med fällbart handtag.

Tack ska du ha. =) Dock har han börjat vakna på nätterna och äta igen den lilla lurisen.Usch, så hemskt det är! Kan tro du blev rädd. Jag tänker bara på hur det hade kunnat gå om Loke fått samovaren på sig. Den är pisstung! =(

Vår stora vagn är också sådan så när vi bara går här i skogen får han åka framåt. Men om man går i stan typ så borde det ju bli mer intryck än att bara se en massa träd och hunden.... Ja vi får väl prova vad som funkar=)

Nu börjar det gå lite framåt. Dock inte något äkta kryp. Han ställer sig i krypställning och hasar lite sedan sätter han sig upp igen på ett annat ställe. Så innan han huniit dit han tänkt har han nog glömt vart han skulle  Snart bär det av till den förhoppningsvis blivande chefen för att se när och hur mycket jag ska jobba=)

Sen blir det föräldragrupp i eftermiddag och allsvenskan ikväll... Ska se Mjällby-HIF

Lucas trillade från sänger för ett tag sedan, jag har inte kuddat upp honom och han trillade - fick hjärnskaning och vi fick åka till astrid lindgresn sjukhus, jag vet vad du menar med dåligt samvete. men man kan inte hålla koll på allt jämt, barnen kommr att slå sig så är det!

Ja du har så rätt. Så sa svärmor och karln också, men man får ändå lite dåligt samvete. Eller ja, ganska mycket. ;) Blir antagligen lättare när de börjar göra illa sig oftare eller vad man ska säga. Första skadorna måste nog vara jobbigast för mammahjärtat.