December Bebis 2010 :)

Fast om han skulle bli sjuk så fixar de ju en vikare och samma sak gäller ju här. Vad ska ni göra när du är mammaledig sen om du blir sjuk och han måste stanna hemma med barnet? Förstår att det är svårt med en provanställning och så men saker händer ju.
När går provanställningen ut?Ja, borde verkligen det!

Har fått en barnvagn av min kusin som hennes barn har växt ur, det är både en ligg och sittvagn. Nu fattas bara liggdelen som jag inte har fått ännu, hon tror att den var sönder :( Får se om hon hittar den  annars undrar jag om någon får man väl dra och köpa en ny. Vet någon vart man kan köpa vissa tillbehör/delar till en barnvagn samt på ett ungefär vad priset kan ligga på? Det skiljer nog sig en del beroende på märke och modell skulle jag tro och har ju inte vagnen här just nu så det kan jag inte kolla. *klurigt*

Nu är jag irriterad - IGEN. 
En bekant är gravid och ca 10 veckor före mig.
Råkade gå in i en tråd hon skrivit i och där skrivit om mig, vilket var rätt uppenbart för mig.
Hon skrev såhär:

"Jag har en likadan bekant, som är gravid och hon är ca. 10 veckor efter mig (typ v.20 nu) men har ändå upplevt precis ALLA gravidsymptom redan nu.. Och hon skyltar verkligen med det och har flera gånger försökt tala om saker för mig, lite som för att "sätta mig på plats" har det känts som.. Jag blir verkligen superirriterad, men försöker ta det med ro och inte lyssna så mycket.

Människor människor... Tror vissa individer helt enkelt har ett större behov av att få synas och bli bekräftade än andra."
 
Hon vet inte om att jag läst det här, men jag är så sjukt förbannad. Det är väl knappast mitt fel om jag upplevt flera graviditetssymtom (inte alla)? Jag hade GÄRNA blivit av med några. Och jag skyltar med det?! Vi har en mejlkontakt så vi brukar mejla om hur vi mår och känner osv, så är det så konstigt om jag skriver att jag har ont i ryggen exempelvis eftersom jag har det?

Och jag kan fan inte rå för att jag är mer påläst än henne när det gäller graviditet/amning/bebisar osv. Jag tycker det är intressant att läsa om, och eftersom vår graviditet var planerad så satt jag och läste på innan vi blev gravida. 
Är så sjukligt trött på att hon alltid ska hålla på så. Vi har en lååååång historia bakom oss. Och det är rätt roligt där det med att hon skriver att jag har behov av att synas eftersom hon ALLTID vill stå i centrum och får hon inte det blir hon förbannad.
Vi har haft en underbar vänskap tidigare men det funkar liksom inte lika bra längre. Eller inte alls snarare. Särskilt inte när hon håller på att snackar skit bakom ryggen på mig hela tiden.

AH. Blir så jäkla grinig. Det är när hon beter sig såhär jag bara har lust att skita i henne och så, men samtidigt så ska vi ha barn som kommer vara i princip jämnåriga och det är ju kul. Men vet inte hur värt det är att ha en relation med någon som ska hålla på såhär bara för den sakens skull.  

Hon är liksom en såndär "när det passar mig" person. Allt ska ske som hon vill. Jag ska bara tycka synd om henne, men om jag klagar på nåt som har med mig och min graviditet att göra så är jag jobbig och en attentionwhore blablabla. Alltid varit sådär, men jag kunde acceptera det när vi var barn av nån anledning.

Behöver bara spy lite galla, har ingen lust mer att hon ska hålla på så men jag är samtidigt för lame för att säga upp kontakten. Har redan gjort det flera gånger men ändå börjar vi prata igen, och det har varit hon som tagit upp kontakten alla gånger. Så jag vet inte, kanske har hon inte så många för folk börjar tröttna på att hon håller på så? Inte bara mig hon behandlat så nämligen.

Ursäkta, långt och förmodligen ointressant för er. Behövde som sagt bara få ur mig lite skit! 

Suck, va trött jag blir på folk.

Förlorade nyss en av mina äldsta vänner, vi har vart kompisar i 22år, sen ja va fyra år å hon va två.
När ja va på semester sist så hängde ja med henne o en av hennes vänner (som ja med känner) en kväll. De två har liiite mer pengar än mig, inte för att de har jobbat sig till dem, utan för att de är födda till dem och har en viss syn på utseende och pengar som inte vi delar. Det brukar inte vara något problem, har aldrig vart det så tydligt förut iaf. Jag brukar bara skaka av mig eventuella kommentarer om min fattighet.

Dessa två som har noll erfarenhet av barn, vet noll om barn osv satt iaf o talade om för mig att en bebis MÅSTE ha en stil ifrån att den föds (det har alla), att Acnes nya kollektion med barnkläder är SÅÅÅÅ söt och ett måste i garderoben. Att den enas släkting hade köpt en overall för 2500 till sin nyfödde och att det ju inte gjorde något att den växte ur den efter några veckor för då fick hon ju 2000kr för den när hon sålde den begagnat.
Det var massa prat om det här och jag kände mig oerhört obekväm.

Några dagar senare berättade jag om detta i min blogg, skrev att jag inte anser att barn blir lyckliga av att ha dyra kläder på sig som spädbarn utan snarare tvärtom, att jag mer tror på en insida o en framtid än utsidan men att det är tur att alla kan vara olika:).

Efter detta pratar de inte med mig längre. Min äldsta vän kallade mig ett visst könsord på facebook, detta var en månad sen. Jag skrev ingenting där för att håna dem eller annat, jag berättade bara om det för att jag blev ställd över olika man kan vara men fortfarande vara vänner. Nu var ju beviset att hon inte tålde att jag tyckte annorlunda att man inte kan vara vänner.

Jag ser det faktiskt inte som någon större förlust för jag är så oerhört sårad över hur de betedde sig den kvällen. Min styvpappa som är släkt med tjejen i fråga blev irriterad när han fick reda på vad de hade sagt o tyckte att de hånade mig. Men det var tydligen helt okej enligt dem då så länge ja inte tyckte tvärtom.

Ibland tror jag att man hänger sig fast vid gamla kompisrelationer just för att de är gamla kompisrelationer. Jag saknar självklart tjejen i fråga jättemkt, hon har vart min närmsta vän i så himla många år men jag inser ju hur mkt skitsnack det har vart bakom min rygg angående det här och hur överkörd jag skulle känna mig om de kom o gav min bebis massa dyra saker- som om mina egna grejer inte dög.

Kanske är det tid att dra upp för den här människan o säga ett o annat o klargöra om eran vänskap faktiskt är värd något över huvud taget? För så där baktalar man inte någon annan om man e vänner.

tror oxå som du att man håller fast vid gamla kompisar just för att man känt varann så länge.

Förösker lära mina barn att det är insidan som räknas och jag måste säga att min yngsta dotter (17 år ) har snappat upp det väldigt bra. VIssa ungar i hennes ålder kan tex säga att nån har fula kläder och de säger hon till om eller om de säger att nån är tjock så säger hon "vad spelar det för roll, du känner henne inte hon är kanske jättesnäll"

Mina syskon är väl "rika" om man jämför med oss och ibland kan man märka det när vi är på landet de kan göra mer skaer osv men de bryr sig inte om att vi är "fattiga" utan låter oss ha vår livsstil och vi låter de ha deras. Man ska respektera folk som de är inte hur mycket pengar man har. Tycker jag är väldigt ytligt om man gör.

Suck, va trött jag blir på folk.

Förlorade nyss en av mina äldsta vänner, vi har vart kompisar i 22år, sen ja va fyra år å hon va två.
När ja va på semester sist så hängde ja med henne o en av hennes vänner (som ja med känner) en kväll. De två har liiite mer pengar än mig, inte för att de har jobbat sig till dem, utan för att de är födda till dem och har en viss syn på utseende och pengar som inte vi delar. Det brukar inte vara något problem, har aldrig vart det så tydligt förut iaf. Jag brukar bara skaka av mig eventuella kommentarer om min fattighet.

Dessa två som har noll erfarenhet av barn, vet noll om barn osv satt iaf o talade om för mig att en bebis MÅSTE ha en stil ifrån att den föds (det har alla), att Acnes nya kollektion med barnkläder är SÅÅÅÅ söt och ett måste i garderoben. Att den enas släkting hade köpt en overall för 2500 till sin nyfödde och att det ju inte gjorde något att den växte ur den efter några veckor för då fick hon ju 2000kr för den när hon sålde den begagnat.
Det var massa prat om det här och jag kände mig oerhört obekväm.

Några dagar senare berättade jag om detta i min blogg, skrev att jag inte anser att barn blir lyckliga av att ha dyra kläder på sig som spädbarn utan snarare tvärtom, att jag mer tror på en insida o en framtid än utsidan men att det är tur att alla kan vara olika:).

Efter detta pratar de inte med mig längre. Min äldsta vän kallade mig ett visst könsord på facebook, detta var en månad sen. Jag skrev ingenting där för att håna dem eller annat, jag berättade bara om det för att jag blev ställd över olika man kan vara men fortfarande vara vänner. Nu var ju beviset att hon inte tålde att jag tyckte annorlunda att man inte kan vara vänner.

Jag ser det faktiskt inte som någon större förlust för jag är så oerhört sårad över hur de betedde sig den kvällen. Min styvpappa som är släkt med tjejen i fråga blev irriterad när han fick reda på vad de hade sagt o tyckte att de hånade mig. Men det var tydligen helt okej enligt dem då så länge ja inte tyckte tvärtom.

Ibland tror jag att man hänger sig fast vid gamla kompisrelationer just för att de är gamla kompisrelationer. Jag saknar självklart tjejen i fråga jättemkt, hon har vart min närmsta vän i så himla många år men jag inser ju hur mkt skitsnack det har vart bakom min rygg angående det här och hur överkörd jag skulle känna mig om de kom o gav min bebis massa dyra saker- som om mina egna grejer inte dög.

Kanske är det tid att dra upp för den här människan o säga ett o annat o klargöra om eran vänskap faktiskt är värd något över huvud taget? För så där baktalar man inte någon annan om man e vänner.

Fy! Hon är lite på det sättet med, även om hennes föräldrar kanske inte direkt är rikare än min mamma, men hon är så egocentrisk. Antaganden som är så störande. Ett jättetöntigt exempel, men visar hur hon är så himla bra: Vi var typ 13 bast och skulle gå till stranden och en kille från vår skola som var äldre än oss åkte förbi oss med moppen. Han typ spanade in någon av oss och busvisslade och jag var då lite intresserad av honom. Då klämmer hon ur sig "Hörde du hur han busvisslade på MIG?" hahaha. Alltså, det är skittöntigt och inget jag är sur över nu, men sådär har hon alltid varit. Det fanns liksom ingen chans i hennes värld att det var mig han busvisslade åt. 
Kan ta hur många mer exempel som helst men det är inte intressant.

Jag vet att jag inte borde hålla fast vid henne bara för att vi känt varandra så länge, och jag har ju försökt "bli av" med henne ett tag nu, men på nåt sätt ska hon alltid komma tillbaka och greja. Och jag tillåter det.

Jag tror jag ska skriva ett väldigt välformulerat brev till henne. Hon kommer förmodligen göra som hon alltid gör, blocka mig överallt och sådär, men det är skitsamma. Jag har inget behov av att bråka med henne, men jag har inte lust att bli behandlad sådär för det förtjänar jag inte.

Nu har det löst sig med mitt betyg, och nu ska jag "göra mig av" med henne med. Sen kanske jag kan slappna av lite, förutom att jag har panik över körkortet men äh, det löser sig på nåt sätt!

haha aa exemplet sa väldigt mkt!
Brevet låter som en toppenide, ja förmodligen blir det väl så, den lösningen känner jag alltför väl igen. Men då har du iaf blivit av med henne... ett tag.

Och snart nog är "problemet"  med körkortet klart det med;), tänk vad skönt! Du kommer ha växt tio meter innan bebis kommer ut