Plus igen efter mf/ma

EGO: Här fortsätter allt som vanligt, ingen förändring på måendet det senaste. Jag spyr alltid morgon ( bara galla, ett antal ggr Så mkt annat finns ju inte att spy) och kväll (tömmer magen helt) men under dagarna får jag så gott som alltid behålla maten även om jag i regel mår väldigt illa och det hela tiden känns som om maten ska komma upp.... Det är inte gott att äta precis, men jag lyckas skapligt i alla fall, så matintaget är jag inte orolig för faktiskt.

Dagarna går dock väldigt segt när man mår så här, jag orkar ju inte göra någonting utan "är" mest bra. Skittrögt är det! Men det går väl så sakta framåt, är ju i v 22 nu iaf! 10 dagar till nästa läkarbesök, och 3 veckor till köns-ul.

Stackars dig. Känner igen det där med att spy galla, men det känns ändå "bra" för då spyr man ju inte upp ngn mat som man är glad att man fått i sig i alla fall.
Hoppas att det lugnar sig för dig snart, även om du kanske är inställt på att må illa hela gravven som med dottern?

Ska väl börja få i mig Mitt Val i alla fall då, anledningen till att jag är skeptisk är just för att jag undrar hur bra alla dessa tabletter är för mig själv och fostret egentligen. Vet man att dessa tabletter innehåller 100 % bra saker för barnet?! Jag är helt nojjig vad gäller mediciner och sånt, i alla fall som gravid

Jo jag räknar med att fortsätta hela graviditeten faktiskt. Känns vansinnigt långt när jag tänker att det försvinner först i slutet av mars-början på april nästa år liksom... men vad gör man!?! Nu känns det iaf hanterbart, till skillnad från när jag spydde dygnet runt då jag inte fattade hur jag skulle överleva dagen...Så det har ju ändå blivit bättre!

Jag önskar bara att jag kunde slippa medecinerna så att jag kunde köra bil. Känns väldigt begränsande att behöva be maken om skjuts när jag för ovanlighetens skull ska någonstans...  Primperanen måste jag ju sluta med ganska snart, den får jag enligt MVC-läkaren inte ta när jag går in i 3:e trimesten (när gör man det? v 27? 28?), bävar inför detta... Hur kommer jag må då liksom! Dock så har jag bäst effekt (och mest biverkningar...) av lergiganen, och den får man ju ta ända till förlossningen om det behövs, så jag hoppas det går utan att jag blir allt för dålig.

Min kropp skulle isåfall inte ha nånting eftersom mina värden brukar va dåliga när jag mår såhär, o ja har inte ätit vitaminer alls under graviditeten, men förstår inte ändå varför du e orolig över vitaminer? De är ju bra grejer. De är ju som fisk, grönsaker, frukt osv fast i samlad tablettform liksom? ;) Allt man behöver, o de rekommenderas ju till gravida.

Nä, känner ingen hunger.

Fick ett brev på posten idag, jag ska på ett möte på måndag med försäkringskassan och arbetsförmedlingen. Det står inte i brevet vad det handlar om, men jag fasar för att det på ett eller annat vis innebär problem med min sjukskrivning/sjukpenning...

Shit, hur ska jag förbereda mig för detta? jag lyckas alltid skärpa till mig på sådana här grejer, så jag inte alls verkar må så dåligt som jag faktiskt gör. Och det är ju inte precis till min fördel.. men det bara blir så. Känner mig jätteorolig inför måndagen!

Skriv ner på en lapp innan precis hur du kan må (när du mår som sämst) och hur det påverkar dig i din vardag. Skriv ner värden som du haft och vilka mediciner du går på för att klara dig så bra som möjligt.
Har ingen erfarenhet av att må som dig men vet hur det är att skärpa till sig och svara "bra" på frågan -hur mår du? Trots att man egentligen mår skit.

Angående tidigt vul så gjorde jag det sist från början mest för att veta att det verkligen var en graviditet efter att ha haft en ofostrig. Kändes viktigt att veta just då. Oron höll i sig länge och gör förtfarande till viss del men även den har släppt succesivt.

Hur gör man när man måste få i sig järn men mår skit av att äta det. Har mått så illa sista dagarna och troligtvis beror det på järntabletterna?

käka ´mycket broccoli och spenat! och annan järnrik kost...

Nu har mannen å jag suttit på soffan nästan två timmar och diskuterat namn. Det är ju inte lätt alltså...

Det är ruskigt svårt. Vet ni kön? Jag hade ett pojknamn som jag verkligen tyckte om och som tur var gillade min man också det, så därför var det ganska självklart vad vår son skulle heta. Men det är ju inte bara ett tilltals namn, sen är det ju andra och eventuella tredjenamn också. Har ni några namn som ni båda gillar?

Vi är inte 100% eniga om namn tyvärr. Men det går mot rätt håll.