AnnaOlsson skrev 2010-04-18 09:33:27 följande:
Enligt dig.För mig är en mamma förälder nummer ett eftersom det är hennes kropp som skapat barnet, burit, fött och troligen ammat. Barn med samma mamma och särskilt ifall de bott tillsammans heltid som en riktig familj är mer syskon för mig än ett barn på vift från pappans sida som dyker upp då och då i ett boende där en familj bor fast och heltid.Men du får tycka vad du vill, skönt att inte jag lägger någon press i hur du ska tycka och känna?Kanske prova låta andra göra samma sak
Vilket underligt resonemang, barnet bär ju på lika mycket från båda föräldrarna oavsett vem som burit på det...
TS: Jag hålle rmed dig, tycker det är taskigt.
Precis så gjorde förrresten min Pappas sambo då mina småsyskon på "deras" sida föddes, min Mamma & hennes sambo gjorde inte så utan slrev med oss när mina syskon på "deras" sida föddes.
För mig är det ovesäntligt om man har blodsband helt och fullt ut eller er, mins syskon är mina syskon oavsett, precis som min dotter ser sina bonusbröder som sina bröder.
Jag kan bli så irriterad på alla hel, halv, bonus, styv tillägg innan ordet syskon, det är vad man gör det till och att skapa en klyfta och hela tiden höja några av barnen till skyarna tror jag är förödande, ser barnen sig som syskon är de syskon, vad fan omvärlden än tycker och lever man ihop med någon som har barn sedan innan är denne förälder alltid, dygnet runt även om inte barnet är närvarande dygnet runt, varje dag. Det är min åsikt och jag har väldigt svårt att köpa en del andras resonemang då det är de vuxna som är vuxna, inte barnen men det ibland är barnen som beter sig mer vuxet än de vuxna...
Fast å andra sidan förstår jag inte hur det kan vara en så himla stor och svår grej att acceptera de barn som fanns innan då de ju faktiskt fanns där innan man själv kom in i bilden.