Ni med borderline, hur fungerar ni i relationer?

Anonym

Äldre 27 Mar 19:33
1644 svar

Visa endast Anmäl

Ni med borderline, hur fungerar ni i relationer?

Jag har länge känt att jag är annorlunda. Snubblade nyligen över lite info om borderline och känner igen mig i mycket. Nu är jag nyfiken på om det kan förklara mina relationsproblem också. Jag vet att borderline ofta innebär att man har svårt att avsluta relationer, men kanske känner någon igen sig i detta också.

Så fort jag får en relation så blir jag otroligt instabil. Mitt självförakt växer, jag målar upp en massa scenarion i mitt huvud om olika skäl till varför killen ska lämna mig till slut för jag inte är bra nog (dvs perfekt). Jag får ångest och flippar ut. Ju närmare killen kommre, desto mer ångest får jag. Antagligen för att det kommer göra mer ont den dagen han sticker ju närmare han stått mig. Det slutar ofta med att min ångest blir så outhärdlig när de kommer för nära att jag avslutar relationen. Efteråt känns det alltid befriande för att ångesten är borta. Det är så skönt att jag knappt tänker på att jag förlorat relationen.

Om det däremot handlar om en relation där vi inte kommer varandra nära av något skäl, då kämpar jag vidare och vägrar släppa taget även om jag märker att det inte fungerar och killen försöker dra sig ur. Jag blir helt desperat och gör allt för att hålla kvar honom, manipulerar, gråter, förhandlar. U name it.

Känner någon med borderline igen sig i detta?
- «
- ‹
- Sida 31 av 164
- 25
- 26
- 27
- 28
- 29
- 30
- 31
- 32
- 33
- 34
- 35
- 36
- 37
- ›
- »
Svara i tråden
Svar på tråden Ni med borderline, hur fungerar ni i relationer?
Anonym Trådstartaren

Äldre 9 May 14:38
#301

Visa endast Anmäl

Anonym (n) skrev 2010-05-09 08:44:03 följande:
Jag tycker att många inom vården också faller i fällan av att INSIKT är något som betyder att man kan ändra på det. De tror ofta att man är "friskare" om man har insikt och att man då skulle behöva mindre hjälp eller inte alls hjälp. Som ts säger så har insikten inget att göra med fömågan att handskas med känslor. Det är oansvarigt av terapeuterna att fortsätta sin behandling i flera år om patienten inte tillfrisknar. Jag blir upprörd bara jag hör det- oetiskt och inte försvarbart. Det får ta max 5 år att bli frisk från borderline - har inte terapeuten/metoden den kapaciteten så skall man få hjälp av någon annan. Jag tycker att det är synd att du ts ratar metoder som gör en fri från diagnosen - har du något svar på varför du tänker så? Om du är fri från IPS så behöver du inga mediciner -skulle inte det vara en stor vinst?
Varför inte kombinera båda? Man kan rota i ens försvar och varför man är som man är, men jag vill iallafall inte lida ens 5år till av mina symptom, så om jag får en medicin idag som gör att jag kan kontrollera mitt humör så kommer jag att ta den. För 5år är lång tid och jag har slösat bort tillräckligt mycket av mitt liv soim det är. Allt går inte att fixa med mediciner, tex mina relationsproblem går bara att fixa med terapi såklart. Men jag förstår inte varför man ska behöva lida i onödan under behandlingen. Man kan jobba med sina problem trots att man får hjälp mot sina humörsvängningar. Precis som man kan gå i terapi för depression trots att man lindrar depressionen samtidigt med medicin.
Anonym (nyfiken)

Äldre 9 May 14:44
#302

Visa endast Anmäl

Har någon utav er provat på mindfulness? Utanför DBT det vill säga. Tror där kan finnas mycket självhjälp att få även innan man kommit under rätt terapi. Finns många bra böcker (själv tycker jag Jon Kabat-Zinn är lättillgänglig och förståelig).
Anonym Trådstartaren

Äldre 9 May 14:58
#303

Visa endast Anmäl

Anonym (nyfiken) skrev 2010-05-09 14:44:06 följande:
Har någon utav er provat på mindfulness? Utanför DBT det vill säga. Tror där kan finnas mycket självhjälp att få även innan man kommit under rätt terapi. Finns många bra böcker (själv tycker jag Jon Kabat-Zinn är lättillgänglig och förståelig).
Jag har läst självhjälpsböcker i ämnet men det fungerar inte för mig. Jag kan tänka så när jag är lugn och balanserad, men när humörsvängningarna kommer igång så har jag hittils inte hittat något som kontrollerar dom. Men det har säkert hjälp många andra.
Anonym (n)

Äldre 9 May 18:43
#304

Visa endast Anmäl

Anonym skrev 2010-05-09 14:38:02 följande:
Varför inte kombinera båda? .
Man kan med framgång medicinera samsjuklighet såsom depression. Men själva huvudproblematiken IPS kan man inte medicinera. Vi kanske missförstår varandra, för jag menar inte att man skall lida mer än i onödan, eller att det finns någon poäng i att lida. Mediciner är bra, mot det de kan bota - men personlighetsstörningen kan de inte bota.

Att terapi skulle vara att slösa bort sin tid tycker inte jag, man förändras hela tiden till det bättre. En DBT behandling går i många fall på 1½-2 år - det är inte så lång tid i ett helt livsperspektiv. Att bara medicinera riskerar att "glömma bort" IPS behandlingen, och det tycker jag är olyckligt.

Eller så kan du säga som jag sade förra veckan till min terapeut- jag tyckte att han borde ha ett trollspö och trolla bort allt lidande för jag är minsann inte villig att lida! Jaja - det är inte lätt att acceptera att livet innehåller ett visst lidande, känslomässigt är det också svårt att förstå att lidandet minskar om man intar en livshållning med acceptans.
Maia

Äldre 9 May 18:55
#305

Visa endast Anmäl

Anonym (n) skrev 2010-05-09 18:43:14 följande:
Man kan med framgång medicinera samsjuklighet såsom depression. Men själva huvudproblematiken IPS kan man inte medicinera. Vi kanske missförstår varandra, för jag menar inte att man skall lida mer än i onödan, eller att det finns någon poäng i att lida. Mediciner är bra, mot det de kan bota - men personlighetsstörningen kan de inte bota. Att terapi skulle vara att slösa bort sin tid tycker inte jag, man förändras hela tiden till det bättre. En DBT behandling går i många fall på 1½-2 år - det är inte så lång tid i ett helt livsperspektiv. Att bara medicinera riskerar att "glömma bort" IPS behandlingen, och det tycker jag är olyckligt. Eller så kan du säga som jag sade förra veckan till min terapeut- jag tyckte att han borde ha ett trollspö och trolla bort allt lidande för jag är minsann inte villig att lida! Jaja - det är inte lätt att acceptera att livet innehåller ett visst lidande, känslomässigt är det också svårt att förstå att lidandet minskar om man intar en livshållning med acceptans.
Du har en bra poäng här. Ett av mina problem är att när jag väl sitter där och ska prata så kan jag aldrig få av mig masken. Det är ju svårt då att få fram sitt budskap om hur man mår. Har även problem med mitt tänkande, jag förstår det inte själv, hur ska man då kunna förklara det för nån annan..?
I mitt fall är de bara fokuserade på den bipolära biten och i stort sett konstaterade att, ja du har ju borderline också. De har inte erbjudit mig nån typ av hjälp förutom mediciner och psykolog som inte var specialiserad på borderline så vi satt mest bara och tjöta. Det var ganska meningslöst. Efter vad du nu skrivit så ska jag försöka ta upp detta med min läkare och vara lite mer krävande den här ggn.
Anonym (n)

Äldre 9 May 19:11
#306

Visa endast Anmäl

Jag har läst självhjälpsböcker i ämnet men det fungerar inte för mig. Jag kan tänka så när jag är lugn och balanserad, men när humörsvängningarna kommer igång så har jag hittils inte hittat något som kontrollerar dom. Men det har säkert hjälp många andra.
Jag tog upp det där med självhjälpsböcker- för jag har provat en del. Det börjar bra, jag kommer vidare och så - MEN sedan tar det stopp. Jag fick det förklarat att mina problem är för svåra för självhjälpsmetoder. Och när jag ser vilket motstånd jag gör i terapin så förstår jag att det inte är något jag själv kan övervinna.
Anonym (????)

Äldre 9 May 19:26
#307

Visa endast Anmäl

Självhjälps böcker funkar inte för mig heller. Kan få en aha! upplevelse men när det väl blir tufft så är det bortfluget ur skallen och mitt onda jag tar över.
Anonym (????)

Äldre 23 May 13:48
#308

Visa endast Anmäl

Hej på er!
Är arg på alla hela tiden. Mamma och sambon kan handskas med det och tar inte åt sig. Nu, häromdan skrev jag till min storebror att vi inte längre är syskon och att han kan dra åt helvete. Orkar inte be om ursäkt. Han har inte svarat än och kommer förmodligen inte göra det.
Anonym (Lillamy)

Äldre 23 May 14:23
#309

Visa endast Anmäl

Usch känner helt igen mig i det du skriver. Jag är EXAKT likadan. Ju längre in i ett förhållande jag kommer desta mer självhat och desto mer osäker blir jag. Sambon har precis "tröttnat" på mitt beteende och tvingat iväg mig till att träffa en psykolog. Varken han eller jag orkar mer.

Har själv precis börjat "rota" i mitt beteende och fick upp en sida på borderline och det är mycket mycket som stämmer in där.
Jag har extremt svårt att kontrollera mitt humör till exempel, kan bli fly förbannad för minsta lilla och min dag kan bli helt förstört för en liten sak som andra folk inte ens skulle bry sig om. Jag kan gå från att må hur bra som helst över allt till att nästa minut ligga i sängen och gråta i timmar i sträck.
Anonym (????)

Äldre 23 May 19:04
#310

Visa endast Anmäl

Anonym (Lillamy) skrev 2010-05-23 14:23:50 följande:
Usch känner helt igen mig i det du skriver. Jag är EXAKT likadan. Ju längre in i ett förhållande jag kommer desta mer självhat och desto mer osäker blir jag. Sambon har precis "tröttnat" på mitt beteende och tvingat iväg mig till att träffa en psykolog. Varken han eller jag orkar mer. Har själv precis börjat "rota" i mitt beteende och fick upp en sida på borderline och det är mycket mycket som stämmer in där. Jag har extremt svårt att kontrollera mitt humör till exempel, kan bli fly förbannad för minsta lilla och min dag kan bli helt förstört för en liten sak som andra folk inte ens skulle bry sig om. Jag kan gå från att må hur bra som helst över allt till att nästa minut ligga i sängen och gråta i timmar i sträck.
Om du har såna funderingar så ska du deffinitivt ta upp det med psykolog för utredning. Sen är många diagnoser väldigt lika varandra. Borderline är dock ingen diagnos i den bemärkelsen, det är en personlig störning vilket behöver speciell hjälp för. (som jag inte får). Jag har i små steg börjat "lära" mig att vara ärlig mot sambon med hur jag mår så han har en chans att hålla sig undan. Jag säger jag hatar dig, han ger mig en puss och går därifrån. ;)
Han sa idag ang min bror att jag kanske ska gå lite "snällare" fram med andra då de inte förstår hur jag är nu förtiden. Tyckte då att iom att brorsan aldrig brytt sig om att hälsa på när jag låg inne nästan hela förra året och inte ringer eller så så är det lika mycket hans fel om han inte förstår mina utbrott.

«
‹
Sida 31 av 164
25
26
27
28
29
30
31
32
33
34
35
36
37
›
»

Svara i tråden

Svar på tråden Ni med borderline, hur fungerar ni i relationer?

Ni med borderline, hur fungerar ni i relationer?

INNEHÅLL