vi unga med PCO

Mkt möjligt att det är därför.
Jaha okej, borde dom inte föra in rätt från början? :P

Jo man tycker det , nåväl tror det går lättare med någon annan där inte språket leder till missuppfattningar. Började gråta tidigare, känns så jobbigt får mens men det leder inte till nå barn.... Känner mig så okvinnlig ibland, att ja inte har äl , känner mig Inte som en kvinna ska vara . Vet att det inte är så el mitt fel, men ibland blir ja nedstämd o dessa tankar kommer, ingen äl problem med hårväxt . Ursäkta blev värsta deppinlägget men är så jag känner nu :(

Du får ju mens iaf, jag verkar inte få något...hade det inte gällt barngörande så hade jag varit överlycklig över att inte ha mens :P.
Jag är HELT inne på samma tankar, jag klarar inte ens det som kvinnor var till för från början. JAg vet också att det inte är vårat fel men det ligger i baktankarna hela tiden :(.
Ibland måste man få häva ur sig det dåliga man känner, ingen dömmer :).

Ja på något konstigt vis känns det bättre när man fått ur sig tankar som snurrar. Pratar såklart lite med mannen om detta. Men pinsam hårväxt osv håller jag för mig själv , ska nog ta upp det hos nya gyn kanske går att göra så att det inte blir mer iaf. Går ju att plocka bort men har testat att ta bort ett , men det växte ut o var SVART :( så den metoden går inte .... Har faktiskt aldrig vaxat växer hårstrået ut annorlunda då? Borde iof bli samma som me pincett?

Vad menar du med pinsam hårväxt, vart sitter det någonstans? Du behöver självklart inte svara om du inte vill :).
Jag har ju problem med acne, mest i ansiktet men lite på övre delen på ryggen också...skitjobbigt för det är ju inte direkt snyggt på sommaren. Jag är rätt säker på att det beror på PCOn för när jag började med p-piller så försvann nästan allt...förutom när jag hade mens, då blev det lite mer men det försvann snabbt :).

Det blir nog samma, vad jag har hört iaf...man kan ju ta bort med laser men det är rätt dyrt och kräver flera behandlingar och så försvinner det inte för alltid.

Det är en liten raggarsträng o några strån vid bröstvårtorna, inte så många men de stör ändå. Tog bort med pincett för att testa men vill inte fortsätta då jag såg att det växte ut svart. Ät ju inte helt hårigt utan några strån så det borde finnas någon enkel lösning. Just stråna vid bysten känns jobbig som fan, fast vet inte ens om min man sett det , men jag vet och jag stör mig på det tyvärr :/ acnen borde du få hjälp med, en kompis fick nå piller för det i högstadiet som funkade väl:)

snuddi: Så tänkte jag också när jag var 20+ och fick veta att övervikten (kom pang bom krasch då jag dragit XS sedan 18 års ålder och plötsligt var det XL som gällde) och mensen som försvunnit berodde på PCO-S. Jag har alltid drömt om att bli MAMMA och adoption har alltid funnits där som ett alternativ. Jag provade med tabletter vid 2 tillfällen men då hade adoptionstankarna redan blivit så starka så vi bestämde oss för att köra på adoptionen fullt ut då vi var så unga (25 och 27 år) och så fick vi se om det blev biobarn när det var dags för syskon. Och så blev det. VI har nu en adopterad son som är 3,5 år nu och en biodotter på 5 månader. Min läkare förklarade för mig när jag åkte in för svåra magsmärtor som visade sig vara missfall att för många som har just PCO så är man infertil eller har stora svårigheter att bli gravid när andra som inte har PCO har lätt att bli det runt 20-30 års åldern och det blir svårare därefter medan vi med PCO kan bli mer fertila efter 30! Och det var jag ett bevis på för jag blev gravid utan någon som helst medicinsk behandling. Vi tänkte att det var väl bara ren tur att jag blivit gravid och det skulle nog bli svårt igen men jag blev gravid igen på första försöket och fick vår lillasyster i december-09. Jag får nu mens regelbundet och det känns väldigt skumt att behöva tänka på att skydda sig efter alla dessa år....

Hej, vet inte om jag tillhör kategorin ung längre (inser att jag är närmare 30 än 20 nu) men har haft pco länge och fick diagnos för snart 5 år sedan. Allt om hela min tonårstid bara föll på plats, allt stämmde och jag fick en förklaring på viktuppgången och humörsvängningarna.

Har följt tråden en tid nu men inte gjort några inlägg.

Vi har äntligen fått en dotter (fem år senare och antalet behandningar i ryggen) så ge inte upp hoppen ni som är kvar där ute. Antingen det är ett biologiskt eller adopterat så blir barnet lika älskat ändå. Känner igen mig i alla känslor, framförallt de om hopplöshet och att man är dålig. För mig så hjälpte det till viss del att gå i parterapi med en terapet som var inriktad på barnlöshet. Kan kanske vara något att prova.

Tänkte höra lite med er, jag har fortfarande problem med mensen, typisk pco-mens men vet inte vart man ska vända sig för hjälp. Det är inte syskonförsök ännu så de vill inte ta emot oss på sofiahemmet, känner lite att kunskapen om pco är dålig bland gyn (eller så har jag haft otur) men vill gärna kunna ringa annat än gynakuten när det krisar. Har den senaste tiden haft problem med förstorade äggstockar, infektion i livmoder etc etc. Blir liksom ingen uppföljning från akutens sida.