Plus igen efter mf/ma
Men vad negativ jag låter...inte alls lik mig egentligen. Så nu ska jag berätta en positiv motpool till mitt förra inlägg ![]()
Jag tror att barn känner på sig saker som vi vuxna har vuxit ifrån, det har jag alltid trott på. Med det sagt så: Vi har ju en lilleman som är 17 månader gammal. Vi har inte pratat någonting med honom om en bebis utan tänker göra det senare.
I alla fall....vet ni vad lilleman har gjort dem senaste dagarna? Så fort han får tillgång till min mage så PUSSAR han på den! Vi kan tex ligga på kökssoffan och filosofera och så sätter han sig upp, petar mig i magen och ger den en puss ![]()
Det ger mig så mycket glädje när han gör så. Jag blir alldeles varm i hjärtat och tänker att han kanske vet nått som jag är för orolig för att våga hoppas på. Det ger mig lite hopp faktiskt
*kram på er alla*
Sist när det inte gick så bra för oss hade vi valt att inte berätta något för barnen då det gick som det gick gången innan också. Den här gången blev jag ju dock inlagd för tvåstegsavbrytande och kom inte hem på kvällen. Äldsta sonen drog slutsatser av det mesta han sett hört och hade en historia om vad som hänt och historian stämde väldigt väl in på verkligheten tyvärr. Så ja även om man inte berättar eller pratar om det framför barnen så finns det i alla fall väldigt många barn som uppfattar små signaler och förstår betydligt mer än vad man tror. Lillebror här hemma lever i sin egen lilla värld och verkar åtmnstonet inte uppfatta mycket av vad som händer runt omkring honom istället.