Plus igen efter mf/ma

Åh vilka små sötisar MCT! 

Idag var jag hos mvc för rutinkoll i vecka 29. Hon fick mäta SF-måttet två gånger bara för att hon blev så förvånad. Har ökat från 23 till 29 på en månad och ligger nu en bit över kurvan. Någon annan här som har haft det så? Man undrar ju lite om bebisen är väldigt stor eller om den legat på något konstigt vis denna eller förra gången som gjort att livmodern verkat mindre? Min dotter låg verkligen på normalkurvan hela vägen. 

Är egentligen inte orolig över stor bebis eftersom jag antagligen ska snittas ändå (medicinska/psykologiska skäl). Det finns ju flera långa i släkten också... Molly kommer troligen bli längre än mig, räknar med ca 177cm. Hennes faster är 184 cm, pappan 185cm, morfar 187cm och farfar 190cm. Själv är jag 175cm. 

Jaja, det här kan kanske förklara min viktuppgång??  

 

GRATTIS Prommis!! Vad härligt att allt gick bra och snabbt.  

Oj, jag hann bli riktigt orolig till slut! Vad skönt att höra att allt såg bra ut leaeva! Kul med både tjej och killar! Är det enäggs/tvåäggs/treäggs?? 

Det är samma här! Det känns som att bebisen försöker töja ut min mage med fötterna. Ofta ligger hen med huvudet ner mot vänster och fötterna pressar och sparkar upp mot revbenen på höger sida. Jäääätteskööönt...  (men det är ju skönt att veta att hen är så pigg och aktiv!)

Lycka till idag Mabaja! 

Grattis Mabaja! Härligt att allt såg bra ut! Blir nog en liten vilding!

Mabaja: Åååh så söt!  Man ser ju jättebra vad som är vad! 

Fy, fasiken alltså! Skulle ju till jobbet idag efter semestern. Hade sett fram emot att få träffa mina kollegor och komma hemifrån (har mest varit hemma under semestern eftersom jag inte mår bra). Hamnade på en fullknökad buss på vägen dit och efter några hållplatser höll jag på att svimma. Fick gå av och sätta mig på en bänk. Det bara snurrade och jag mådde illa. Sen försökte jag igen, åkte några hållplatser, gick lite, fick sätta mig, gick lite, fick sätta mig osv. Till slut kom jag inte längre. Och då var det bara några hundra meter kvar... Fick sitta på trottoaren och ringde min man som fick komma och hjälpa mig på bussen hem igen. och där höll jag på att svimma igen. Nu är jag äntligen hemma. Det tog 1,5h allt som allt (normalt 25 min). Kan jobba hemifrån som tur är. Men jag ville ju vara på kontoret ju.  

Har haft det så här nu i sommar, men det har mest varit på varma dagar. Idag var det svalt ute (men varmt på bussarna). Frågade BM och hon sa att det kan bero på järnbrist... Men jag tar massa järn nu och värdet låg ju ändå på 108. Så fort det blir för varmt så håller jag på att tuppa av... och vi har ingen bil och jag kan inte cykla för foglossningen. 

Ps. mår fortfarande inte bra och nu är det 2,5h sen jag började bli yr. 

Jag kollade blodtrycket hos BM för en vecka sen och det var bra. Jag brukar alltid ha vatten och lite choklad med mig som jag tar om jag börjar bli darrig. Men stödstrumpor kanske jag ska fundera på samt detta med salt i maten. Jag är ganska dålig på det, är ingen chipstok direkt!  

Har iaf bestämt mig för att jobba hemma imorgon och så får vi se om jag vågar mig ut på onsdag eller inte...  Har kommit på en annan buss jag kan ta så att jag slipper den mest trånga bussen. Men det blir klart knöligare... (dels är det sommartider fortfarande och dels så bygger de om så att man måste byta)

Tack för stödet! Känner mig väldigt ömklig idag! 

Jag skulle ha fått ha Molly med mig på uppvaket om jag inte blivit oplanerat sövd i samband med att jag skulle sys ihop. Så det är lite olika beroende på om sjukhuset har ett avskilt uppvaksrum för kejsarsnittade. Men om barnen ska till neo så är det ju svårt.  

leaeva: rekommenderar dig att prata med någon på ett aurora/anima-team eller vad det nu heter hos dig. Då kan ni prata igenom vad du är rädd för och precis hur det kommer att gå till. Jag tyckte att det kändes bättre att få reda på hur alla steg ser ut. Du kan säkert få en liten rundtur på sjukhuset och se operationssalen, uppvaket, BB osv. så att du har en bättre bild av vad som väntar. Det hjälpte mig massor när jag var rädd och ångestfylld inför snittet.  

Tips: Be dem sätta katetern när du redan är bedövad, då märks det inte. Ryggbedövningen kändes som elektriska stötar för mig, men det var ok. Det kändes som att de rev i tyg när de öppnade magen. Det gjorde inte ont men det var lite äckligt. Sen ett sista tips är att du kommunicerar direkt med narkosläkaren ifall du börjar må illa, blir yr, får ont i axlarna eller liknande, så att hen snabbt kan sätta in medicin (via en sån där sprutgrej på handryggen).