Pergopinglor med barn version 16

kärleken; Nej nej Nej menar inte 5minutersmetoden..den är jag inget fan av heller och skulle aldrig klara av...nej jag menar mer att låta dom sova ihop med er istället och att ni fixar en jättesäng eller nåt ni alla sover i eller delar på er och sover med varsitt barn just bara för att få sova..myset kan ni ju ha när barnen somnat för kvällen men vet ju att du inte är så förtjust i den ideen att dela på er men en annan hade nog gjort så bara för att få sova (om det nu är så att dom sover okej med nån av er bredvid sig?)
I vilket fall så hoppas jag av hela mitt hjärta att det löser snart för jag lider med er..kram!!

Här har varit en kaotisk fredagkväll som slutade på akuten med Agnes..kanske ska dra det från början...
jag hade precis  nästan kommit hem från jobbet..klockan var drygt halv åtta och pizzan sambon lovat skulle vara färdig var inte det och han hade misslyckats med den färdiga degen så den var bara att kasta och jag fick göra ny. Maja satte vi i badet och jag kämpade med pizzan och då kommer agnes nerför trappan gråtandes och säger att hon har nåt i näsan. jag ut i köket för att titta och ser att nåt sitter där inne och hämtar en pincett. försöker få ut den men då blir hon helt hysterisk och skiker att det gör ont. pappa kommer och hjälper mig och försöker hålla fast men d går inte hon är såå stark så vi får inte ut den och den sitter ganska långt in. och vi tror det är en kula.
sambon åker in till akuten med henne men får gå till öron näsa hals avdelningen där dom har ringt in en läkare som fått köra dit akut och där inne är dom sen tre stycken som håller fast henne och läkaren försöker få ut den och blodet sprutar och agnes skriker och gråter men det går inte..kulan är för stor. så nu blir det op i morgon bitti. klockan 8 ska vi vara där så hon ska sövas för att få bort den.
när dom kom hem igen så säger agnes att den är borta och vi försöker titta och ser den inte på den korta sekund hon tillåter oss att titta så vi vet varken ut eller in. efter låååååång stund så får pappa titta riktigt och ser att den är kvar men nu ännu längre in
och vi som hade fullt med planer i morgon bitti och hela dagen som nu bara krossades i ett enda slag..inte vilka planer som helst heller utan vi skulle hem till mina hemtrakter på marknad och kalas och allt och nu vet vi ingenting
borde egentligen sova nu men kan inte så jag sitter lite här vid datorn istället och hoppas klockan kan bli morgon snart..håll en tumme för oss i morgon bitti snälla..kram på er alla!

Simben: Men kära värld!!!!! Jag hoppas innerligt att det har gått bra. När Nina pilla in en godis i nästan fick vi bara rådet att den skulle komma ut igen av sig själv. Men en godis smälter ju så att säga så den antingen åker genom näsan ner i munnen eller ramlar ut igen. Men fy stackare! Tråkigt med era planer om att åka hem och marknad och kalas och allt. Men huvudsaken allt gått bra för henne idag <3

Hoppas med det gått bra för Agnes ida!!!!!!!!

simben: jisses! hoppas allt gått bra med op idag. trist när planerna går åt skogen. Kramar.

kärleken: Fyndade du nåt på loppis idag?
Vi hade storloppis idag i folkparken men stormat som sjutton hela dagen så vi har varit hemma istället.

usch vilken hemsk dag det var igår
Vi hann iväg till kalaset på kvällen till slut men det var på håret.

Så här blev gårdagen pga en liten (eller ganska stor) plastdiamant i näsan på henne;

Jag och Agnes åkte in till lasarettet vid halv åtta på morgonen. Vi skulle vara där åtta och förhoppningsvis kunna utföra sövningen och borttagningen nästan på en gång då på morgonen. själva borttagande skulle bara ta 5-10 minuter så det skulle gå fort och allt så vi var ju väldigt hoppfulla att alla planerna inte behövde krossas iallafall vilket sen tyvärr inte blev fallet.
vi fick ett rum på öron näsa halsavdelning och rummet hade en teve och säng så vi satte oss och tittade på bompa. och sköterskan kom in och satte emla eller heter embla? alltså bedövning i armvecken och på ena handen. sen kom hon tillbaka och sa att vid kvart i nio skulle vi ner till operation. och då var klockan typ fem över åtta så bara det kändes lång tid just då. När klockan var fem över halv nio kommer hon in igen och sa att nu blev det ändrade planer och vi kunde inte åka ner till op för dom hade fått in ett akutfall...som visade sig vara en bukoperation som tog flera timmar.
så in kommer dom med en droppställning och ska sätta en nål på agnes.
Agnes blir helt hysterisk och vi tvingas att hålla fast henne stenhårt och hon kämpar som ett djur och skriker och kastar sig och dom får inte in nålen på henne trots att vi är tre sycken som håller i och försöker trösta och prata med henne. personalen verkar inte van vid detta så man märker att dom blir irriterade och tycker hon är fjantig och att det ska gå att resonera med henne...hallå hon är inte ens fyra år liksom
dom säger bara att dom ska prata med narkos om det hela och hon får vara utan dropp så länge...efter en stund kommer en annan tjej från narkos upp och ska försöka (mycket mer barnvänlig och pedagogisk och vi får tvångshålla henne ytterligare en gång och det går inte denna gången heller..skillnaden är att hon inte blir sur eller irriterad och inte försöker lika länge eller riktigt lika våldsamt heller.
hon ska prata med läkaren på op och så går hon igen. klockan går och vi får inte veta nånting alls om när eller hur eller nåt och agnes gråter från och till hela tiden och säger bara att hon vill hem och jag vill bara gråta över eländet oxå.
sköterskan kommer in igen och pratat med läkaren som nu har bestämt att hon kommer få lugnande sen innan op för att försöka sätta en nål igen innan hon sövs för dom är rädda för att det hon har i näsan ska åka ner i luftvägarna och det är inte bra om det händer typ. Och eftersom jag bara ville få bort det hon hade i näsan så vi iallafall kunde komma hem och kanske hinna hem till kalaset vid klockan 18 i mina hemtrakter (2 timmars bilväg hemifrån) så hade jag då hoppat slippa lugnande oxå för då tar det längre tid efter op (och jag frågade om hon inte kunde få lugnande redan på morgonen vid första försöket men nej det gick inte..sånt kan dom bara få nere vid operation) så vid halv ett ungefär 4 1/2 timme senare fick vi gå till operation och där ville dom då ge henne lugnande för att sen försöka sätta en nål innan sövningen. och tror ni Agnes ville ha ett stolpiller? nej så tvångshålla igen och ner med byxorna och jag kände mig som en våldtäktsman *gråter bara jag tänker på det*. efter det blev hon ju som drogad och bara hängde och flinade i min famn. sen gick vi in i operationsrummet och dom försökte sätta en nål igen men nej hon blev helt hysterisk igen och kämpade emot så dom fick inte nålen rätt så dom fick ge upp och kom ju med masken som skulle söva henne och såklart protesterade hon ju igen men efter en stund så var hon nedsövd och då satte dom nålen på henne.
jag och en sköterska gick ut därifrån och sköterskan frågade hur jag mådde och var illa berörd själv av sövningnen men då kände jag bara att äntligen sover hon och slipper känna ångest och smärta och allt så den biten tyckte jag inte var jobbig om man jämför med allt annat den dagen.
sen tog det kanske 15 minuter eller knappt det så var läkaren tillbaka hos mig och sa att det gått bra och hon nu skulle till intensiven och uppvaket så jag gick dit och satte mig och läste vid hennes sida. hon skulle vakna om en halvtimme sa läkaren men det lugnande medlet hon fick innan skulle ta ytterligare en halvtimme innan det var ute ur kroppen (minst)
45 minuter senare vaknade och var snurrig och lite ledsen och så. hon fick även dropp och lite socker medans hon fortfarande var nedsövd eftersom hon inte ätit eller druckit sen fredagskvällen. när hon vaknat och klarat sätta sig upp fick hon en isglass av personalen och eftersom hon inte mådde illa och fick behålla den så fick hon en banan som jag haft med mig oxå. sen började vi samla ihop oss och alla saker och fick lämna sjukhuset men hon var fortfarande lite drogad så hon vinglade och höll på att ramla och jag fick inte hjälpa henne (för henne själv alltså) så det var lite jobbigt men vid 15 var vi hemma igen och vid kvart över fyra var vi på väg till kalaset och då var hon helt sig själv igen och man märkte ingenting sen på kvällen av det hela. men det var en helvetesdag för en sån skitgrej egentligen...men hon har ju lärt sig en läxa som heter duga och lär aldrig mer peta in nåt i näsan det är jag helt säker på.

tack för alla kramar!!

Men vilken PÄRS... Simben.... Puh säger jag. Sa direkt till sambon att fasen vi måste verkligen se till att Cornelia inte stoppar nåt i näsan(lättaresagt än gjort förstås) men vilken hemsk upplevelse att vara tvungen att hålla fast sin gallskrikande dotter, usch. Hoppas ni mår ok nu och som du skrev, förhoppningsvis kommer hon ALDRIG mer pilla in ngt i näsan.

Har inte varit här på ett tag, eller jag har läst lite då och då men inte haft ngn orka att skriva el kommentera, vi har varit i samma kämpiga period som du Kärleken, det tar aldrig slut meddålig nattsömn för vår del heller, och då har vi bara en....lider med er som har två stökar på nätterna... vi är upe varje natt minst en gång och måste då ligga brevid Cornelia (alltså somna om brevid) och sover då skitdåligt, framförallt jagsom är så stor nu...hade hoppats det skulle bli bbättre innan bebis kommer men det verkar inte så. Vi får nog ställa in oss på tuffa kommande nätter framöver oxå

Nu har jag bara 2 veckor kvar att jobba, sen blir det HP fram till förlossningen. Är i v.33 nu så det är inte långt kvar.... ser med spänning och nervositet fram emot förlossningen. Hur var det för er andra med nr 2, kom den tidigare eller senare och gick förlossningen snabbare andra gången?

Dodisen, spännande med körkortet! Snart är du där tror jag. sittandes i din egen bil. Vilken underbar känsla det är och sån frihet!! Stort lycka till när det väl är dags!

Tips på bra syskonvagn förresten???
kram på er

simben: oh my god! Din berättelse måste du spara! man levde verkligen in sig helt i det hela. Vilken hemsk upplevelse! Men skönt att ni är hemma igen.

meja: oj redan v33!! det är ju snart dax för sjutton. Ja jag längtar så sjukt mycket till att få köra runt min familj i våran egna bil
Ang. syskonvagn så kan jag rekommendera carena double swing jag är toknöjd tack vare att den är smidig, lätt och jätterymliga varukorgar, man har liggdelen mot sig och storasyster nådde till lillasyster som att stoppa in nappen t.ex.

Simben: Men vännen vilken dag!!! För en sån liten skit sak som att de stoppar saker i nästan. Usch! Åsså denna sjukvård som aldrig kan göra som de lovat. Jag menar varför inte låta de små komma in och det är klart på en kvart så kan ni få åka hem sen. Nä då vänta hela dagen med ett barn som man inte kan förklara allt för och utan mat eller dryck. Dumt. Men som sagt skönt att allt tillslut ordnade sig. och ang ångesten tänk på att du gjorde det som var bäst för ditt barn även om hon själv inte förstår det då och just nu. *Styrkande kramar*

meja: Åh nej önskar jag inte min värsta fiende ens. Hoppas det bara är någon fas och hinner gå över tills bäbis kommer. Båda mina förlossningar har gått på ca 4 timmar från vattenavgång, spontan. Nina är född 2 veckor tidigt och My 5 veckor tidigt (nr 1 och nr 2) Dock var jag mer med på Ninas förlossning, gick sönder mer men Mys gick för fört för mig men jag gick inte sönder alls. Sen hade jag en sämst barnmorska så mitt bästa råd är BYT om du inte trivs med bm är absolut inte värt att ha kvar henne bara för att vara till lags. För dig är det ett minne för livet för henne en dag på jobbet! Jag ångrar bittert jag inte bytte! Hon ville skicka hem mig, trodde inte på att vattnet gått osv. La mig i en "skrubb" för obs och hade de skickat hem mig så hade My fötts på E4:an, har 5 mil hem från sjukhuset, 5 veckor tidigt dessutom.

Tack vänner! ja det var verkligen en helvetesdag för en sån simpel sak och jag önskar inte ens min värsta fiende det scenariot men men..hur mycket men hon fått av det hela lär man ju inte märka förrän hon måste till läkare igen nån gång i framtiden vilket jag hoppas dröjer lääääääänge. Men här hemma verkar hon inte må dåligt av det hela iallafall och sover gott hela nätterna i sin säng fortfarande osv som tur är.

Hoppas alla nätter blir bra för  som har jobbiga nätter. själv förstår jag inte att ni orkar kämpa så..när jag var höggravid så låg jag själv och sov så fick sambon sova med Agnes så sov vi bra allihop istället för att upp och ränna på nätterna...så löste vi det men förstår att inte alla vill lösa det så men för oss var det viktigaste att sova bra så vi orkade med dagarna istället för att kämpa med att få sova ihop och barnen för sig...och idag sover alla bra och jag och sambon kan sova ihop hela nätter för det mesta

Simben: Usch då vad otäckt!! Trist med ett sådant bemötande. Skönt att det är över och avklarat nu iallafall.

Meja: Skönt att det snart är slut på jobbandet! Jag har inte ens sökt HP den här gången....är rätt säker på att jag kommer att få avslag. Inte alls lika mycket ute i vården på mitt nuvarande jobb. Dock väldigt mycket att göra och stressigt, plus att jag är den enda sköterskan på 100%, så mycket hänger på mig. Men psykiskt stress får man nog inte HP för..... Så jag får fint vänta fram till semestern. Ska jobba fram till slutet på juli. Känns lååångt.
Funderar också en del på förlossningen. Är rädd att det ska gå jättefort den här gången och att jag föder hemma i hallen. Vill verkligen inte det. Tur att vi har nära till sjukhuset iallafall.
Hoppas du kan få lite vila innan det är dags för bebis att titta ut. Ta varje tillfälle du får. Misstänker att vila är det sista man kommer få med 2 små hemma....

Ang barn och sömn. Tyra har ju också varit morgonpigg och sömnbrist har det varit gott om här med. Dock har hennes morgnar då hon vaknade 5 slutat. Numera får vi iallafall sova till 6-6:30. Men det är lite väl tidigt på helgerna kan jag tycka....Jag vägrar dock gå upp....hon får leka, titta på film osv. Jag kan gå upp och göra välling till henne så hon slipper vara hungrig, då brukar vi iallafall få sova i 10-minutersintervall efter det.
På senare tid sover hon inte hela nätterna heller, trots att det funkat bra förut. Nu kommer hon varje natt in till oss och ligger och sparkas och har sig. Dessutom vägrar hon somna i sin säng på kvällarna, utan ska promt sova i gästsängen i gästrummet (120cm-säng). Undrar om det beror på att hennes växasäng är väldigt smal. Hon snor runt massor på nätterna och man kan höra hur hon slår i kanterna med armar och ben med jämna mellanrum. Blir nog till att skaffa en ny säng åt henne, som är större, typ juniorsäng el liknande.