Allergitråden

Shit vad fult förra inlägget blev  

Bovete - en örtväxt. Är Angel GBGs lille allergisk mot det med?

Fler (allergi-)barn...? 
 - Första sonens mjölkallergi diagnostiserades när han var 18 månader; 1 månad innan lillasyster föddes. 
 - Dottern var också mjölkallergiker men jag "parerade" det snabbt så ungarna mådde ok när vi körde rätt mat. Dottern var dock kroniskt förstoppad men på den tiden så var det bara diarée, utslag eller astma som erkändes som allergisymtom. Jag tror det kan ha varit spannmål som spökade för hennes del. Vid 9 månaders ålder fick hon svåra infektioner som oftast satt i lungorna. Det kommande året åt hon 25 starka antibiotikakurer. Vi kom aldrig på vad som var orsaken till det.  
- När lillebror kom 18 år senare (2006) och började skrika vid 2 veckors ålder så tog jag bort mjölken direkt! Under de kommande 2 åren hittade vi även soja, ägg, vete, havre, korn och råg-allergi hos honom. Livet är ganska ok - vi har vant oss. De var svårare för omgivningen att vänja sig och acceptera situationen.

- Nu ligger ytterligare en lillebror och jäser i magen, beräknas anlända om 3½ månad. Jag är nästan säker på att det blir minst mjölkallergi. Vad det blir mera får vi se!
   Vi har inte kommit fram till om vi önskar att han slipper allergier eller om det för nollsexans skull vore "bra" med ett syskon med samma allergier? 
   Om det är olika allergier så kanske det är bra att den ena av barnen förstår vad man säger och förklarar, istället för att "bråka" med två ungar?
   Med de stora barnen var det behändigt med samma allergi och liten åldersskillnad.

Det om detta från min familj!  

Ang. Syskondiskussionen. Vår femåring är inte allergisk mot något. 1,5 åringen har ju däremot många allergier och just nu kan jag inte tänka mig fler syskon.

Det senaste året har varit otroligt tufft och är fortfarande. Det känns fortfarande inte som vi har hittat alla allergier och hon mår ständigt dåligt! Just nu är astman mest akut men hon är också otroligt gnällig och har mycket ont i magen. Hon sover i alla fall ok nu, under 1 år gnällde och knölade hon hela nätterna igenom och en av oss fick sova max 4-5 timmar när man hade natten. Jag skulle nog inte palla ett sånt år till! Iof vet jag mer nu och skulle väl ana allergierna tidigare men nej just nu känns syskon väldigt långt borta!

Någon frågade för nån vecka sedan om man sörjde barnets allergi och jag har funderat lite på det. Det jag sörjer mest är nog den mysiga bebisperioden som aldrig kom. Det känns som vi aldrig har fått njuta av bebistiden som vi gjorde med hennes storasyster. Jag kan även känna mig ledsen för att hon inte får må bra. Det är ju det man önskar mest av allt - att ens barn ska må bra! Än så länge lider hon ju inte av att inte få äta allt som alla andra äter så den sorgen har inte kommit än.
Hur känner ni inför detta? Sörjer ni barnens allergier på något sätt?

ca 24:- har jag för mig att de tar på vårt Ica, så tyvärr lite dyrt, men smidigt att det faktiskt finns ngt att ta till om man inte orkarhinner//kan baka själv vid något tillfälle. (och bra mycket godare än alla andra naturligt glutenfria köpebröd jag smakat som jag upplever som en gummiboll som bara växer i munnen (bortsett från BK hamburgerbröd om nu det räknas som "köpebröd").
Men att lyxa till det med lite emellanåt eller att använda till pizzabotten om övriga familjen skulle äta köpepizza fungerar det ju perfekt och kan det ju vara värt det.

Det senaste har det varit utan baljväxter igen. Men vet ej varför det fanns/finns två olika.

Om jag minns rätt så funkar inte bovete för C. Angel tålde de iaf inte.

Syskon... Är lite här som för Trållmor, fast jag har inte riktigt så många barn så tätt! Dottern  5 år skrek och ville inte sova men hade inte typisk kolik så eftersom hon gick upp i vikt tyckte bvc att hon är normal och inte allergisk, och det litade jag på. Så hon var 1,5 när vi kom fram till att inte mjölk funkade. Senare togs även ägg och en hel del frukter bort.
Sonen 3 år var ännu skrikigare och varenda gång jag var hos bvc klagade jag över att han inte sov, att han verkade ha ont, spydde mm, men nej, han var inte allergisk. När han var 6 mån sökte vi läkare ändå och när han var 10 månader så var mjölk, ägg, soja, vete, havre, råg, korn borta ur kosten.
Så vi har haft två barn som haft en jobbig första tid. Jag ville ha en bebis på riktigt att njuta av, som någon skrev. Nu sitter jag här med en liten på en månad.

Oavsett om han har allergier eller inte (äter ju lite special själv redan från början) sä känns det som skit samma för nu har man koll. Man vet vad man bör ta bort om problemen kommer. Sen är man aldrig garanterad något.
Jag är rätt övertygad att liten just nu inte får i sig något han inte tål, men han ska amma varannan timme nätterna igenom för det. Jag fick svamp i mjölkgångarna och det hämmade mjölken så han har inte gått upp riktigt som han skulle ha gjort, därav att han äter ofta. Så ja, visst har jag en nöjd och go bebis emellanåt, men jag hade nog varit lite piggare om han inte ätit fullt så ofta.

Har ju dessutom båda barnen hemma så det går inte att sova dagtid.
De äldre barnen har ju lite olika allergier, men hemma äter vi ungefär samma. Förutom att dottern numera lever på ost. Äter hon sädesslag så vet hon att hon måste vara jätte försiktig och de sitter en bit i från varandra vid matbordet, och det har hon haft koll på sen hon var 3 och sonens allergier uppdagades. Så på ett sätt är det lättare om de är lite äldre när man får syskon, men det beror ju på vilka allergier och hur man lever. Allt löser sig.

Det som jag ser framöver som kan bli jobbigt är att introducera gluten till honom då både jag och sonen på 3 år är så jätte känsliga. Har inte någon lust att ha matstänk av det runt om i köket, men det är ett senare problem.

Ang. Syskon... Vår äldsta är ju inte allergisk mot någonting medans lillan har allt typ. Men vi är inte rädda för att skaffa syskon utan det blir nog framöver nångång. Dock inte lika tätt denna gången! (skiljer 13 mån).

Har nog frågat innan, men ni som sökt vårdbidrag - hur har det gått?
Funderar på att söka nu för lillan då hon antagligen är kvalster/dammallergiker också och städning/tvätt tar sån tid och det kostar (måste köpa en ny allergisammsugare snart också . den gamla börjar ge upp)-
Är det nån idé?
Hon har astma (medicinerar 2 ggr per dag + extra vid behov, hon får inte astmaanfall jätteofta), och så tål hon inte mjölk,soja,baljväxter,ägg och så antagligen pälsdjur, pollen o damm/kvalster.

Är lite nyfiken på om du har någon information angående väldig sen introduktion av gluten. Menar om du skulle strunta i att introducera gluten/sädeslag till först när han begriper att inte sprida det runt om kring sig så att ni inte riskerar onödiga allergireaktioner. Det borde väl inte statistiskt sett ge ökad risk för att han ska bli glutenintolerant eller allergisk mot sädesslagen även om du vid det tillfället hade slutat att amma?

Det viktigaste vid introduktion av gluten är ju att det sker långsamt oavsett när det introduceras

Jag har inte pratat med dietisten om det efter jag fick glutendiagnosen.
Men när vi pratade om det för 2 år sedan så ska enligt dietisten så ska inte vår 3-åring ha större risker att få glutenintolerans för att han inte ammas när introduktionen sker av gluten i gissningdvis 7-års ålder (om det växer bort..) Men nu när jag har det så är ju risken större i och med ärftligheten.

Om de inte ammas alls så sägs det ju almänna risken för allergier och astma ökar.
Då de gjorde om vällingen på 70?-talet så ökade de vetemjölet och minskade mjölken, det resulterade i fler glutenintoleranta, så de fick ändra tillbaks.
Men det sägs ju att det är bra att introducera gluten försiktigt medans man ammar. Om det gör något på statestiken egentligen vet jag inte. Men i och med att alla säger det så bör det väl ligga något i det?

Sen hur vi gör med liten framöver...  Jag kommer absolut vänta med gluten till minst 6 mån, säkert betydligt längre då min plan är att helamma till 6 mån. Om det blir så får vi se.

Måste även inflika att jag sitter här med en helt underbar liten kille som kan sitta och ligga själv utan att illvråla medans jag dricker kaffe.
Det hände typ inte med de andra barnen. Han kan sitta i mitt knä och somna. Det hände heller aldrig, vi fick aktivt "söva" dem i sjal eller liknande eller amma till sömns.
Ha sitter och "pratar" och flinar och är nöjd och ja, det är sååå värt det!

Så ja, jag tycker det är värt att skaffa syskon , även om man kanske får ta lite sömnbrist  av en eller annan anledning på köpet.  (Och då har jag under en månads tid sovit 2-5 timmar upphackat per natt men inte pga allergier utan pga matglad kille.)