Anna F skrev 2012-07-20 14:19:10 följande:
Herregud! Jag är ju helt senil! Jag har ju frågat detta för 5 dagar sen. Ha ha ha! Jag får skylla på att jag har varit sjuk den senaste tiden och haft hög feber. Det måste vara en minneslucka av något slag.
Tack för svaren föresten! Vi fick vårt första barn och hon måste ha varit allergisk redan i magen för hon bajsade i magen och hade kolik redan första natten ute. Jag tog bort i princip allt ur min kost när jag ammade men när hon 6 mån gammal gjorde patchtest och det visade även sädeslag så fick jag ge upp. Jag som vegetarian kunde inte leva på bladgrönsaker och ris liksom. Vi fick en total chock de första 1,5 åren var så svåra för oss med kolik, sjukhusbesök och total livsomställning att vi sa "Aldrig mer. Vi pallar inte fler barn med så svåra allergier" Det handlade bara om att överleva.
Men nu när barnet är 4 år och helt underbar och vi kommit in i alla rutiner och inte vet om något annat liv än att ha ett allergibarn så kommer suget efter ett syskon. Kärleken till det störta barnet är så stort att jag bara vill ha mer att slösa kärlek på. Jag räknar med att det barnet kommer vara minst lika allergiskt som vårt första och är det mindre allergier iblandat är det bara en bonus. Nu tex funderar jag på om man ska strunta i amningen helt och ge neocate vid minsta lilla tecken så ungstackarn slipper kolik, diarrer, raketspyor, eksem och ilskna plitor... och får sova i lugn och ro i stället.
Fast jag är inte gravid än. Jag kanske inte ens kan bli gravid en gång till? vem vet.
Jag är NOLL allergisk. Tål allt, har haft alla djur man kan tänka sig från jag var nyfödd och ingen i min familj har ens allergi mot pollen eller någont födoämne. Jag är vego för jag inte gillar smaken av kött, fisk eller skaldjur. Min man däremot har djur och pollen allergier och på hans pappas sida har de svåra multi-allergier redan långt bak i släkten. En farfars far åt typ bara potatis hela sitt liv och var supersjuk. Min mans yngsta syskon är dock multiallergisk liknade min dotter.. så det finns kanske 50/50 att barnet blir allergiskt, eller inte. Jag var dock nyfiken på hur det ser ut i era familjer.
Att få ett barn till som inte är allergiskt alls är en tanke som jag helt övergett. Jag höll tummarna när jag väntade vårt först barn dock och hoppades att min sida skulle få övertaget eftersom vi inte har några allergier där alls, men se det gick ju inte.
Jag har svarat dig tidigare...

Men passar på att lägga till lite mer av mina funderingar (som jag tror jag inte skrev sist, möjligt jag också senil...)
Vi resonerar också som du avseende oss själva, det vill säga glädjen och kärleken till ett barn men också frågan om orken finns där en gång till. Men så tänker vi också på barnet. Min man är multiallergisk (eller överkänslig mot många födoämnen) och detta är ett enormt socialt handikapp. Mat är en så stor del av vår mänskliga sociala samvaro och att inte kunna delta i denna är jobbigt. Inte kunna äta ute, alltid ha med lunchlåda, vara till besvär då man blir bortbjuden, så pass till besvär att många drar sig för att laga mat osv. Och att alltid vara speciell på dagis o i skolan, på kalas, inte kunna handla i kiosken, inte fika på stan, alla de gånger då klantiga föräldrar ger en frukt eller inget alls istället för godispåsen som barnet inte tål osv...
Hos oss är tankarna kring om det skulle vara själviskt att skaffa ett barn till just nu många... tyvärr...
Känns trist att vara negativ, när du är så härligt positiv... förlåt!