Plus igen efter mf/ma

Min kiddo vill ha special-flingor! Känns rätt nyttigt i sammanhanget faktiskt. Sedan gillar den melon väldigt mycket. Och havregryn! (gröt, chokladbollar, havreflarn)

Jepp, kan nog vara saltet! Min bebis vill ju uppenbarligen ha kolhydrater. Kan tänka mig att jag äter för lite nu och kroppen behöver energi. Men jag har så svårt att äta när det är varmt ute. 

Jag är väldans godissugen också, så det blir ju lite här och där tyvärr, särskilt nu på semestern. Men men..

Leaeva: Vill se magbild!  

Nä, oron går aldrig över! Idag har jag bland annat tänkt att jag hoppas att min man och dotter klarar resan mellan Göteborg och Lund (bil) och senast igår tyckte jag att dottern sov väldigt hårt på kvällen när jag kom in. Fick buffa på henne lite. Hon är snart FYRA ÅR! (ja, jag är lite nojig! )

Men det som är bra är att risken/sannolikheten minskar hela tiden för varje dag som går om man tänker efter vecka 12, genom graviditeten, bebistiden och småbarnstiden.

Men sen lär man väl börja noja för att hon ska råka illa ut på stan, bli självmordsbenägen, träffa en destruktiv partner eller vad som helst. Hjärtat är verkligen utanför kroppen. Och snart har jag två små barn att oroa mig för!   Men kärleken och rädslan går ju alltid hand i hand, så är det ju. Det går inte att älska utan att vara rädd att förlora. Och det är ju helt klart värt det!

Tredje trimestern idag! Jippie!!! Nu är det bara 1/3 kvar!  

Usch, låter inte kul! 

Och man får gnälla om man är gravid! Det kan vara förjäkla jobbigt ibland och man är inte mindre tacksam och lycklig över barnet i magen bara för att man gnäller över hur ens kropp beter sig! Jag fullkomligt hatar att vara gravid (men jag är djupt tacksam över bebisen i magen ändå!). 

Ni som mår illa: tar ni någon medicin mot illamåendet eller behövs det inte? Jag var som ett vrak de veckor innan jag fick Lergigan utskrivet. Jag gick ner 4kg på en vecka.  (men illamåendet gick över helt efter vecka 16-17, nu blir jag bara åksjuk). 

kjaam: Beklagar verkligen! 

Vi har också ett andningslarm som vi hade till dottern. Tyvärr borde jag ha köpt ett som man kan ha i blöjan eftersom vi samsover, men vi hade det i alla fall när dottern sov hemma på dagarna och det var en trygghet. Kommer ta fram det nu igen de första månaderna. 

(nog för att min dotter grymtade och lät så himla mycket när hon sov i början, så man hörde ju lång väg att hon andades...) Men ändåå...

Under min förra graviditet så tyckte jag att jag hade det jobbigt under första trimestern, problemet var bara att alla dessa symptom kom tillbaka i tredje trimestern + alla nya jobbiga symptom som karpaltunnelsyndrom, halsbränna, orörlighet osv. GAH! Hoppas på att det inte ska bli en repris den här gången... 

Ärligt talat så mår jag skit.  Har mått dåligt i ett halvår och det är fortfarande tre månader kvar. Karpaltunnelsyndrom, ont i bröstkorgen när jag sitter upp (tunga bröst), halsbränna, foglossning, yrsel, åksjuk, matt/darrig, sover mycket, dålig aptit, sammandragningar, sover dåligt på nätterna osv. Kan knappt gå ut som det är nu med risk för yrsel och/eller foglossning. Väntar bara på att illamåendet ska komma tillbaka också.  I går kväll och i natt så värkte min högerarm. Tror det har med karpaltunnelsyndromet att göra (trång handled), har ju skenor på natten sen vecka 10. 

Foglossning/yrsel/sammandragningar när jag står och går, ont i bröstkorgen när jag sitter och halsbränna när jag ligger.

Näe, jag är rätt nere faktiskt. Men jag försöker fokusera på barnet. Bara tre månader kvar, bara tre månader kvar. Bara sju veckor kvar på jobbet sen efter semestern är slut om knappt två veckor. Räknar ner, räknar ner...

Sen har jag ju en sprallig nästan-fyra-åring också som kräver mängder med uppmärksamhet. Men jag får trösta mig med att hon inte behöver bäras, att man kan snacka med henne och att hon klarar mycket själv. 

Men en sak som är bra med min kropp är ju att jag verkar ha fått ett sjuhelvetes immunförsvar sen jag blev gravid! Både dottern och min man har varit förkylda flera gånger men jag har sluppit alltihop!  Alltid något.

PS. Har inte velat gnälla så mycket här i tråden (gnäller så det räcker i min blogg istället). Men ärligt talat, jag tänker aldrig aldrig aldrig aldrig mera bli gravid. Tur att jag bara vill ha två barn.