Ni med borderline, hur fungerar ni i relationer?

Idag hade sambon och jag ett litet gräl. Jag var såå nära att packa mina väskor och dra. Pratade och grät för mamma och sa att jag vt ju aldrig om det är min borderline sida eller mitt riktiga jag som vill så här. Hon sa iaf att jag skulle försöka ta det lugnt och avvakta. Ska ta upp det med ssk imorgon. Jag mår blääh!

Kolla på denna videon, tycker att han gav ganska bra tips till hur man ska hantera sina känslor och tankar för att inte låta borderlinedelen styra för



Tror din mamma har rätt i att du ska avvakta tills du lugnat dig och kan tänka lika klart.

Tack. Det var ganska tänkvärt.

Tidigare agerade jag alltid utifrån impulserna, det blev såklart katastrof. Ibland gör jag det fortfarande, om det blir för intensiva känslor som bubblar upp. Men jag har blivit bättre på att ta ett steg tillbaka så jag kan tänka över situationen. Men även när känslorna lagt sig så har jag en tendens att göra dumma beslut eftersom jag tänker "fel". Så jag har börjat prata med mina vänner om saker som dyker upp, och få deras perspektiv på saken. Så kan de säga åt mig när jag tänker helt galet, för ofta gör jag det. Men då gäller det att man litar på sina vänners omdömmen, för det dom säger är ofta i kontrast till det jag själv känner och tänker, så det känns tufft att gå emot det man själv känner är rätt. Trots att man vet att det man brukar känna är rätt ofta är fel.

Det är så svårt att inte kunna lita på sitt eget omdömme!

Jag har en fråga till er med borderline.

Hur ska man på bästa sätt bemöta en person med borderline? Jag vet inte om denna person har borderline och jag skulle inte våga ta upp det heller men vår relation har flera ggr varit på väg att brytas och sen kommer hon tillbaka och vill att det ska vara som ingenting hänt. Hon gör stora scener av ingenting (enligt mig), ska man då försöka förklara vad man menar eller ska man låta det vara? Det senare har visat sig ge minst bråk i alla fall. Ska man förklara leder det ofta till att hon hotar att bryta kontakten m.m. Hoppas ni förstår vad jag menar.

Önskar jag kunde ge ett svar men det kan jag inte.

Är det en vänskapsrelation eller kärleksrelation?

Man ska passa sig noga för att diskutera diagnoser med någon som inte öppet berättat att de har en, eller om de inte rådfrågat en. Så även om du misstänker borderline, håll god min.

Det beror på hur du själv mår av relationen. Är du ok med att hon försvinner och sen kommer tillbaka som om ingenting har hänt? Jag gör så med både killar och med vänner, när jag kommer tillbaka så är det för att jag fått tillräckligt mycket känslomässig distans och är redo att återuppta relationen igen. Jag vill ha relationen på en nivå som är bekväm för mig, så en ide kan vara att låta henne styra. Dvs försök inte komma henne nära, utan låt henne avgöra hur nära hon vill ha dig. Det är just när den andra kommer för nära som det utlöser avståndstagandet ofta.

Att diskutera när båda är upprörda är lönlöst, mina känslor eskalerar fort och kommer helt utom kontroll. Man kan inte nå fram då. Så det är bättre att ligga lågt och låta det vara. Är det en skitgrej så släpp det, men om det är något du känner att ni måste prata om så gör det vid ett annat tillfälle där båda är lugna. Många med borderline har svårt att hantera kritik så man får tänka sig för lite hur man lägger fram saker så hon inte känner sig attackerad.

Det viktiga är väl att förbli lugn trots hennes känslostormar. Även om det kan vara svårt. Och sätt gränser för dig själv, du behöver inte utstå vad som helst bara för att den andra mår dåligt.

Jag vet inte om jag har borderline. Har dock funderat seriöst kring det.
Det skulle kunna varit jag själv som skrev din ts. Allt stämmer in exakt på mig.

Dock har jag slutat starta trådar här på fl om borderline, slutat läsa massa på internet o göra massa tester osv. Jag kom fram till att även om jag fick diagnosen borderline så skulle det inte hjälpa. Det finns ändå ingen DBT här i närheten (behandlingen som säger sig hjälpa borderline-patienter mycket).

MEN något som hjälpt mig otroligt mycket är något som jag också vill rekommendera dig att prova. Det kanske låter löjligt och otroligt, men för mig har det gjort underverk.

Jag började äta vanliga multivitaminer (Apotekets "Kvinna"), "B-calm" från hälsokosten  (magnesium+kalcium) och E-EPA 650mg (En del av Omega 3). Har ätit det i nästan två månader nu o mår så himla mycket bättre o hanterar situationer mycket mycket bättre.

Magnesium är "känt" för att hjälpa vid ångest o depressioner. Finns studier på detta.

E-EPA finns en del studier på också, men kommer förhoppningsvis fler. Finns en finsk läkare som skrivit en bok om vitaminer o sånt. Han har en teori om att E-EPA hjälper bipolära och borderline-personer. Men då måste man äta dem hela livet.

Så jag tar varje morgon:
1 apotekets kvinna
1 E-EPA 650mg
1 B-calm

och vid varje middag:
1 E-EPA 650mg
1 B-calm

Om du söker på E-EPA 650mg så kommer det upp en sida som heter typ "shopping4net" eller ngt sånt, där kan man beställa. Det är snabba leveranser.

Jag rekommenderar verkligen att du provar detta, iallafall en månad.
Jag märkte förbättring redan efter några dagar. Fann mig i situationer som hade gjort att helvetet brutit loss innan, men märkte att jag kunde hantera dom. Slutade se saker i svart o vitt så mycket o förstorande inte upp varje liten grej. Jag har aldrig ätit antidepressiva, men jag tror att det är så här det känns! Efter att jag börjat äta dessa tabletter så känns det nästan som "Oj, jag måste ha varit deprimerad förut för jag visste inte att man kunde må så här bra!"

Jag vet att du vill luska o fundera o hitta "svar", så var jag också. Men det tog bara massa energi från mig.

Har du inte allvarliga problem som att du skär dig själv eller skadar dig själv pyskiskt eller inte kan behålla jobb o vänner eller såna allvarliga saker så tycker jag att du ska sluta fundera. Börja KBT eller ta kontakt med kurator på vårdcentralen. Och börja ta dessa tabletter jag beskrivit ovan, ge det en chans!

Som sagt det låter kanske löjligt, men det har verkligen hjälpt mig!!!! Lycka till

Lanloun; inga tips är dåliga tips.

Tack för tipset lanloun. Har dock provat allt det där redan för flera år sedan. Man har ju hunnit prova en del alternativa vägar under åren. Men kanske hjälper det någon annan som läser.