Den här jäkla diskussionen om att folk inte svarar hit o dit börjar gå rejält överstyr nu o förstör stämningen härinne. Jag är glömsk som en guldfisk o svarar inte ens på hälften av det jag från början TÄNKER svara på, och jag får heller inte alltid "svar" på det jag skriver - men jag VET att folk läser o glädjs me mig ändå om de är något roligt som hänt! Om det är 73 nya inlägg en dag o ja loggar in på kvällen, då orkar/kan jag inte svara ens på 33 av dom, varje liten grej - det går bara inte. Eller jo, om jag ägnar hela kvällen åt att göra det. Annars svarar jag på de jag kan eller "har lust med" just då, sen tänker jag svara på någe annat senare men då glöms de bort för ja har annat o göra.
Vi ALLA härinne har varit sjuka av oro i början, och även senare - tro mig Telgebo! Jag kollar FORTFARANDE (i vecka 32!) efter blod på pappret o allt annat.. tankarna och oron finns där i bakgrunden hela tiden men om jag bara fokuserar på dom blir jag ju fan knäpp. Jag är inte i hamn än, de är en bit kvar. Allt kan fortfarande hända, men om jag går runt o tänker så mår jag ju riktigt pissigt o mina dagar hade varit nattsvarta? Hur kul är det då? Ingen mår bra av det, inte du/jag, inte bebis.. ingen! Nu är det 15 dgr till ditt VUL, vi kommer hinna önska dig lycka till både en och tre gånger innan det, och vi kommer säkerligen svara dig så fort vi läser om att det gått bra, men hoppa inte på oss hela tiden om att vi inte svarat på si o så länge, att de är så många sidor som skrivits sen du skrev osv - då tappar nog alla lusten till att stödja/peppa dig, för du ser allt dåligt. Du säger att du inte har symptom, men du nämner flertalet av dom. INGEN av oss kan ge dig ett svar på hur det ser ut därinne nu, eller hur det kommer bli. Symptom kommer och går, så äre bara. Höga hormonnivåer behöver inte betyda all världens jäkla gravsymptom, men de tyder på att HCG ökar som det ska och det är BRA!
End of story.