Decemberbebis 2010

Vilken vecka är du i då ?

Jag har hunger illamående kissar typ inte mkt alls längre flytningar förstoppning börjar bli lite bättre HOPPAS jag..
Trötthet mer o mer och magen kommer fram mer o mer..

Känner mig gravid och Ogravid men när illamåendet kommer fram varje morgon nu igen!!!! så vet jag att jag är gravid men vill må bra oxå likaom.

Jag är super sugen på sushi....Mmmmmm
*måste bli de i veckan*

Jag kissar en massa spec på natten då man sover som bäst.
Förstoppningenn är jobbig eftersom jag dras med invertes hemo så de gör jätte ont, måste försöka äta mycke plommon eller nå som löser upp mig iaf inge kul att blöda jämt...
Annars mår jag bra magen tycker jag putar mer och mer, i helgen såg både jag och sambon ut som frågetecken då jag hade en aning svårt att få på mig ett par byxor... *hahaha* han tyckte jag skulle köra på mammabyxor snart för de var ingen fin syn.... hahaha
De tråkigaste är att jag redan lyckats gå upp nästan 4kg!!!! men hur e de möjligt!!!???? 

Ja de jag ville komma till var väl att jag oxå kände mig gode gravid...

du är inte ensam =) Vid inskrivningen i v 5 vägde jag 62.7 (hade nog gått ypp ett kilo redan då) och idag vägde jag mig när jag var med sonen på bvc, exakt 66 kg. blö! Förra graviditeten gick jag upp 25 kilo så hoppas slippa en repsris på det =/ men då slutade jag röka också, det behöver jag ju inte göra nu som väl är

Jag har ju också haft lite illamående lite då och då , men dom flesta dagarna är bara för bra nästan. Det jag känner av mest är huvudvärk, fruktansvärda humörsvängningar, lite molvärk och mkt kisseri ;) Så det kanske är mina symptom helt enkelt. Är väl ganska trött också.  Jag gjorde vul i v 8 och då såg allt bra, men ändå så finns oron där hela tiden. Vill bara höra den lilla bebisens hjärta ;) Ja jag har också läst att oro och funderingar kommer i v 10, så jag får nog lugna ner mig lite , det är nog bara en period man är inne i när allt är så fruktansvärt känsligt :)Jag försöker se positivt på allt ;) men med tanke på att jag har lite ljusbruna flytningar fortfarande lite då och då så blir oron ännu värre .. Men man får helt enkelt bita ihop och hoppas på allt är fint ;) Åh vad kul att berätta för sin chef, han blir säkert jätte glad. Hur går allt i Etuna för dig annars?:)Jag är i vecka 10. Har också mkt hunger, vilket förmodligen resulterar i min huvudvärk, blodsockret som spökar för mig. Vad mysigt med en mage, min har också blivit större, men jag börjar tro att det endast är som jag äter mkt, men det är ju ganska omöjligt ändå tror jag :) Hur är din mage? Är den hård?  Jag känner mest fortfarande mitt "fett" ;) , och är inte hård alls. Däremot ser jag en putning .. Åh jag får fan skärpa mig , börjar bli galen på denna oron.
Har givetvis läst här inne på FL om foster som dött och stannat kvar som man sedan fått reda på ul .. Blir man knäpp eller!

Kram

Ja jag gick oxå upp ca 25ka med första de var därför jag blev så nervös att få göra de igen som du sa, förra gången slutade jag oxå att röka men de gjorde jag nu oxå eftersom jag började om efter första barnet....
Jag kanska måste börja tänka på vad man kastar i sig.... hahahah
Å på tal om de så råkade jag ju bara slinka förbi godis aff'ren idag, vilken jäkla dunder miss!!!!

nannnii:
Jag vet inte den är hård när jag ligger på rygg och så har jag lite gravmage men oxå fett haha näh men från min son sen 2008.
Jag tänker på detta som du gör varje dag TÄNK om barnet är död men inte kan ta sig ut liksom kan inte sluta tänka på det täker på just det dag o natt..
Men det är bara och vänta o se när man får ett VUL eller UL när jag oxå får tid till bm oxå..
Har fortfarande inte fått tid (jävla bm kärring)
Så jag försöker bara koppla av och se vad detta leder till men jag ser inte en dec bebis tyvärr jag vet inte varför men jag hoppas nu..
Men ibland kan det kännas när man ahr mjukisar eller sitter på huck att man känner någon simma snabbt men jag hoppas alltid att det är pluttan som finns där men vi får helt änkelt se.

åååh godis vill oxå ha ha ha !!!
Ge mig godis haha

Jag gick upp 25 kg med dottern och jag gick upp 24 kg med sonen
Och det var skillnad mellan barnen oxå haha men mkt vikt men dom gick jag oxå ner

Hej tjejer. Känner mig också "ogravid", men sen får jag en illamåendeattack eller en helt underbar humörsvängning och då tvivlar jag inte fullt så mkt.

Imorgon ska jag till läkaren för att få remissen till "norch", dvs där de kollar hur flödena är i mina artärer, om det var därför E kom ut så liten. Jag är lite rädd för det där. Sen vet jag att dr jag ska träffa är en nästintill känslokall människa. Träffat henne förut. Så M SKA följa med. Ord och inga visor på den punkten. Har så mkt funderingar kring den där undersökningen... Och inga positiva ngnstans. Har jag dåliga flöden så kommer jag troligen inte få gå fullt ut. Och den tanken har känts helt OK, gör väl fortf. Men jag är rädd för bebbens skull.

Sen är jag nog allmänt orolig sen jag var hos BM. Hon försökte lyssna efter hjärtljuden, trots att det var jättetidigt och mindre troligt att vi skulle höra dem. Vilket vi inte gjorde och det där hänger kvar lite.

Känner mig mest ledsen idag. Kan kanske bero på alldeles för lite sömn då E verkar ha fått förkylningsastma, men har fått ny medicin nu så det blir nog bättre. Bara less idag.

Förlåt för allt gnäll.

Jag håller också på att bli knäpp av sånna grejer. har en klasskompis som var med om det och gick en månad utan av veta om det.. brrr.. 

Nu längtar jag efter nästa BM-besök så kanske man kan få lite lungnande svar. funderar allvarligt på att ta kontakt med kvinnohälsan eller vad det heter här i e-tuna. har läst att man kan få göra VUL eller om det var UL för typ 300 kr där. kanske det kan vara värt för att slippa gå och ora sig till vecka 18 el 20.

Men de är väl därför dessa trådar finns! man måste få prata/skriva av sig ibland allt kan inte vara uppåt hela tiden!
Så jag hoppas de käns lite bättre för dig nu iaf! *kram*

Sen en sak i allmänhet, så förstår jag inte att de är så många som oroar sig för missfall osv....
Nu har ju jag aldrig fått ett missfall tidigare och vet ju inte hur de är och påverkar framtiden och jag känner mig ju inte heller ogravid.
Men om säger ju att de ofta vid denna tid i graviditeten kan vara en period då man inte känner så mycket "spökperioden" om jag inte minns fel.
Och när jag väntade mitt först barn så var jag ju oxå lite orolig efter allt man hört, men jag hade en vis barnmorska som sa.   "Du väntar väll ett barn? inte ett missfall"  tänk på de älskade medmäniskor, försök iaf! för de måste vara jätte jobbigt att gå och orora sig hela tiden.

ta hand om er. *kram*