Idag har våran värld gått under.. Dom hittade inga spermier i provet 
usch vi är så ledsna! Läkaren skulle skicka en remiss till ureolog eller hur det nu stavas.. FAN!!!
Vad händer nu?.. nån mer som sitter/suttit i samma situation och hur går det/har gått för er? Snälla ge oss hopp
Oj då, jag blev persona non grata direkt här. Jag tar er på orden och drar!
Maxipaxi:
Som TS skriver så kändes det som att världen gick under en smula för många av oss här inne när vi fick beskedet att våra män inte har några spermier. IVF/ICSI är det enda sättet för oss att överhuvudtaget kanske, kanske kunna få biologiska barn, om man överhuvudtaget hittar några spermier. Som du kanske förstår är allt detta ganska känsligt, skört och jobbigt, därför förvånar det mig att du väljer att klampa in med dina åsikter här.
För min del får jag förhoppningsvis besked nästa vecka vid makens biopsi. Då får vi veta om världen går under ännu en smula. Om donation blir aktuellt för oss kommer vi att göra det i Danmark, vilket jag är glad för. Då kan man nämligen välja att göra det anonymt och slipper riskera att en donator med dina åsikter kontaktar oss efter 18 år. Det vill jag gärna undvika.
Maxipaxi, det är omöjligt att hoppa in i en tråd som denna och hävda att man inte vill diskutera utifrån ett känsloperspektiv. Alla i den här tråden, förutom du då kanske, bär på en personlig tragedi av något slag.
Sedan tycker jag även att du bör läsa fler studier än den presenterad i Aftonbladet. Det finns miljontals barn som kommit till världen med hjälp av IVF.
Donatorer kan inte söka upp barn, men i Sverige kan barnen söka upp donatorn. Det är en stor skillnad. Enligt vad jag förstått så är det få barn som kommit till med hjälp av donation som faktiskt väljer att söka upp sin biologiska moder/fader. Däremot så ser jag det som en trygghet att om man skulle behöva söka donatorn till sitt barn av medicinska skäl (t ex organdonation) så kan man i Sverige få hjälp med detta.