mithrandil skrev 2011-03-08 20:09:43 följande:
Jag börjar tro att jag inbillat mig allt det här om amandas såkallade mjölkallergi.
Idag har hon varit helt makalös. Skrikit och grinat nästan hela tiden. från och till har hon kunnat leka glatt på golvet men bara korta stunder och sen sätter hon igång igen. Man får bära henne i princip hela tiden för annars så skriker hon bara och det klarar jag inte av att lyssna på.
Dagen började med att hon vaknade kl 5 och totalt vägrade somna om. vid 9.30 somnade hon tillslut efter lite bråk men vaknade redan efter 15min. Jättetjurig. Strax innan 12 lyckades jag efter 1timmes bråk få henne att somna igen men hon vaknar även då efter en kvar. Helt förtvivlad.
Har tyckt att det verkat lite som om hon fått i sig mjölk. Hon har spytt några gånger, fast bara lite litegrann. är gasig, man hör hur det kör runt i magen på henne och och hon får uppstötningar konstant. (iaf tror jag det är uppstötningar, det låter som om hon får upp något iaf) och sen det där jäkla humöret!
Fast sen vid 15 går vi bort till en kompis och hennes son, då leker hon friskt och glatt i 3 tim även att hon inte sovit mer än 30minuter sen kl 5 på morgonen. Hon gråter knappt ens när hon ramlar och slår sig.
Hon blev såklart jättetrött så jag trodde hon skulle somna gott när hon fick sin välling, men inte. Hon bara skriker och skriker. lugnar sig såfort jag ligger brevid henne, vaknar när jag lägger ner henne i sin egen säng och lugnar sig när jag tar upp henne. Hon har redan vaknat flera gånger och gråtit rent förtvivlat.
Hade det berott på mjölk skulle hon knappast kunnat leka och vara så glad när vi är borta och hon borde inte heller bli lugn såfort hon är i min famn.

Något är ju fel, såhär kan väl inte barn bete sig bara för skojs skull? Kan bara inte förstå vad det kan vara. Jag förstår ingenting. Jag som trodde vi äntligen hade hittat orsaken till allt det här och att det äntligen skulle ta slut.
Låter som min son när han vara liten och mådde dåligt. Han var alltid glad och positiv och lekte utan problem när vi var borta. Det var INGEN som trodde på mig när jag sa att han var grinig hela tiden och att jag fick bära runt på honom hela tiden. Hemma var han helt GALEN och skrek hela tiden.
Du vet ju själv hur det är om du mår dåligt men måste vara kvar på jobbet eller åka occh hälsa på någon. Du skärper till dig, kanske har annat att tänka på ett tag som gör att du inte har tid att känna efter hur du egentligen mår, du vill inte "göra bort dig" och hålla på att klaga när du är borta så du SKÄRPER dig helt enkelt. När du sen kommer hem så får gubben ut för allt

du är tjurig, förbannad på saker han gör (fast det inte är hans fel) just för att du mår dåligt.
Känner du igen dig?
SÅ är det för barnen med. De kan ofta skärpa till sig när de är borta för det händer saker och de har hela tiden något som pockar på uppmärksamheten...när de okmmer hem sedan så kan de vara sig själva och är t o m EXTRA trötta efter att ha fått skärpt till sig!
Kan hon fått i sig mjölk på nåt sätt???