Mola/Druvbörd

Ok, enligt mitt sjukhus så e de visst inte ensamma om att råda till ett års väntetid. Då undrar ju jag naturligtvis, e de nån mer här inne än jag vars sjukhus uppmanat till att vänta med graviditet till efter ett år efter en partiell mola??? Vill hemskt gärna veta om nån mer sitter i samma plågsamma sits...

Frel80:
jag fick konstaterad partiell mola den 27 januari 2011...sen lämnade jag blod till oktober...från att värdet var under 2 värde .började läkaren räkna månaderna o de var 6 månader totalt....olika sjukhus verkar ha olika åsikter om detta...i andra länder får man totalt vänta 6 månader från att man får reda på det och i visa andra (karolinska sjukhuset i sthlm) får man vänta 6 månader under 2 värdet...
en överläkare jag träffade han sa att att det räcker att göra kubtestet för att se nästa gång om det är mola....fast det är ju bara en riskbedömning ..vilket inte räcker för mig..då man upplevt sen chock...

Med min lille pojke gjorde jag 8 ultraljud ( vecka 7, 9, 12, 16, 18, 25 och 32) för att jag var så rädd att ngt var fel. Men mola sker i starten av befruktningen och påverkar inte framtida graviditeter:)...det är tur. Det jag lärde mig var att man inte behöver göra så många ultraljud för att upptäcka mola..utan det räcker i vecka 12 för att se hos en specialist...jag skrev en remiss själv till kvinnokliniken för att få komma till en överläkare- inboxa mig om ni behöver hjälp med detta i framtiden:). 

Sen kan jag tipsa om att försöka göra delmål i tiden och unna er saker ni gillar tex kläder, glass varje kväll:). 

Nu är jag glad att min mola blev då jag fått en helt otrolig pojke..som inte skulle fått livet om befruktningen blev rätt med molan. Så kommer ni också att tänka när ni "sörjt klart" med hjälp av tiden/framtiden. 

Vombat: Varför behöver du göra graviditetestest efter förlossningen? det har jag aldrig hört att jag behöver göra...vilket sjukhus gick du på??

kram

 

Hej tjejer, ska lusläsa den här tråden snart. Skrapades igår, v 9+1 efter att i två veckor ha vetat att det inte blir nån bebis den här gången. Jag har två barn (efter ivf) och den här graviditeten var oväntad och spontan, vi trodde inte att vi kunde. Och det kunde vi ju tydligen inte heller... Hur som helst, vid första vul i v 7+1 så syntes inget foster och jag fick ställa in mig på att få tabletter. Extrakoll i v 7+5, då sa läkaren att det inte gick att utesluta mola så jag fick en remiss för skrapning, dessutom inte minsta spår av hinnsäck eller foster. Igår var jag på abortkliniken, först kollade läkaren med vul och sen sa han direkt att det här måste opereras. Sen började han prata om cytostatika om det visar sig vara en mola. Det kändes som om han kunde se på skärmen att det inte såg så bra ut. Nu är jag livrädd. Och har gjort dumheten att googla på mola och cytostatika och hittat lungmetastaser.
Hur lång tid efter skrapning fick ni besked om det var mola eller ej? Och har någon här behövt cytostatika? När sattes den in i så fall? Oh vilken ångest....

Har nu fått bekräftat att det är en komplett mola jag har (eller hade, jag hoppas de fick bort allt och att inget återbildas eller vandrar till lungorna). Ska på lungröntgen nästa vecka och då också börja med blodprov. Nån mer som är i ungefär samma fas som jag? När det gäller ny graviditet, vilket inte är aktuellt för mig på något sätt, så sa min läkare att jag inte får bli gravid det närmaste halvåret. Karolinska Solna går jag på.

Jag gick 16 veckor men barnet hade slutat växa i vecka 12. Efter skrapningen fick vi veta att jag har partiell mola. Känns som hela livet vändes upp och ner trots att de säger att det brukar vara lugnt och ingen fara. 

Vet ni hur stor risk det är att detta kan gå åt fel håll och att det utvecklas till cancer. Någon som har vart med o det? 

Och jag undrar om nån vet hur stor risken är att få tumörer i lungorna? Har nån här inne fått det? Hur lång tid tog det från det att ni gjorde lungröntgen tills ni fick veta resultatet av den?
Vilken fasa det här är.

För mig har allt gått bra hittills så jag har inte några erfarenheter av tumörer eller så, men jag vet att det tidigare funnits sådana som behandlats som hängt här i tråden. Läs tillbaka så får ni veta lite hur det sett ut för dem i alla fall.

Lungröntgen har jag för mig att jag fick svar på medan jag var på sjukhuset och gjorde alla proverna, men då har jag ju en riktigt bra läkare som ser till att ingenting tar onödigt lång tid. Ska inte säga hundra men jag tror det var så.

Det enda jag vet om riskerna för cancer är att min läkare sa att ca 20% av de med komplett mola råkar ut för något sådant, men att det oftast går bra om det ser bra ut direkt efter skrapningen och på röntgen.  De med partiell mola verkar löpa betydligt mindre risk för att molan ska sprida sig. Men kom ihåg att behandlingsgraden (om det skulle sprida sig) är i stort sett(om inte helt till och med) hundraprocentig.

Usch, jag lider verkligen med er som sitter och väntar på olika svar och inte vet hur det kommer gå med något.   Hoppas verkligen ni får veta snart, för hur det än är så är väntan ren tortyr. Uppdatera gärna när ni hört något mer(om ni orkar och vill såklart).

  Själv har jag bara ett prov kvar innan mina månadsvisa prover är över, sen blir det väl om ett halvår nästa gång tror jag. Ska diskutera graviditetsförbudet med läkaren också och se om hon tycker vi kan sätta igång i november. Då har det gått 9 månader sedan skrapningen. Egentligen har jag 12 månaders förbud om man ska följa riktlinjerna, men hon verkar tycka att det är lite onödigt lång tid med tanke på att värdet sjönk stabilt och bra i början(tog 9-10 veckor innan nollvärde tror jag) och sedan hållt sig som det ska. Vi får se, i slutändan bestämmer ju jag så oavsett vad hon säger så kommer jag göra det som känns bäst och räkna in säkerhetsaspekterna.

Hej alla! Jag skulle vilja berätta om mitt helvete som jag haft de senaste två åren.

2010 blev jag gravid igen och blev såklart överlycklig. Gjorde flera ultraljud tidigt där allt såg bra ut men i v 12 konstaterades att hjärtat stannat i v 10 och fick diagnosen vanligt ma.

Ett halvår senare blev jag gravid igen. Fick kraftigt illamående med häftiga kräkningar men ville ändå göra tidigt ultraljud på grund av oro för ett nytt ma. På ultraljudet såg man varken foster eller hinnsäck och läkaren började misstänka druvbörd då jag dessutom hade hcg på 300.000. Fick bekräftat att det var en partiell mola. Det var ett fruktansvärt besked och att dessutom få ett graviditetsförbud kändes så overkligt och orättvist. 

Jag fick kontakt med en läkare som gav mig nytt hopp. Han sa bla att det är så många kvinnor som aldrig får vetskap om att de haft mola pga att skrapet inte skickas på analys. Dessa kvinnor är lyckligt ovetandes och blir gravida igen utan några komplikationer. Han tyckte jag skulle ta förbudet med en nypa salt, naturligtvis se till att mina hcg värden gick ner på noll men att vi sedan kunde försöka igen.

Fyra månader efter skrapningen blev jag gravid igen. Tidigt ultraljud där allt såg normalt ut. Tyvärr blev det ett nytt ma i v 8. Mitt hcg värde var på 100 000 vilket de tyckte var högt och därför skickades skrapet på analys. Ingen mola, så underbart skönt. 

I augusti blev jag gravid ännu en gång. Blev inte ens glad när jag plussade utan kände mest oro. En vecka efter att jag plussade fick jag små blödningar. Åkte in akut och de kunde inte se något men heller inte se något tecken på missfall. Mitt hcg värde var naturligtvis jättehögt, 11000 v5+0 och det steg till 17000 på två dagar. Efter ytterligare tre dagar var det uppe på 55000. Inget foster kunde ses och man bestämde att jag skulle skrapas. Naturligtvis misstänke man en ny mola.

I samråd med läkaren bestämde vi att inte skicka skrapet på analys utan istället följa mina hcg värden till noll. Jag orkade helt enkelt inte med fler dåliga besked. 

Nu har man följt mitt hcg i fyra veckor och det har sjunkit fint. Fram tills igår, från att ha varit 392 den 26 sept ligger det nu på 400. Jag ser ett helvete framför mig just nu med nya skrapningar och cellgifter. 

Fyra missfall varav två molor. Hur mycket ska man orka som människa?? Min läkare sa att hon aldrig hört talas om någon som fått tre molor, men det känns som att hon sa så mest för att trösta. Jag menar risken höjs ju ganska mycket efter att man haft två molor.

Är det någon annan här som haft två molor och som sedan fått ett friskt barn?? 

Förlåt för mitt långa inlägg hoppas att ni orkar läsa.

Styrkekram till alla därute som kämpar.