"Dagis är ingen barnpassning"

Fast du skrev iofs att "barn som är hemma tills de är 6-7 är mindre utvecklade eller "efter" inom flertal områden ex. social kompitens m.m.". Jag försökte bara förklara att det inte måste vara så.

Det är helt galet att tro att föräldrar rent generellt inte förmår att tillgodose sina barns utecklingsmässiga behov om de aktivt gör ett val att inte låta sina barn gå på dagis. Heeeeelt galet faktist.

Om förskolan var så enormt viktigt för barnet, så skulle man a obligatorisk dagis för barnen och de föräldrar som underlät att skicka sina barn till dagis skulle misstänkas för omsorgsbrister och utredas av socialtjänsten.

Exakt. Och de som har möjlighet att VÄLJA vara hemma med barnen istället för att använda dagis är ju i kraftig minoritet gentemot de som MÅSTE vara hemma med barnen pga exempelvis arbetslöshet, alltså finns det andra viktigta faktorer som handlar om andra saker än bara dagis/inte dagis som med all säkerhet påverkar om det nu finns siffror som påvisar att hemmbarn utvecklas sämre.

Tror jag har uttömt mina åsikter i frågan (det kan ändras dock)

Vill bara avsluta med att säga att jag tror att dessa rätt märkliga åsikter som man fått ta del av i denna tråd, som att förskolepedagoger är MINST lika viktiga som föräldrarna, att föräldrar som inte har sina barn på dagis förstör dem för livet/hämmar deras utveckling, förskolan borde vara obigatorisk etc, nog (hoppas jag) är ett uttryck för vissa pedagogers frustration över taskiga löner, låg status, bristande resurser etc. så att man på detta vis försöker överdriva (så till den milda grad) sin betydelse.

Jag tycker också löner, status och resurser till förskoleverksamhet ska öka, då de flesta barn och föräldrar ju är beroende av att vi har en fungerande förskola och duktiga pedagoger. Men jag tror verkligen det är fel väg att gå, att försöka reducera föräldrar till menlösa, inkompetenta idioter.

Håller med.   Jag tycker som jag skrev ovan att förskollärarna har ett oerhört viktigt jobb. Jag förvånar mig över att många pedagoger själva uttrycker det som "bara barnpassning" som om det skulle vara så bara!

Höja lönerna för en så viktig bransch som förskolan kan man absolut göra även utan att förlänga utbildningen. Det är en tuff arbetsmiljö, som många får men för livet av (tinnitus, förslitningsskador), ansträngande och intensiva dagar, extremt ansvarsfullt osv. Man kunde dubbla lönerna utan att betala för mycket för det jobb en förskollärare utför. Och då pratar jag inte om den pedagogiska biten.

Nja, läsningen hade de inga problem med, skriva kunde de inte, räkningen var som sagt 1-50 men inget plus, minus eller matte på annat sätt. De hade umgåtts i både stora och små barngrupper, grejen var ju det att barnen om de en dag inte hade lust att gå på någon ÖF kunde säga det och då blev de inte tvingade, men så funkar ju inte skolan!

Rent generellt tror jag (och jag har hela tiden skrivit att jag just tror utifrån mina erfarenheter) att föräldrar hemma inte har all kunskap som krävs för att ge barnet alla verktyg som behövs innan skolstart. Dock är jag helt säker på att det finns massvis med fina undantag på pålästa föräldrar! Men som många skrivit: Förskolan skall vara ett KOMPLEMENT till hemmet, och jag tror faktiskt att det är det bästa för barn i dagens samhället. Men som sagt, när inskolning skall ske varierar ju från barn till barn eftersom alla har olika behov! Och har man då ett barn som har stort behov av att vara hemma är det ju jättebra om man har möjligheten att skjuta på inskolningen!

Absolut men när jag lämnar min 1-åring på förskolan är det ju först och främst för att jag behöver barnpassning, nu när hon är så liten.

Hur många då? Du nämnde en. Och han verkade reagera som min son att börja skolan och då har han ändå gått i förskola sen han var 1,5 och det är helt omöjligt att han kan vara med på en lektion utan en resursperson som tar hand om bara honom för han klarar inte att vara i grupp och att komma ihåg och följa alla rutiner. Har aldrig klarat det i förskolan heller.
Det verkar vara på ganska lösa antaganden som du fått för dig att just den här killens problem beror på att han inte gått på förskola. Och en ganska allvarlig anklagelse att föräldrarna har förstört hela hans liv

Tänk såhär, OM han hade vart tvungen att gå på förskola så kanske han med dessa svårigheter hade drabbats lika illa som min son i en så tidig ålder. Dvs med avstannad språkutveckling och att bli utsatt för mobbing och som en följd av det ett förstört självförtroende. Du vet ju inte hur det hade gått för honom i skolan om han nu hade gått i förskola, det kan ingen veta. Det kan man inte bara anta för att hans bror som gått på förskola har klarat sig bra, även om de är lika är de ju två olika barn!

Nja, antagandet om att det till största delen beror på att han började direkt i skolan som 7 åring har föräldrarna kommit fram till tillsammans med barnspykolog och bara delgett mig, så det är faktiskt inte min teori. Och det är även föräldrarna som till mig sagt måånga gånger att de avråder mig skarpt från att ha min dotter hemma från förskolan tills hon skall börja åk 1 för att DE anser att de sabbat för sitt barn och hans liv. Att han kommer lida av vissa men för alltid är det även barnpsykologer som sagt, men med tur kan han ju visa dem fel i framtiden. Men visst, ingen kan veta hur det hade gått om han gått på föskola från 3 års ålder som hans bror gjorde, inte ens han. (Han är 16 i dag f.ö)

Jag baserar mina tankar kring ett 30 tal barn jag känner så så jättelöst grundade är de inte även om det knappast är grund för annat än mitt troende i denna fråga, som sagt har jag knappast forskat i ämnet om man säger så.

Oj att du känner ett 30-tal barn där föräldrarna valt att vara hemma i ett land där det är så ovanligt! Jag känner bara en familj med 5 hemmabarn, och de är förvisso väldigt välfungerande och har inte haft några problem med att börja skolan.
Det låter som en väldigt enkel förklaring för att komma från en barnpsykolog. Att han skulle få problem genom hela skolgången bara för att han inte institutionaliserades förrän först vid 7 års ålder.