Mola/Druvbörd

Hej alla härinne,

Har sedan i måndags tagit mig tiden och läst igenom alla inlägg då jag var hos gyn som misstänker mola.
Måste bara börja med att säga att alla här inne, nya som gamla, verkar vara helt underbara. Tänk att det finns så många kärleksfulla människor som er som vill dela med sig av sina upplevelser för att hjälpa alla andra att ta sig igenom något som är såhär ovanligt!

Min historia,
Fick plus på stickan i somras och var överlycklig att vi igen skulle bli föräldrar! Var på tidigt UL i v8 där allt såg bra ut och hjärtat slog för fullt. Den 26/10 var vi på RUL då BM på en gång konstaterade att något var fel. Fick förklarat att det var ett MA som antagligen slutat i v9 och jag trodde jag var i v19! Chocken var helt oförklarlig! Hela min värld stannade. Blev skrapade dagen efter och hemskickad med ett papper i handen med info om blödningen, inget bad etc....

Fick mens direkt efter (27 dagar) och köpte ÄL stickor mest för att se om verkstaden var igång på riktigt. Och visst var den det. Efter 6 dagars negativt var den 7 dagen positiv och vi körde på! Tog gravtest som visade 1-2 veckor! Herregud kunde det vara så enkelt?
Efter ett par veckor kände jag dock att något inte stämde. Jg hade lite småblödningar då och då, jätte illa mående och mensvärk var och varannan dag. Köpte ett nytt test som även det visade 1-2 veckor. Shit var min första tanke. Ringde BM på engång som sa "druvbörd kanske?". Fick tid hos gyn veckan efter (i måndags) där han efter mycket klämmande,kännande och rotande med UL staven säger "dina äggstockar ser jättefina ut men det är något i livmodern som är ca 4 cm!" OMG vad säger man till det? Fick iallafall ta blodprov samma dag samt i onsdags och senare på eftermiddagen ringde BM. Måndagens prov hade visat 90,000 och onsdagen 104,000. Shit shit shit. Ska på UL igen imorgon fredag men jag vet inte var jag ska ta vägen. Mår så illa och har ont i magen. Är uppblåst som en j*vla anka.
Hur har det varit för er andra, hur fick dom ut era molor?
Jag är livrädd för allt i världen som gör ont. Jag är världens fjoskigaste person när det kommer till smärta!

Krama

Oj va långt det blev..... Hoppas nån orkar läsa!

Hej Maddy
Vilken jobbig upplevelse, hoppas nu att det inte är en mola de hittat, de tar ut den genom skrapning
och tar sedan prov på den. Jag var sövd och kände ingenting, det är väl efter man är lite groggy men
efter att molan försvunnit så börjar kroppen återställa sig dvs de gravsymptom man haft försvinner.

För vissa tar det kort tid och i mitt fall tog det 15 veckor för mitt Hcg att komma ner till 2 och jag hade dessvärre blödningar i 8 veckor på raken men som sagt var det varierar. Som tur var så finns det massa härliga tjejer inne på det här forumet som kan bidra med sina upplevelser så fråga på.

Vombat- grattis och lycka till, spännande med bebis i magen, Wass grattis till din bebis, hoppas allt går bra
med sömn o mat.

Lavinia, hoppas du snart får hjälp och ev komma igång med ivf. Jag önskar jag var endast 35 idag, fyllde 42 häromdagen och håller på med min 4e ivf, visserligen har jag turen att ha 2 barn men vill så gärna att min man ska få bli pappa så vi kämpar på ett tag till. Hör av dig om du behöver fråga om ivf och jag håller tummarna för dig.

Kram

Läste din historia Maddy: Jag hade samma som du, med ett missfall precis före molan. Är det nån som hört detta innan? Att om man blir gravid direkt efter ett missfall så kan risken för mola vara större? Jag har för mig att jag hört fler på detta forum som haft samma situation. Vore intressant att veta.

Kämpa på alla fantastiska kvinnor där ute och hoppas det blir bra för er! Jag har lagt min mola bakom mig och läser inte så ofta här längre, vi har fått en dotter som nu är 1 år, så livet är fullt upp med annat. men då vi funderar på fler barn så börjar jag tänka på det igen, det är ju större risk när man väl haft det en gång :(

Tipsar återigen om artikeln i Läkartidningen som berör mola, den är bra för att förstå vad som hänt och vad man ska förvänta sig för behandling.
www.lakartidningen.se/store/articlepdf/8/895/1247_1250.pdf

Lycka till nu alla! kram!

Hoppar in här jag oxå.

Fick missfall 23 dec hade knappt ont och blödde som en vanlig mens kanske något mer, men inte så det oroa mig. Ringde till gyn och dom sa att det var vanligt och att det bästa för kroppen var att ta hand om det själv så mådde jag bra tyckte dom inte jag behövde komma in.
Så här nu i efterhand så ångrar jag mig har mått bra hela tiden slutade blöda typ 6 dagar efter men hcg visar positivt fortfarande på ett gravtest.
Ringde kk och prata med dom. Dom sa att det hcg kan sitta i upp till 9 veckor efter ett missfall så då lugna jag mig igen men kändes inte helt okej så någon dag till gick, blev mer och mer orolig, beställde tid och blev undersökt i gå. Läkaren som undersökte mig var jätte trevlig och positiv. När hon gjorde ultraljudet så hitta hon vad hon först trodde var en jättestor muskelknuta men sen ändra hon sig och visste inte vad det kunde vara, hon gick iväg och prata med en annan läkare som oxå tyckte det såg konstigt ut. Dom tog ett blodprov på mig som jag ska få svar på idag. Och utifrån det så fick dom prata om vad det kunde vara. Alltså dom hade ingen aning... Kunde vara mola men det såg inte så ut. Nu börjar jag bli riktigt orolig när inte ens dom vet vad det kan vara...   

Hej ni alla igen!

Hade lagt detta bakom mig, trodde jag. Men nu är jag tillbaka. I tråden ingen egentligen vill behöva delta i. En kort beskrivning av min historia:

Son född okt 09

Missfall jan 11

Mola april-11
Efter det uppföljning i 6 månader och frisläpptes i nov. Gravid på nytt i december. Gjorde tidigt VUL v 7 som visade ett foster med tickande hjärta, dock lite mindre än beräknat. Har varit väldigt försiktig att hoppas på något. V 12 nu i måndags började jag få bruna flytningar/blod. VUL visar en tom hinnsäck.

Blir helt uppgiven. Har någon annan varit med om detta? Att få missfall IGEN efter mola? Jag trodde att det hemska året 2011 kunde lämnas bakom. Började precis hoppas lite nu, när BM sa att i v 12 är missfallsrisken mindre än 1 %. Tänkte att kanske går det vägen nu?

 Kan man räkna detta som tredje missfallet, eller är de supernoga med att mola inte ska räknas som missfall? Vill få utredas och se vad som är fel. Jag är TOTALT ÖVERTYGAD om att något är fel. Kejsarsnittades med sonen, kanske blivit ärrbildning så alla foster sätter sig i ärret och dör?  

Eller: kan det varit en NY MOLA? Gynekologen såg ju ett foster, men det kan ju varit en partiell mola och då tillbakabildas ju fostret. Vet inte vem jag ska vända mig till. MVC eller Gynakuten (världens värsta plats). Jag har så dåliga gynekologer. Träffat 100 olika, ingen som "håller" i mig. Alla kommer dragandes med sin positiva statistik om hur ovanliga molor är och hur ovanliga upprepade missfall är, men jag är ju OVANLIG! Varför vill ingen ta det på allvar. Jag är ovanlig och drabbas ju av allt skit.

Snälla ni, om någon varit med om liknande eller vet något, dela med er. Jag känner mig ensammast i världen...      

              

Anonym kommer igen:

Som svar på din fråga: JA, jag fick en mola direkt efter missfall. Har läst att det är vanligt med missfall innan man får en mola. VARFÖR? Det är det ingen som verkar veta. Tror knappast det är slumpen.  

Hej, fd skräpmola här Jag fick två missfall på raken efter min mola men tredje gången gillt, nu sitter jag här med en underbar liten pojke i famnen! Så ge inte upp, förstår att det känns tungt dock. Bemöttes med skepsis av gyn som menade att det inte var något fel (o de hade ju iof rätt men oj vad ledsen jag var), molanvar inget missfall enligt gyn men jag bokades ändå in för att påbörja utredni g efter missfall nr två, hann aldrig påbörja den...

Hej! Jag hoppar in här jag också. Fick idag besked om att jag haft mola, komplett verkar det som. Ska iväg på första testerna på onsdag och förhoppningsvis kan de lyckas boka en lungröntgen samma dag. Fy fan vad trist det här blev. Jag skulle ju ha barn i september var det tänkt. Har varit positiv genom hela missfallet(som jag trodde det var) och haft fokus på att vi snart ska bli gravida igen, men nu vet jag inte hur jag ska hålla ihop längre. Det hela började med en liten blödning i vecka 6-7. Ringde till gyn och de sa att jag inte behövde komma in utan skulle avvakta hemma. Började blöda igen någon vecka senare och fick samma skitdåliga bemötande när jag ringde igen. -Vi kan ändå inte göra något om det är missfall, bara att vänta och se hur det utvecklar sig. Jag var skitledsen och grinade i telefon, men fick ingen hjälp från dem så då vände jag mig till en privat klinik för att få ett vul. Han kollade i ca två minuter och sa att det inte fanns något foster. Antagligen var det en ofostrig graviditet så jag skulle vänta på missfall hemma några dagar och om det inte kom igång skulle jag kontakta kk för att få tabletter av dem. Inget mer hände de kommande dagarna s jag ringde och fick tid hos en jättebra och noggrann läkare. Hon kollade med vul och såg något som skulle kunna vara mola, men som hon trodde bara var blod. Skrapning dagen efter och prover skickade till analys. Idag ringde hon alltså upp och berättade läget, så nu är det bara att sätta igång med blodprover och hela baletten. Usch och fy för det här. Trodde verkligen att det skulle visa sig vara normalt och att vi snart skulle kunna försöka igen :(

Hej igen...
Fick missfallet för en dryg vecka sedan. Det kom igång av sig självt. Herregud vilken mardröm. Som en förlossning var det. Blödde som en gris. Men jag ville verkligen inte åka in så jag stannade kvar hemma. 

Var idag på efterkontroll hos gynekologen och kollade om allt kommit ut efter missfallet. Lite lite krafs fanns kvar men det var inget man behöver skrapa sa hon. Ska dock kollas om 14 dgr igen. Hcg taget för att se så att det inte är något skyhögt mola värde, hon kunde inte se tecken på ngn ny mola, men som hon sa, den kan ju ha spridit sig så vi måste mäta hormonerna istället för att stirra oss blinda på VUL! Jaha, upplyftande tänkte jag.

Efter nästa besök ska jag få påbörja en missfallsutredning. Hon tyckte att det var okej att räkna mola som missfall. Som hon sa, vi vet inget om varför man får molor. Så varför skulle inte det räknas som missfall? Jag är väldigt nöjd med att få göra en utredning, även om det kanske inte är det trevligaste heller. Men jag vill i alla fall se om det är ngt jag kan påverka för att mina barn ska klara sig i livmodern. Känns så skönt att få bli tagen på allvar. Någon som lyssnar på en.

Ber till gudarna att det inte är en ny mola. Jag vill inte. Vill inte. Det känns ju som att börja om på nytt igen, jag hade ju lämnat det där nu. Om man nu någonsin kan lämna det, kommer kanske alltid finnas kvar hos mej? Psykiskt eller fysiskt.

Kg: Å vad jag känner med dej. Och känner igen mej i dej. Det är verkligen så orättvist. Jag trodde att det kanske skulle gå vägen denna gång och att jag skulle få barn i augusti. En kompis hade samma beräknade datum som mej och vi pratade om att vi kanske då skulle vara mammalediga ihop. Jag vet verkligen inte hur jag ska kunna umgås med henne?? Hur ska jag kunna det? Kommer ju inte tänka på ngt annat än mitt barn som inte blev.
Varför ska sådant här hända? En gång kan väl räcka?