December Bebis 2010 :)

Jag har oxå dippar och skulle bli förvånat om nån INTE har det.
Det är en stor omställning med en bebis och det spelar ingen roll hur många barn man har innan.

Jag känner mig maktlös när hon börjar gråta och jag inte vet vad som är fel, börjar själv gråta och försöker få tyst på henne genom att vagga och hyscha åt henne.
Som intt hade fått både brösten och dirket efter det var hon nöjd men sen så började hon att gråta och jag trodde det var magen att hon svalt för mycket luft, efter ca 20 min med gnäll/gråt så gjorde jag ersättning till henne och hon drack ca 40 ml sen så somnade hon som en stock.
Då kände jag mig verkligen som en dålig mamma som inte kunde ge henne mat.
Min mjölk sinar på kvällen just för att jag är så himla trött coh jag vill bara sova.
Hon har ju haft sin vaken tid mitt i natten vid 1 tiden och är vaken till 2.30 så jag måste verkligen börja ändra hennes egena rutiner så som jag vill ha dom och hoppas hon går med på det.

Tack för allt ni skriver. Är så skönt att läsa om hur "vanligt" det är osv, för jag känner mig nästan sjuk i huvudet som inte kan njuta fullt ut av min underbara bebis. För han är verkligen underbar! Då undrar jag om jag är knäpp som bara går och har ångest, en ångest jag knappt kan förklara. Kvällarna är värst. Igår kom min pappa hit för att jag mådde så dåligt och då släppte det verkligen helt ett tag, det var så skönt att jag grät av det också. Min sambo är verkligen en klippa, men det känns ibland som att jag behöver "mer" än honom och då känner jag mig patetisk över det också. Har aldrig varit så säker på mina känslor för honom som jag är nu och mina känslor för Tim är helt obeskrivligt stora. Ändå känner jag såhär?

Jag tror det handlar mycket om att jag känner mig stressad om att jag måste återhämta mig fysiskt också. Känner verkligen hur dåligt jag mår och jag skulle antagligen behöva sova 14 timmar per natt för att orka med. Men det går ju inte riktigt om man säger så. Jag känner mig stressad för att jag inte orkar, jag känner mig stressad för att jag "måste" hitta min roll som mamma, jag känner stress över att inte orka hålla uppe en fasad när människor jag inte känner jättebra kommer hit. Har iof bara haft två sådana besök. Sen känner jag mig stressad över att bli lämnad ensam. Det har jag inte blivit många gånger, och de gångerna har dessutom gått bra. Men tankarna om det. Ja ni ser, det är ett enda virrvarr av känslor och tankar.

Jag vet att jag måste försöka släppa kraven på mig själv. Tillåta mig själv att må dåligt och inte känna skam över att känna såhär. Men det är ju lättare sagt än gjort. Ska prata med läkaren i morgon i alla fall..

Förlåt för mitt miserabla inlägg.

Hormonsvängningar - jaaa, jag började gråta idag bara för att sambon höjde rösten till ettåringen som är väldigt intensiv just nu... tackar min lyckliga stjärna att han ska vara hemma till 1 mars, annars hade jag nog gått här och gråtit ännu mer...

Vi skrev på faderskaps papprerna i dag. De skulle veta vikten på Albin för de skulle räkna ut när ungefär han blev till???
fattar inte vad vikten har med saken o göra??? de e ju sååå olika??

Ludi - man gör det hos kommunen och måste boka tid. Här där vi bor får man en kallelse med posten några veckor efter bebisen är född.