Plus igen efter mf/ma

odd: ja nu känns det som att du kan lägga ner testandet :) men förstår dig fullt ut. Jag som mår så bra nojjar mig hela tiden istället för att njuta.... ser ju på mina bröst och mage att jag är gravid och inga blödningar... men ändå tvekar man ibland? Nytt Vul imorgon. Hur mår du annars? många symptom?

rontgensyrran: Det var jag som var på Cypern nyss men vet ej om även odd rest? Det är en tradition på helgerna att kolla fl på morgonen tillsammans med frukost för mig och kanske för fler? Skönt att illamåendet börjar släppa. Tiden går förhoppnvis snabbt till ert KUB och det kommer att visa bra siffror. Vi har velat lite här men jag tror att det endast blir Nupp samt extra ultraljud under resans gång.

Ha en skön söndag i sommarvärmen då jag inte vet hur länge den stannar. KRAM

Jo även Odd har vart iväg i USA :) Härligt att ännu fler gillar sitta här på morgonen. Hoppas det visar en frisk lite krabat. Nu på lördag går jag förbi dagen då MA konstaterades sist, (dvs då jag började blöda rejält). Då var jag i v 10+1. Kommer att bli en liten milstolpe.

På mitt ställe där jag går så har de inte längre NUP utan det har ersatts med KUB. Ditt VUL kommer säkert att gå kanon imorgon, är det inte lite ovanligt att de gör VUL när man är efter vecka 10+0?

rontgensyrran: jag har gjort VUL t o m v 12 innan och jag ska till den läkaren som hjälpte mig bli gravid (hormonbehandling) och hon kan inte göra vanligt UL därav VUL. 3:e gången om några veckor (Nup) blir UL men en annan läkare som är specialist på ultraljud (det var hon som hittade de ovanliga hjärnskadorna på vår änglason förra gången). Känns tryggt att ha 2 st duktiga överläkare vid sin sida! Tror det är olika ang VUL och UL men huvudsaken är att man ser en frisk liten :) Måste tänka positivt när jag inte vet något annat. Förstår att det är en milstolpe på lördag och se till att ha nåt kul inplanerat denna dag och inte tänk på det så mycket (lättare sagt än gjort). Jag började småblöda när jag var i v 12 sist och då konstaterades mitt MA där liten dog i v 9, min milstolpe är vid RUL och då hoppas jag se en frisk levande bebis. Nu måste det vara våran tur eller hur.... alla andra lyckas till höger och vänster.

Odd: Har missat att du varit i USA, hoppas även du haft en bra resa.

Kram

God morgon flickor. Solen lyser från en klarblå himmel här och jag laddar för att ta min filt med mig till parken om en stund. Allt bra här, men verkligen supernervös inför UL på torsdag. Har så svårt att tro att det faktiskt skulle kunna finnas något därinne...

Odd: Jag blev också lovad tidigt vul och kuratyorn som jag träffade efteråt rekommenderade att jag skulle få ett men först när jag ringde så var det tvärnej och dom gör inte sånt. När jag förklarade min historia noch hon tittade bi min journal så var det inget snack och jag fick en tid direkt. Ringde en gång till i v 8 då jag var säker på att jag inte var gravid längre, hade inte ens någon blödning men fick en tid dagen efter ändå.Ska kolla om jag kan få koma och titta en gång till innan rul då jag börjar oroa mig ordentligt igen. Exakt en vecka kvar tills den tid i graviditeten som fostret dog sist.

Trodde på något sätt att man skulle bli lugnare när man har ett antal graviditeter i bagaget men ack så fel man kan ha!

Jag var ju på inskrivning i torsdags också och bm är väl bra då det är samma som jag hade dom två gångerna innan men samtidigt så blev det för mycket att "ska vi ta det nu eller ska vi vänta tills du kommit längre den här gången". Förstår henne då jag själv resonerar likadant men det känns ändå annorlunda då någon annan tänker i samma banor angående mig.

Jaja, långt och lite dystert inlägg men nu ska jag försöka ta det lugnt slå undan tankarna, lägga mig i solen och jobba en liten stund!

kram kram

hej hopp Ja, du är ju också morgonpigg! Bra där!!! *tummen upp*

Vad skönt att du mår bättre och bättre, tanken är ju att man ska ha lite lugna veckor innan det blir tungt igen!

Här väntar jag på illamåendet....ja, du får jättegärna påminna mig om dem här orden sen när jag klagar övet det MEN JAG VILL MÅ ILLA!!! Så, nu har jag sagt det. Hellre illamåendet än molandet faktiskt....molandet blir jag bara nojjig av.

V4+6 idag och BF den 7. Februari

Japp, jag har vart 2 veckor i USA nu (kom hem i torsdags). Resan har inte varit någon nöjesresa dock för jag åkte dit för en rättegång i vårdnadstvisten om mina barn. Det blev inte riktigt som vi ville...inte på lång väg tyvärr. Men jag har haft helt fantastiska 2 veckor med mina 3 stora barn...så överlag har det varit en helt underbar resa *saknar dem nu*

Lallan,
Vad skönt att du fick som du behövde! Jag orkade inte bråka med henne i telefonen, men jag vet att det står även i min journal att jag ska få vul och ul "vid behov". Men jag går ju också privat så jag ska se hur mycket jag behöver dem

Skönt med inskrivning också vännen! Förstår att det känns lite trist när någon annan är sådär försiktig....på nått sätt vill man ju att alla andra ska vara så självklara som möjligt så man vågar haka på lite. Älskade mannen min är försiktig....han nästan räknar med att det går åt skogen den här gången med.

*kraaaaam*

Gud va tramsig jag har blivit.. Sonens pappa ringde och frågade om han kan hämta honom idag istället för imorgon och jag gråter floder för att han åker en halv dag tidigare än han egentligen skulle ha gjort..

No way - jag är lika dan. Gråter i stort sett dagligen över lite vad som helst senaste veckan. Skulle gissat att det var hormonellt om inte min man varit lika dan . Nu gissar jag att det är psykologiskt.

Det här verkar vara en väldigt trevlig tråd. Jag har läst o gillat eran "ursprungstråd" också, även om jag inte gett mig in i samtalet. Hade ett MA i mars (min första graviditet, efter nästan två års försök). Nu testade jag positivt igen härom dagen! 4+2 idag.

Måste fråga - är det fler som har/haft svårt att relatera till den nya graviditeten? Efter den första chocken känner jag mig nästan lite avdomnad nu. Det känns inte riktigt verkligt. Förra gången kändes det så fantastiskt, men nu är det rätt halvhjärtat om sanningen ska fram. Det känns trist - jag vill ju vara öppen för det fantastiska i att faktiskt vara gravid igen. Antar att jag håller tillbaka efter den tråkiga erfarenheten förra gången... det är väl begripligt, men man vill ju inte leva sitt liv i väntrummet till nästa katastrof, liksom.