Är det någon som har plussat nyligen och då har BF i december?
Jag är i v.5 (4+3). Skulle vara kul om några fler vill hänga på denna tråden som oxå ska ha bebis i december.
Själv är det min andra graviditet, (3:e igentligen...hade missfall i v.16 dec -09) Håller alla tummar och tår för denna gång.
Ela: Välkommen!!
Här hemma "partar" jag och E med Spotify. 
Jag blir lika förvånad varje dag jag mår bra. M hade ju verkligen förberett sig på att jag skulle vara sängliggande sen MÅNGA veckor nu. Istället är jag piggare än någonsin. Har dock börjat känna av fogarna mer och mer, men det är väl inte så konstigt. Ska till sjukgymnasten på måndag så får vi se.
Ville egentligen bara önska en riktigt trevlig helg och jag hoppas solen stannar ett tag nu!!
Hihi någon som e glad 
gick in i vecka 10 idag ingen larv längre utan en människa en bebis åååh....
Hej tjejer! Jag har inte skrivit på ett tag, men kikar ofta in och läser i tråden 
.
Måste fråga er...
Jag är lite nojig här och tänkte höra med er hur ni har/har haft det i symtomväg.
Jag är nu i vecka 8. Mår vanisinnigt illa kvällstid, men mår ganska bra under dagtid. Tycker att det borde börja mola och dra lite i livmodern nu, men nej... inget sån´t. Brösten ömmar inte alls, har väl blivit en aning större, men som sagt... inget ömma.
Det ända symtomet jag har är illamående... på eftermiddag/kväll.
Fasen att man har så dåligt minne, haha. Men jag har för mig att jag kände av detta mer i de andra graviditeterna.
Är lite skraj att det ska vara MA, ush och fy.
Vet att det kan skilja sig massor mellan olika graviditeter, men jag blir så nojig.
En rolig sak är att en väninna nydligen berättade att hon plussat precis. Sååå kul! Mer än halva vänskapskretsen är på smällen, kommer bli världens babyboom 
.
Hej allihopa!
Har inte varit inne och läst på gööör länge...men här händer en hel del ser jag 
Har inte läst allt i tråden heller...
Har gått in i vecka 11 nu. Känner mig inte så gravid, mest trött hela tiden, brösten ömmar lite grann.
Såg att ni diskuterade om det är flickor eller pojkar i magarna...hehe. Hur märker man det? Jag har hela tiden tänkt att det nog blir en pojke, vet inte varför, men nu börjar jag tveka....kanske det är en liten prinsessa i alla fall 
Angående diabetes...börjar bli lite nojjig över detta eftersom det enda jag äter är typ sötsaker och onyttigheter....varför detta....kan det vara tröttheten som spökar? Hur farligt är det att inte följa kostrekomendationerna till punkt och pricka?
Heja babyboom Har en kompis som väntar barn men hon vet inte att jag är gravid ännu...hehe. Önskar att det var fler av mina vänner som hade barn i tankarna....men de kanske snart blir sugna...
Har ni berättat för nära och kära ännu? Vad har ni fått för reaktioner?
Lakrisnapp: jag mår inte ens illa, jag måde illa typ v6 sen är det poff borta( skönt naturligtvis, men det gör mig lite lite orolig). Annars har jag fortfarande väldigt ömma bröst, eller framförallt väldigt ömma bröstvårtor. Kraftiga humörsvängningar( enligt min man) och nära till tårar( alvedonreklamen med hundarna, är man stor och stark måste man vara snäll öppnar dammarna varje ggr). Det stretar och drar lite i magen men inte så farlig, ibland blir jag alldeles kall inombords och tänker nä det är säkert ett MA men så försöker jag tänka positivt och på att min mamma mådde otroligt bra genom hela sin graviditet, och jag levde ju!
Vi har berättat för en del närmaste vännerna och familjen, mamma vart väl "sådär" glad ibörjan men nu har hon kommit iggr, och är väldigt engagerad. Min pappa är ett sånt pucko att han inte sagt nått alls till mig, förutom en alldeles ljuvlig kommentar...
Pappa: Det är en bibliotekarietjänst ute, du borde ska den.
Jag: ja fast det är inte så stor poäng att söka jobb just nu.
Pappa: Varför det?
Jag: Det är ju inte så många som anställer gravida...
Pappa: Det skulle du ha tänkt på tidigare!!!!!!!!!!!!!!!!
Jag: Mållös.......
Jag är 31år, gift med killen som jag varit ihop med sen jag var 20, som förövrig är gymnasielärare, jag har ett fast jobb och en 5årig univ utbildning i ryggen, vi har ett hus och 2 bilar, och vi är fullständigt självständiga, behöver aldrig låna pengar ifrån våra föräldrar etc.
NÄR skulle vara en bra tid för mig att skaffa barn? Om 10år? Han fick det att låta som att jag är 15år och särat på benen för första bästa utsocknes sommargäst och nu måste han och mamma ta hand om resultatet, och ingen kommer att vilja gifta sig med mig för jag är en sådan slampa, och inget jobb kommer jag få heller utan de kommer att få försörja mig resten av livet.
Alltså min pappa är ett sånt jävla dumarsle att jag inte ens kan bli arg.
Min mans familj vart väldigt glada dock
Haha...vilken rolig pappa du har Mrs T! Låter som ett riktigt orginal!
Man blir nog aldrig vuxen i sina föräldrars ögon. För mig ser situationen ut så att jag är yngst av tre syskon och har en syster som fick barn när hon var 36. Min mamma fick min syster när hon var 19år och har alltid predikat för oss barn att leva livet innan vi binder oss och skaffar egna barn. Min syster har med andra ord växt upp med en ung mamma och kanske var det därför hon väntade. Jag däremot har växt upp och alltid avundats mina vänner vars mammor var yngre än min. Så här är jag nu...gravid och 24år. Saken är den att jag fortfarande är det där lilla barnet i mina föräldrars ögon. Det gör det så mycket svårare att berätta för dem. Tror de förväntar sig att jag också ska passera 30 först, som min syster. De har nog sina föreställningar...som barn tror jag att man försöker leva upp till sina föräldrars förväntningar men nu är det så att jag verkligen inte känner mig som ett barn längre och är det inte heller. Enligt mig är bästa tiden i mitt liv nu. Har funderat mycket på det där med att göra karriär och så först men det känns inte viktigt. Har hittat en underbar kille som jag vill leva med, vi har varit tillsammans i sju år, han har ett bra jobb och jag studerar. En annan anledning till att jag vill ha barn nu är faktiskt just pga mina föräldrar. Jag vill att mina barn skall växa upp med en mormor och morfar som kan ta med de ut på diverse aktiviteter. Hur kul är det om de sitter på ålderdomshemmet när barnen är små? Nä man blir nog aldrig vuxen nog att skaffa barn ur föräldrarnas synvinkel...
Tänkte skriva ett kort till min pojkväns mamma på morsdag med följande text:
"Hej Farmor! Tyvärr kunde jag inte komma idag utan skickar en hälsning från min semester. Det är 37 grader i vattnet och jag mår toppen! Jag har inte kollat in utelivet ännu men det ska tydligen vara häftigt! Ses i december! Hälsningar Ärtan." Haha...de kommer bli mycket glada
Den 2e juni berättar vi antagligen för mina föräldrar eftersom min pappa fyller år då. Tänkte göra en tårta med någon rolig text på...ska bli spännande att se hur de reagerar...är sjukt nervös! Mamma kommer antagligen säga nåt i stil med: "Var detta verkligen planerat? Har ni tänk igenom detta? Ska du inte studera färdigt först? Hur ska det gå ekonomiskt osv...
Nu börjar jag ändå bli väldigt sugen på att berätta...är svårt att hålla det hemligt. Värst är alla dessa fester och tröttheten som gör att jag bara vill slingra mig hela tiden. Kompisarna börjar väl ana snart ändå att något är på gång.
Vi har berättat för makens föräldrar, min mamma, våra syskon och några kompisar. Alla tycker det är kul men eftersom vi redan har ett barn så har det inte varit några chockreaktioner direkt 
Var större att berätta att vi skulle ha första, men vi var över 30 och nygifta, så var väl ingen som blev chockad den gången heller