Plus igen efter mf/ma

Havsklippan: lilla raringen. Förstår att det måste kännas otroligt jobbigt just nu att inte veta hur det ligger till. Jag håller tummarna att det kommer se bra ut iaf. Och om det inte gör det, kanske bebisen ändå blir livsdugligt med bara ett litet hsndikapp... Tänker på er. Stor kram.

Havsklippan - Men gumman va jobbigt! Håller tummarna för att ni kommer bli klokare efter fvp och att ni får ett positivt svar att det inte är så farligt!! *kramar*

I morse vaknade jag av att magen verkligen var stenhård och att den var hård låångnt ner, kul att ngt börjar hända!

En fråga: när jag var på ul sist fick jag nästan som lätt brännskada på magen ett dygn efteråt. Förstod inte varför det kliade så mycket men sedan såg jag att jag var helt röd som efter en hel dag i solen och så kliade det otroligt.

Hm, nu undrar man ju hur bra detta är för barnet? Har ju läst att det inte är bra att göra för många ul och efter detta förstår jag nog varför. Är det fler som varit med om samma sak, med brännskadan? eller kunde vår bm inte hantera apparaten??

Nej det är nog ingen fara för barnet, men lite läskigt att jag var så känslig denna gång. På KUB gickd et ju bra...

åh vad jag gillar morgonen, åt en riktig bra frukost och var glad över det... kul att allt kom upp igen

Åh vad söta ni är allihopa, det har varit jobbigt de senaste dagarna och jag antar att det är nån slags försvarsmekanism för vi är båda så inställda på att inte få några positiva besked framöver. Vi har inte gjort något dopplerultraljud på moderkakan rontgensyrran, det är inte något som vi har blivit föreslagna iaf. Jag tror ju inte heller att det är något av de vanliga trisomifelen eftersom vi hade typ 1:3000 på ds och 1:6000 på de andra... och det känns ju helt otroligt att man skulle vara just den enda av dom. Har läst lite på nätet att det kan påverka fostervattnet om mamman har vätskebrist för man har kunnat konstatera att diagnosen oftare på sommaren när det är varmt. Och eftersom jag spytt så mycket så hoppas jag att det är därför som vi legat lite i underkant på fostervattnet... Men man vet ju fortfarande inte... Ibland tänker jag att det kanske är lika bra om det blir missfall så man slipper ta något jobbigt beslut på ett underlag som man kanske känner sig osäker på.

Min sambo har berättat om det som hänt för en av hans nära vänner och ni vet hur det är, det är inte förrän man berättar något jobbigt själv som det kommer fram hur jobbigt de själva haft det med olika missfall. De hade haft ett tidigt och tre sena missfall men har också två barn. Det känns ändå tröstande och man vet vem man kan prata med om man känner för det när någon har varit i ungefär samma situation, att mista ett barn efter att ha gått halva graviditeten.

Så vi tar en dag i taget, ibland bryter vi ihop och ibland lever vi vår vanliga vardag. Har unnat mig två nya par stövlar och adventspyntat överallt. Fyller dessutom 30 år på måndag om en vecka och hade innan detta besked tänkt att jag skulle bjuda på födelsedagsfika på lördag... Tänkte först ställa in det men jag funderar på att ha det ändå och få ha vänner och familj samlade och få annat att tänka på för en stund. Då kan jag baka lite innan också vilket också får tiden att gå. 

KRAM till er alla!! 

Jag tänker också på er Havsklippan, och så tänker jag att vården idag är så himla bra så det kan fixa mycket som verkar vara fel också!
Hoppas allt går bra.

En fundering: det är många som kommer med kommentarer om vi ska få pojke eller flicka, och alla säger flicka...Jag funderade på hur jag själv tänker när jag gissar kön på folks ofödda bebisar.
Vad baserar ni det på? hur mamman är som person, eller är det en vild gissning bara? eller ser ni det på hennes hållning, mage etc?

Vore intressant att veta eftersom alla tror att vi får en tjej