Ni med borderline, hur fungerar ni i relationer?

Tack för tipset lanloun. Har dock provat allt det där redan för flera år sedan. Man har ju hunnit prova en del alternativa vägar under åren. Men kanske hjälper det någon annan som läser.

Är det en vänskapsrelation eller kärleksrelation?Man ska passa sig noga för att diskutera diagnoser med någon som inte öppet berättat att de har en, eller om de inte rådfrågat en. Så även om du misstänker borderline, håll god min.Det beror på hur du själv mår av relationen. Är du ok med att hon försvinner och sen kommer tillbaka som om ingenting har hänt? Jag gör så med både killar och med vänner, när jag kommer tillbaka så är det för att jag fått tillräckligt mycket känslomässig distans och är redo att återuppta relationen igen. Jag vill ha relationen på en nivå som är bekväm för mig, så en ide kan vara att låta henne styra. Dvs försök inte komma henne nära, utan låt henne avgöra hur nära hon vill ha dig. Det är just när den andra kommer för nära som det utlöser avståndstagandet ofta.Att diskutera när båda är upprörda är lönlöst, mina känslor eskalerar fort och kommer helt utom kontroll. Man kan inte nå fram då. Så det är bättre att ligga lågt och låta det vara. Är det en skitgrej så släpp det, men om det är något du känner att ni måste prata om så gör det vid ett annat tillfälle där båda är lugna. Många med borderline har svårt att hantera kritik så man får tänka sig för lite hur man lägger fram saker så hon inte känner sig attackerad.Det viktiga är väl att förbli lugn trots hennes känslostormar. Även om det kan vara svårt. Och sätt gränser för dig själv, du behöver inte utstå vad som helst bara för att den andra mår dåligt.

Jag har en fråga till er med borderline. Hur ska man på bästa sätt bemöta en person med borderline? Jag vet inte om denna person har borderline och jag skulle inte våga ta upp det heller men vår relation har flera ggr varit på väg att brytas och sen kommer hon tillbaka och vill att det ska vara som ingenting hänt. Hon gör stora scener av ingenting (enligt mig), ska man då försöka förklara vad man menar eller ska man låta det vara? Det senare har visat sig ge minst bråk i alla fall. Ska man förklara leder det ofta till att hon hotar att bryta kontakten m.m. Hoppas ni förstår vad jag menar.

Ska man försöka förklara sin åsikt för någon som har svårt att ta in (borderline eller inte) brukar en grej som kan hjälpa vara att ägna mycket tid åt att först förstå den personens synvinkel. Människor som har svårt att ta in och förstå andras perspektiv och är väldigt låsta vid sitt eget sätt att se saker brukar vara lättare att nå om man först verkligen sätter sig in i deras sätt att tänka och får dom att känna sig förstådda och lyssnade på.Likadant när man vill förklara sitt eget sätt att se på något, ägna tid åt att fråga hur personen uppfattar och tolkar det man säger. Lyssna och fråga mycket, det ger oftast mer utdelning än att förklara vad man själv menar igen om det inte gick fram på första försöket.

Jag har lamictal. Har ju både bordrline plus bipolär. Tycker den funkar ok.

Känner du att den dämpar aggressionsutbrott, irritation och liknande också, eller den ser bara till att du inte pendlar mellan mani och depression?