"Dagis är ingen barnpassning"

jag vet faktiskt inte...det får du fråga de som gör studier o forskning inom området.

men perosnligen tror jag du läser alldelles för mkt in i "efter i social utveckling eller social kompitens" det betyder inte mer en att barn som är hemma generellt sätt ligger efter men att de inom något år eller lite mer eller mindre tar in det o lär sig det handlar om att "knäcka" koder så väl sociala som lek koder.

läs om ämnet så får du reda på att social kompitens är ingen som man bara får det måste man öva sig på o beroend på vilken sorts person o personlighet du har o i vilken miljö du vistas i med den personligheten utgör en hel del av de förutsättnignar du har att få god social kompitens.

Det är väl med det som allt annat en läro sak.

Jag är inte förskollärare, däremot är jag mer än nöjd med mitt barns pedagoger. Du kanske ska lära dig att läsa mina inlägg lite mer noga? Jag är fullt kapabel att ge mitt barn bra möjligheter och förutsättningar, däremot är jag inte så uppkörd i mitt föräldraskap att jag tror att jag är den enda som kan lära mitt barn någonting. Det vore att lura mig själv. Förskolan ska vara ett komplement till hemmet förstår du.

Hög lön? Om du är arbetande förskollärare borde du veta att Svenska förskollelärare inte har en hög lön!
Att personalen har utbildning har INGET att göra med att det skall motivera föräldrar att arbeta istället för att vara hemma. Dels är det så att dagens samhälle i stort inte tillåter att en förälder är hemmaförälder, för många går det så klart, men långt ifrån en majoritet har den möjligheten, dels så är det faktiskt många föräldrar som helt enkelt inte har som största intresse att umgås med sina barn 24/7 utan behöver få arbeta för att må bra! Sen behövs utbildningen för att barnen skall få ett så bra bemötande som möjligt, för att verksamheten skall bli den bästa och barnen skall få ut så mycket som möjligt av det, att hävda annat är ju bara BS och jag blir fundersam på om du verkligen är förskolelärare och isf om det är i ett annat land?

För att när man kommer till sådant som mer avancerad matematik än plus och minus, främmande språk etc, saknar de flesta föräldrar kompetens inom något av dessa områden. Jag själv t.ex kan inte franska och är ganska dålig på tyska, och grammatiken i svenska har jag glömt. Matte ända upp i hög gymnasienivå typ till matte D eller så skulle jag dock utan problem kunna lära mina barn, och även såklart läsning och skrivning.

Kanske ska nämna att min äldste son som är 6½ år läser som en mellanstadieelev, helt flytande, felfritt, snabbt och med god intonation. Han skriver med ganska ful handstil men läsligt.   Han skriver jättensbabbt på datorn och är duktig på att söka information, läser gärna nationalencyklopedin härhemma och älskar wikipedia... han kan lite engelska som han lär sig själv ur en gammal skolbok, han kan mer om geografi än jag själv från böcker han läser, osv. Han kan matte, både additon, subtraktion och multiplikation. Han är också nyfiken på division och roten ur, liksom potenser... att räkna med decimaltal är senaste flugan.

Sen den sociala biten. Nu tror du kanske att min son är nån slags aspergerskille som saknar social kompetens. Det stämmer dock inte. Han är mycket populär i sin förskoleklass, han är en riktig charmör som gillar tjejer och gillar att pussas och kramas. Han leker nästan bara med tjejerna på rasten, nån sportkille är han inte men det hade nog ingen förskola i världen kunnat ändra på.   Han är mycket trygg, det har aldrig varit några problem vid lämningen eller så, och skolbussen älskar han att åka med.

Tror du han skulle lärt sig ens bråkdelen av allt detta om jag och hans pappa hade jobbat heltid och han gått typ 45-50 timmar i veckan i förskola? Tror du de har tillgång till dator, uppslagsverk, engelskaböcker osv i en normal förskola?
Hade vi hunnit sitta och läsa och räkna matte med honom om vi hade hämtat honom på förskolan vid fem, skyndat hem och fixat middag, ätit den, bolibompa och god natt? Och på helgen handla och städa och tvätta... Eller tror du förskollärarna skulle haft tid att sitta och lära honom sådant?

Ja jag anser att de flesta föräldrar inte har möjligheten att ge sitt barn allt som behövs inför skolstarten eftersom skolan är uppbyggd som den är. Och jag skrev att jag KÄNNER flertalet som skadat sina barn för livet genom att hålla dem hemma till skolan startat!

var någonstans har jag sagt att barn tar skada? du kan inte ha läst något jag har skrivit.

jag har tom sagt att det finns barn som har ett behov av att vara hemma längre o personligen tror jag de som har behovet att vara hemma till 6-7 års ålder är mkt få, utan det är föräldrana som har det behovet.

jag har tom sagt att det är barnets behov i den personlighet som de har som styr vilket som är mest lämpat vid en viss ålder, hemma eller förskolan. Men igen personligen anser jag att alla barn 4 år o äldre BEHÖVER FÖRSKOLAN.

så jag tror mer det är du som bör läsa om, o läsa rätt en jag som måste tänka om o tänka rätt för jag har inte sagt ngt av det du påstår.

jag begriper inte varför vissa känner sig så hotad av förskolan.....att du sitter här o räknar upp allt din son kan o allt du har lärt honom, vad skall det bevisa? att du är en god förälder att du kan saker o har förmågan att lära dina barn saker?

GRATTIS!

Vad har det med förskolans duglighet, barnets behov att göra?

Aha, så själva lärandebiten hade de inga problem med då, läsning, skribvning, hela den biten. Utan den sociala biten.

Men det låter jättekonstigt att 7-åringen skulle fått såna problem om han träffat så mycket andra barn. Men det kanske bara var i hemmiljö de träffades? Och inte så många på en gång?
Vi har ju mest träffat andra barn på öppna förskolan, kyrkans barntimmar och liknande. Där är det stora grupper av barn och fullt ös hela tiden. Vi har gått runt 3-4 dagar i veckan på såna aktiviteter sedan äldste sonen var 5-6 månader gammal, de båda yngre var bara 3-4 veckor när de fick hänga med. Kanske är det där skillnaden ligger.

Ojdå jag blandade ihop dig med plutteli. Ursäkta.