December Bebis 2010 :)

Det är du och jag!
Men alltså, är man inställd på Januari så är ju allt annat positivt!

Jag förstår din längtan och väntan. Jag har trott i veckor att bebis ska komma tidigare/innan BF då han varit fixerad och sen har alla trott att han ska komma tidigare även min BM. Men det är nog bättre att ställa in sig på övertid. Annars går man bara runt och är butter. Bebisen kommer ju förr eller senare. Hoppas du inte avskyr mig för svaret jag gett nu haha..Jag hade nog själv blivit irriterad för en vecka sen. Men nu har jag liksom insett att det inte är lönt att hoppas...längta och vänta gör jag fortfarande. Men jag har ändrat inställning. Man mår faktiskt bättre...

 Tack . Skönt att du iaf har en duktig kille där inne;), min brorsdotter låg också rätt väldigt länge och fixerade sig tidigt, dessutom kom hon redan i 37+2, synd att hon inte har en lika lydig kusin , e inte så frustrerad över att ha gått över tiden men just det där att den inte kan bestämma läget- det är jobbigt.

Usch, det e så förbaskat oproffsigt av dem. Jag har berättat en del av min bakgrund för min BM (inte allt för jag tycker det e för jobbigt o prata om) men jag antar att det står i min journal så de borde dessutom veta att jag har jäkligt svårt för undersökningar och varför, om de nu har bemödat sig med att läsa min journal så bryr de sig isf inte om det. Jag har valt att inte berätta så mycket av min bakgrund för Pappan så han kan inte stötta heller eftersom han inget vet så man hade ju lite förlitat sig på att iallafall DE skulle förstå. Pappan respekterar utan att veta och går utan tvekan ut ur rummen när jag ska undersökas o har helt accepterat att han ska hålla sig vid mitt huvud under förlossningen:).

Synd att din BM visade den här sidan rätt sent, annars hade man ju tyckt att du borde byta barnmorska, usch det som känns så viktigt att man trivs där. Sånna där nötter ska inte jobba med det de gör! Det förklarar ju så himla mkt om hur man hanterar saker och ting i nuläget och vilket sorts stöd man behöver ha:(

Hoppas verkligen inte att någon har snytit sig i dina trosor förresten HAHA:), låter ju som att det iallafall händer _något_ i din kropp:), vem vet?

Hej!
Längesen jag skrev nu, men jag hinner helt enkelt inte med i erat tempo=)
Men jag läser det mesta=)
Stort grattis till alla ni som fått och till alla er andra säger jag håll ut=)
Trodde att jag själv skulle befinna mig i grattis-kategorin, men icke.

Så istället för att skriva lite varje dag kommer nu ett jättelångt inlägg med min nästanförlossningsberättelse:

Det började i måndagskväll med att jag började få ont i ryggen.
När vi ska sova så har jag så ont att den enda ställningen som funkar är att stå på knä och halva ansiktet.
Men efter ett tag inser jag att det blir lite svårt att sova i den ställningen, så jag välter försiktigt ner på höger sida i samma ställning som jag står.
Ligger som en ostbåge men vågar inte röra mig en millimeter.
Lyckas somna så i en eller två timmar.
Vaknar av att jag jag vänder mig på vänster sida, kan vara det dummaste jag gjort i sömnen.
Klockan är då två.
Går upp för att försöka somna om i soffan, jovisst, nobelpriset till den som lyckas somna med den ryggen.
Och det handlar inte om några värkar som kommer och går,
utan mer som en enda lång värk som håller i sig i många timmar.
Så att jag håller på med någon förlossning finns inte i min värld.
Grinar en skvätt medans jag försöker komma på nya sätt att lindra smärtan.
Har prövat bad, massage, värmekudde och alvedon. Men inget har hjälpt.
Vid halv fem får jag nog och väcker sambon som får ringa och fråga om det är
akuten eller förlossningen som gäller.

Förlossningen it is, där inne tar dom en ctg-kurva som följs upp av en vaginal undersökning av en läkare.
Med sina händer i min puppa säger hon.
-"Du ska föda barn du."
-"Nej, jag har ont i ryggen." kontrar jag med.
-"Men värkar kan kännas i ryggen." säger en bm som också är i rummet.
-" Jo, men ska man inte få någon paus då?." frågar jag.
Läkaren tittar på ctg-kurvan och säger att jag visst får pauser.
Har lust att kasta ut både henne och apparaten genom fönstret, men det fanns inget.
Min sambo frågar hur länge dom tror att det kan ta, om det handlar om dagar.
-" I erat fall handlar det mer om timmar." säger läkaren.
Min tapp är jättekort och mjuk.
Chock...

Vi skyndar oss hem för att hämta bb-väskan som inte finns.
Men vi lyckas slänga i lite saker i en väska och brummar tillbaka.
Där inne får vi ett rum och samme läkare kommer tillbaka och gör en till undersökning.
Det  har gått ungefär en timme sen den sista och hon kan nu få in ett finger också.
Då fattar jag att vi ska till att föda.
Följande timmar innehåller bad, akupunktur, kvaddlar och en massa ctg-kurvor.
Alla är helt insnöade på mina sammandragningar,
även fast jag har försökt att säga att jag har lika ont mellan dom som under dom.
Men dom vill inte riktigt lyssna.
När min bm för dagen ska göra en till undersökning visar det sig att det inte har
hänt något mer med min tapp.
Då vänder allt.
Får smärtlindring och dom tycker att jag ska sova för att orka med en förlossning.
Vaknar efter några timmar.

Händer inte mycket alls dom förljande timmarna.
Ännu en ctg-kurva men inget mer.
Dom glömmer även att säga till om min middagsbricka som står och blir gammal istället för uppäten.
Får träffa en ny manlig läkare som ska mäta fostervattnet med ultraljud.
Han tittar på en pöl utan att mäta och säger att jag inte alls ska föda barn och kan åka hem.
På ett sånt där arrogant sätt säger han det som får en att känns sig
som att man har hittat på att jag ska föda.
Inga fler vaginala undersökningar har gjorts sen morgonen och jag undrar
hur han kan veta att jag inte ska föda genom att titta en sekund på vattnet med ett ultraljud.
Min sambo frågar läkaren hur länge han tror det dröjer innan förlossning.
Enligt den läkaren kan jag lika gärna för två veckor efter bf.

Aja, vi går tillbaka till vårat rum.
Därifrån vägrar jag att flytta mig inatt säger jag till min nya inte alls lika trevliga bm.
Jag struntar i att jag inte längre ska föda, men jag tänker inte vara hemma
och riskera att få lika ont i ryggen utan att kunna göra något.
Vi får stanna.
Klockan tre vaknar jag av en värk och slemproppen börjar lossna.
Men inget ont i ryggen som natten innan så vi åker hem vid fem.

Såå, från att jag ska föda inom några timmar till att jag inte ska föda alls.
Men slemproppen forsatte att lossna tills igår och jag har lite värkar ibland.
Så enligt vad man läser så är en förlossning inte långt borta, men vi får väl se=)
Jag har gärna lika ont igen, men jag ska ha mina pauser!:p

 

Vi fick en dotter den 8:e december kl 22.43, 3530g och 49,5 lång 

Nu har vi äntligen fått komma hem.. Blev en jobbig förlossning på 11 timmar blev tappad 2 ggr och fostervatten som inte ville gå..men fick krystvärkar innan vattenavgång sen fick förlossningen avslutas med sugklocka då hennes hjärljud låg under 80 och ville inte stiga.. var 2 barnläkare med på slutet och 4 barnmorskor och en läkarstudent..så mycket folk. När hon kom ut var navelsträngen lindad runt hennes kropp och hon var mycket stressad och skrek inte..Hann knappt se henne, Hon fördes iväg och fick hjälp med andningen och ligga i kuvös.. min sambo fick då följa med, medans jag själv låg kvar på förlossningen och fick inte träffa henne på 2 timmar. Hon låg på avd 15 .Men hon kom snabbt igång med andningen och behövde inte ligga i kuvös längre då jag fick träffa henne 2 timmar efter förlossningen...Blev 2 nätter på special BB då dom ville hålla extra koll på henne och hennes andning. Men nu mår vi i alla fall bra alla 3 efter omständigheterna..

 

 

 

Bilderna tog jag i torsdags då vi kom hem från sjukhuset
Hna första bilder kommer in idag på bloggen och ja magbilden oxå
Så tänka sig 2 veckor förtidigt kom han ut och var 4150g och 51cm huvud 35cm han är vår BEBIS vår underbara pojk nu har vi tre UNDERBARA barn och denna var TOPPEN nu vill jag uppleva detta 1 gång till