Mola/Druvbörd

Idag ( preliminärt) skulle vi egentligen fått vår bebis, men det gick ju som bekant över... Har jag lov att vara bitter??? Bara idag i alla fall???

Ja. Självklart. Förstår att det är extra tungt idag för er.  

När vi trodde att det "bara" var ett missfall vi fått så tänkte jag att den beräknade dagen inte skulle bli så jobbig eftersom jag förhoppningsvis skulle hunnit bli gravid igen innan dess, men så blir det ju inte. Nu är man liksom fortfarande fast i den här skitsituationen.

Har ni bestämt er för att köra nu eller ska ni lyssna på er knäppa läkare?
Kram

Jag knaprar slut på ppillren, som e slut 7 september sen får d gå som d går men vi har bestämt att vi inte ska ligga i som kaniner förrän närmare jul... Visst känns d hopplöst att sitta fast. Har du/ni förstående vänner som kan stötta??? Om inte annat så finns ju vi som verkligen vet här... De flesta av mina vänner stöttar men som de själva säger: d e så svårt att greppa en sån grej som utomstående... Kram

Ja jag har berättat för ett gäng kompisar, min mamma och så har jag ju sambon också och de stöttar och frågar hur det går med proverna så man får prata av sig när det behövs. Den här gruppen är verkligen guld värd. När jag fick veta att det var en mola lusläste jag alla trådarna här och det var verkligen en bra grej för att bearbeta det hela. Nu känner jag mig rätt lugn ändå med situationen, det är mest runt testerna som jag deppar ihop en stund. Hoppas på att vi snart får glädjas för varandras skull också! Är så fint när det kikar in någon här och säger att det har gått bra för dem.

Hej!

Tråkigt och roligt att den här tråden fortfarande lever. Skulle gärna vilja instämma med Anonym om att det är viktigt att vänta tiden ut! Både för att vara säker på att spår av molan inte ska fortsätta växa, men även för att man ska få tid att läka mentalt.

För mig gick det så snabbt alltihop, fick konstaterat ma i v 11, som efter skrapning visade sig vara partiell mola. Då hade jag siktet helt inställt på att försöka igen direkt och blev helt knäckt. Men så här i backspegeln så var förbudstiden oerhört nyttig. Jag hade inte mått bra psykiskt om jag hade fått barn, utan att bearbeta det som varit. Tror inte att det är bra att "hoppa över" att känna efter - rätt vad det är så ramlar gammal skit över en igen och attackerar bakifrån - när man minst vill och anar.

Om det är någon här som har drabbats av upprepade missfall, så kan jag varmt rekommendera att söka sig till Dr Lennart Blomqvist på Borås Lasarett. Han forskar om just detta och en varmare och mer empatisk människa får man leta efter!

Skorpsmulan> ja visst e han mysig, ville egentligen att han skulle ha skrapat mej men han kunde inte... Så d blev den andre tjommen istället... :(

Sitter här med en klump i halsen och kom hem igår efter två stora blödningar under samma helg.Åkte akut till sjukhuset i söndags och fick reda på att jag hade massor av blod i magen och det fanns inget foster utan bara en livmoder utan foster och fostersäck.

Blev inlagd och vid 21.30 blev jag ner körd till operation som tog ca. 40min..

Hur mycket har ni blött under operation/skrapning?

Jag själv blödde 600ml under operationen.

Vill gärna höra era berättelser hur ni haft det och hur länge gick ni?

jag gick 13 fulla veckor innan operationen

Åh, så tråkigt! Beklagar verkligen. Vet hur ont det gör när hoppet slits ifrån en så där.

Gjorde en skrapning i v 11 pga ma och blödde inte så mycket efteråt. Vid ma/mf i v 13 blödde det sjukt mycket, men avstannade nästan helt när allt hade kommit ut. Tror att det borde avta ganska snart för dig också, nu när det ska vara rent, kanske blir som mens / avslag i en vecka eller två. Blöder du mer (alltså mycket) så bör du nog inte tveka att åka in akut! Eller om du skulle få feber.

Sköt om dig! Många kramar

Jag gick oxå 13 fulla veckor innan läkaren burdust förklarade för mej att jag kunde sluta fundera över det där med graviditet, på ett tag. Jag var fullständigt i chock, hade inte barnmorskorna stoppat mej så jag hann lugnat ner mej, så hade jag nog kört ihjäl mej på vägen hem... Klumpen i bröstet kommer så småningom försvinna men det tar tid o det måste det få göra ... Den här sidan har varit till otrolig hjälp för här finns människor som vet exakt hur man känner sej... Ta hand om dej...

hej, 

Nu har min pojke kommit till världen och jag håller med vombat att det känns så längesen man hade molan (grattis till vombat förresten).

Frel80: jag förstår att dagen då du skulle fått bebisen känns tung..men allt har en mening ...du kommer att få ett fantastiskt barn sen....Men nu när du äruppe i allting så kan det kännas helt meningslöst....hur långe har du förbud?

Något jag kan berätta är att jag var väldigt aktiv här inne när jag fick reda på min mola..och att alla som jag vet som skrev har fått sitt barn tillslut:)....vilket ni kan tänka på och ge er hopp såklart!!

stor kram