telgebo skrev 2011-02-23 21:52:54 följande:
Jag känner igen mig så i det du skriver, jag har ju kämpat på egen hand att få barn i 19 månader och känne rigenom alla dom känslor du nämner.
Jag blev gravid i april 2010 men hann knappt förstå förrän jag fick MA i maj 2010 i v.7+1, jag kände det iofs på mig att nåt var fel, det kändes bara så. Bara några dagar efter jag testat positivt så avtar symtomen.
Nu efter ytterligare 9 långa månader är jag äntligen gravid igen och först den 7 mars har jag gått över datumet då mitt MA skedde då är jag i v.7+1. Vi är beräknade på samma dag men enligt tempsidan så är jag beräknad den 24 oktober och det stämmer bättre än FL uträkning som säger BF 22 oktober.
Vad kul att vi är på samma dag! (22 okt enligt FL, 23 okt enligt många andra sidor, jag hade ÄL 30 januari)! Usch, inget kul när man måste vänta så länge. Jag väntade 10 månader mellan 1a och 2a missfallet och började väl tro att jag var infertil...
Men nu så!
Känns det annorlunda den här gången då? Jag känner mig annorlunda. Är inte sådär "superduperlycklig och att jag måste njuta varje sekund eftersom det kan vara den sista", utan mer normal som jag var vid första graviditeten. Men sen blir jag nojig då och då ändå. Men försöker tänka positivt. Är lite rädd för att skriva här dock. Vill inte "jinxa" det. Hmm.. vad töntig man är.