Plus igen efter mf/ma

Ja men gud vad bra att veta. TACK! jag menar om jag nu inte står ut till på torsdag. Vad sköntatt höra att man gör det tidigare på vissa ställen. Ja men då kan det ju absolit inte vara så allvarligt som hon försökte måla upp för mig idag.  Ska inte säga vad jag tänker men det ena ordet börjar på J och det andra börjar på B.

Men då ska du ju snart dit...härligt! Men kräkas riskakor...aj det måste göra ont i strupen. Fy för den lede! Jag lider med dig Sofy. Vad ska detta vara bra för liksom? Vad är syftet med HG? Galla...jag ryser. Tycker det gör ont de få gångerna jag kräkts och fått det (tyvärr isamband med alkohol intag ) Surt!

Ja hon med aborten där...hon berättade hur det var med det första barnet  (03:an). Jag trodde knappt det var sant det heller. Alltså HG är inte så där super vanligt alltså och jag hade inte kommit i kontakt med det innan jag snackade med henne och trodde mina öron skulle falla av.  Som hon säger själv hon blev totalt personlighetsförändrad. Psyket pallade inte med det..undra om hon inte sa att hon inte ville leva längre...jo något sånt var det. Läkarna stod handfallna och trodde verkligen det var psyket men det var alltså HG som gjorde det. Så fort barnet var fött var allt som vanligt.

tycker du är skit strong Sofy....att du tex orkar hänga här i tråden mellan attackerna. Ofattbart! Och inte vill du ha dropp heller. Om jag inte kände dig skulle jag säga att du var en rikigt envis en . Håll ut! Jag tror starkt på att det är borta runt vecka 20 om inte förr. KRAM

Smålandsjänta- Hoppas att allt går bra! Låter inte kul med värkar =(

Kajsalisa- Ha så bra på bröllopet och hoppas talet går utmärkt!

hmmm ni pratar mat i tråden.... min man är jägare och de har sjutit en älg idag. Mannen skulle laga till en "delikatess" enligt honom..... Haha Älggryta på kokt älghjärta med kantareller...va säger ni låter det som mumsigt gravidmat ?  Bara doften får mig att fly köket! Jajja får äta sås med kantareller tror jag =)

Haha, jävla bullshit? ;) Jo de verkar ju onekligen som väääldigt olika rutiner ÖVERALLT! Men som sagt, ingen fara. Kolla hjärtljuden du och sen kan hon säga va hon vill! :) Eller drick iiiiiskallt vatten så vaknar den nog, eller ät citron, hahaha! :D

Vad syftet är? Att jävlas! :D Fast jag sa innan att när jag blir gravid kommer jag ha en blödande graviditet och de värsta illamåendet, och japp! De har jag ;) Ingen är förvånad för som sagt, allt man kan drabbas av gör jag! :D

Förstår va hon menar me psyket, visst de är skittufft men nje, de är jobbigt men de finns ju ändå värre saker. Efter min knäop hade jag en skena från höften och neråt i 9 (!!) månader, och kunde då inte böja benet som vanligt, kryckor i 11 månader, inflammationer, fler operationer o grejer innan jag blev av me allt, de va inge kul! Kunde ju inte göra alls mycke då och skidåkningen fick ju läggas på hyllan, DET va jobbigt! ;) Allt är relativt..

Men jo, sen äre ju jobbigt o bara kräkas, inte kunna äta o få svimningsanfall MEN de kommer ändå någe bra ur de här, så därför orkar jag kämpa på :) En dag i taget och de går ju fasen fort framåt ändå! Om 6v är jag HALVVÄGS! Galet.

Jag är född oxe.. säger inte de allt? ;) Envis som en oxe! Inte alltid så bra! Nä, inge kul me dropp o bara ligga på sjukhus, legat inne så mycke så ja e less på de. Händer inget. Hemma kan ja iallafall jävlas me min man, kräkas, sova, ligga i MIN säng, o inte va styrd av regler, usch.

Kram på dig fina du!!

Förresten, de snöade i sthlm idag! När ses vi i funäs (vare va?)

smålandsjänta; hur går det? hoppas det är falkst alarm :(

Småland:
Tänker på er

ÅÅH humörsvängningar tillbaks gråter o gråter o allt är JOBBIGT men finns ingen annledning.
Så jävla trött på att vara gravid nu tänka sig.

Får jag klaga lite OT?

Känner mig lite nere idag....har gjort det senaste dagarna men trängt undan. mellantösen fyller 8 år snart och jag blir alltid lite deppig kring födelsedagarna. tycker det är en jobbig tid och det märks att det nu är 5 månader sedan igen jag träffade dem.

 

Satt och pratade med mannen min idag också, lite livsfilosofiskt vad vi är nöjda med i livet och så. Då sa han att det enda som han inte är nöjd med är att vi måste resa till USA varje år, kostnaderna kring det och psykiska påfrestningen som det är. Jag blev så ledsen....inte för att han tycker det.....utan för att JAG tycker ju också så....och jag har så dåligt samvete för det. Jag hatar verkligen att åka dit och jag vill inte mer, känner mig så maktlös för jag har inget val. Och stackars mannen följer med för min skull även fast han inte heller tycker det är kul....och så får jag dåligt samvete för det också. (och missförstå mig inte, när vi väl är där så är den tiden där den underbaraste tiden på året eftersom hela familjen ju är samlad...men det är så mycket kraft och energi som går åt innan med all planering....och så mycket kraft och energi som går åt när man måste åka därifrån igen, all ångest och saknad som åter rivs upp)

Just nu är jag inne i en sådan där fas igen där jag bara är så himla trött på allt det här. Trött på att inte ha hela min familj samlad, trött på den snart 4 år långa kampen med exet. Jag förstår inte varför han ska fortsätta att bråka med mig, han är omgift och dem verkar att ha det bra....varför fortsätter han med att vara en sådan skitstövel? Jag vet ju varför...han är bitter och långsint, men ändå. Jag är så trött. Skulle gärna vilja kunna komma överens, för tösernas skull, och inte hela tiden känna att jag är mottarbetat och bortarbetad. Jag är såååååå frustrerad!

Min högsta önskan är att töserna får spendera sina sommarlov här hos oss i sverige och att jag aldrig mer ska behöva åka till USA för att träffa dem. Det skulle jag kunna leva med utan att någonsin kräva ens en smula mer. Men som det är nu, det är inte hållbart och funkar inte i längden och jag vet inte hur länge till jag orkar. Men så länge jag inte kan övertyga exet att låta flickorna komma hit (vilket tyvärr nog innebär att jag måste hitta en svensk och en amerikansk advokat och driva ärendet den vägen...för exet verkar inte vilja samarbeta alls ju) så måste jag ju åka dit om jag vill träffa mina barn. Det är så jävla orättvist!!! Och jag orkar inte....men inte har jag orken att driva ärendet heller, dem här åren har verkligen dragit musten ur mig.

jaja....vet inte alls vad jag vill med det här. Behöver nog bara prata av mig lite. Vill inte tynga min älskade man med detta då han ju inte heller mår så bra av situationen (mest för hur den påverkar mig). Jag är frustrerad, arg och ledsen.....men framför allt är jag så otroligt ofantligt trött. Skämms för att säga det, men ibland önskar jag att töserna inte fanns...att jag inte var deras mamma. Mamman i mig skulle aldrig någonsin klara av att inte finnas där för dem....men en liten del i mig skriker "stopp!" för min energi är verkligen helt slut. Jag måste orka....men jag vet verkligen inte hur längre.

Satt i bilen häromdagen på väg till skolan och hade precis lämnat av lilleman på förskolan. Solen sken och jag kände mig så nöjd med livet. Tänkte "åh vilket underbart liv jag har, riktigt svenssonliv med mig studerandes, mannen jobbandes och våran lille son på dagis. Och en till liten på väg. Och bor gör vi fint också....livet är verkligen underbart" Sedan var jag i skolan och möttes åter av den eviga konflikten jag möter vart jag än går: erfarenhet av att vara mamma till 4 barn....men syns gör bara ett. Och säger jag nått, refererar jag om något som har med mina stora barn att göra, då måste jag förklara....för säger jag inget utan bara att jag har 4 barn, då kommer en massa frågor om vilka skolor dem går i, hur jag hinner plugga och vad lillebror tycker om att vara enda pojken. Och sånnt finns ju inte i vår vardag....och då måste jag berätta. Och så vips vart jag påmind om att mitt liv inte är så himla underbart som det kändes på väg dit. Vips vart jag påmind om vår verklighet. 

Jag vill ha den där känslan jag hade i bilen på väg till skolan, bara njuta av livet och må bra. Jag vill inte ha situationen med töserna som en jävla cansersvullst som suger livet ur mig....men vad kan jag göra? Jo....ingenting kan jag göra. Absolut ingenting.

Förlåt för mitt långa ego inlägg och för att det är så deppigt...kram om ni orkat läsa.

Tack gulliga ni för alla era tankar!

nu är vi äntligen hemma, lång väntetid men det tog även tid inne hos läkaren.

Tog massor med prover för att se ev infektion men proverna var bra, sen tog hon några från tappen som jag får svar på senare.

Tyvärr så verkar det som att tappen är påverkad, den va 27 mm men en liten "ficka" eller vad hon sa hade bildats inne hos bebis, vilket efter många förklaringar i lättas förklaras med att tappen ev håller på att ge med sig, men vissa kan ha det så och det kan gå tillbaka, typ som en liten grop som hinnesäcken hade börjat sjunka ner i.Nu hoppas jag att jag är en av dom som den går tillbaka på och att våran bebis stannar kvar LÄÄÄÄNGE till!

Nytt VUL om ca 1 vecka för att se om det är bättre sämmre eller oförändrat, total sängläge fram tills dess. En super bra läkare som verkligen tog sig tid att förklara allt för oss, ibland ska man ju ha tur med dom oxå!

blir till att ligga i sängen imorgon och läsa på om allt jag kan hitta om mitt läge...

KRAM ODD!!!
Du är en så fin mamma, även om det inte alls ser ut som du vill!!!

Odd - Förstår din frustration och att det är jobbigt! Men svårt att helt sätta sig in hur ni har det. Åh hoppas att ditt x tar sitt förnuft till fånga och slutar käbbla 4 år är lååång tid, som vanligt är det ju så klart barnen som drabbas. Hur gamla är de Odd är de snart så gamla att de själva kan påverka sin far att de vill till dig på sommrarna?
Du och din man verkar ha ett fint förhållande och jag förstår om det är både underbart och jobbigt att åka till Usa var enda sommar speciellt upprivande när ni ska hem igen!  En stor kram till dig och man får vara lite deppig i mellanåt!

Oj gumman!
Vad bra att ni fick åka in och träffa så bra läkare!!! Jag håller tummar och tår att er lille stannar kvar en bra stund till, inte riktigt dags ännu *pratar uppmanande med bebisen*

Vad var det som gjorde att du åkte in? Hur mår du nu?

Skickar massor med kramar tillbaks till dig (tack för din kram) ***KRAAAAAAAAAAM***