Plus igen efter mf/ma

AngelinaJo: Vad skönt att höra att hjärtat slog! 

Jag var på VUL i vecka 7+3 efter tre tidiga missfall (hann aldrig gå på VUL då), så jag började slappna av litegrann. Men bäst blev det så klart efter KUB i vecka 12, då började jag tro på riktigt. (kände rörelser i samma veva och då kunde man ju hålla lite koll).

Bäst var väl att rädslan för utomkveds försvann helt. (fast jag har inte haft det) 

PS. Är i vecka 28 och oroar mig fortfarande ibland, men det är inte alls som innan. 

AngelinaJo: Jag hade gjort KUB och sedan fvp om jag fick dåliga siffror. KUB är ju ofarligt och kan ju ge en fingervisning även om det inte alltid upptäcks ändå.

Själv är jag "bara" 28 år men jag betalade för att göra KUB privat, mycket pga att min man är väldigt orolig. Våra kompisar fick ett barn med DS när de var 24 år och han hade hjärtfel och avled 7 månader senare pga infektioner (han var väldigt svag och skulle operera hjärtat lite senare). Men det var skönt när vi fick så bra siffror på KUBet så kunde vi slappna av lite sen. (ok, att det finns många sjukdomar man inte kan upptäcka, men nu har vi iaf kollat detta. Framför allt var jag nervös för Trisomi 13 och 18 som inte är förenat med liv).

Grattis till plusset! Jag har också tagit mängder med Testlagrets tester och något jag har lärt mig är att det finns inget som är så vitt som ett helt blankt test. 
Hoppas att det ökar som det ska nu. Nu är det verkligen din tur! Jag åt också albyl minor fram till RUL (och oavsett om det var det som gjorde det eller ej så är det ju alltid bra med lite tro och placeboeffekt!)  

Nikki: Usch vad tråkigt! Beklagar verkligen!
Månaden innan jag plussade med nuvarande så fick jag troligtsvis ett jättetidigt missfall (BIM+1). Testade supersvagt positivt och hade ligamentsmärtor i en vecka innan, något som jag bara haft de fem gånger jag varit gravid (har gjort 15 försök). Så antagligen hade ägget fäst, börjat bilda hCG men sedan släppt igen och runnit ut med något som jag annars hade misstagit för mensen. Det var precis som vanlig mens för mig eftersom det knappt hade blivit något alls av ägget. 

Jag har inte kunnat bekräfta något av mina missfall eftersom jag inte hunnit in på VUL (vecka 5-6), men jag fick ändå göra utredning. 
Hoppas på augusti för dig!  

Jag skickade in en egenremiss till en gynmottagning inom landstinget och fick en tid 2,5 månader senare tror jag. Fick ta en del prover, kolla via VUL osv. men de hittade ingenting. Jag fick inte ens ta några mediciner eller liknande eftersom läkaren påstod att det alltid är 80% chans att lyckas och att de inte hittat något som aktivt stödjer medicinerna eftersom det ändå är 80% chans att lyckas. Ja, ni hör ju! Men han var faktiskt väldigt kunnig och påläst i övrigt (överläkare på mottagningen).

Men vi tog tre månaders paus (efter två missfall på raken och tio negativa försök sen första missfallet), jag började träna och mådde plötsligt jättebra. Det var riktigt skönt med en lång paus! Slutade vara så negativ och bitter och började hoppas på riktigt. Bestämde mig för barn helt enkelt. Inte att vara desperat, bara känna att det var rätt. Sluta fokusera på missfall och istället fokusera på bebis. 

Sen kom det jättetidiga missfallet (?) och månaden efter blev jag gravid med nuvarande. Då hade jag faktiskt blivit gravid 4 ggr på raken (med 3 månaders paus emellan 2a och 3e). Det var väldig skillnad mot de tio negativa månaderna som varit dessförinnan!

Och den här gången kändes det annorlunda. Var inte lika desperat och överlycklig utan mer lugn. Precis som första gången när jag väntade dottern. 

Hoppas att du kommer iväg på utredning snart eller att du hinner plussa med ett barn som stannar innan dess! 

Härligt Kjaam! Låter som en riktigt bra dag! 

Idag har jag haft en sån där sovdag igen. Jag blir så matt i kroppen 1-2 dagar i veckan. Var uppe mellan halv åtta och halv tio när min man skulle ha sovmorgon men därefter sov jag fram till halv tre. Har även legat i sängen ytterligare 1,5h och lyssnat på ljudbok eftersom jag är så matt att jag inte ens orkar hålla i en bok. Huuu... (tur att min man och dotter kunde åka iväg till svärmor och bada)

Det är tur att det är semester i alla fall. Drygt en vecka kvar. Får vila järnet nu så att jag orkar två månader på jobbet innan det är dags för föräldraledighet i oktober. 

Go! Go! Go! 

Håller tummarna för att det är dags nu Prommis!

GRATTIS MCT!! Höll tummarna för dig idag vid tio! Vad skönt att höra!