Plus igen efter mf/ma

Fyfan, så jävla orättvist! :(

MEN, fostervattnet var ju vad jag förstår inte för lite, utan "bara" i underkant, om du då får polyhydramnios (för mycke fostervatten) så finns de ändå dom som går hela vägen ut me sina bebisar! Och om inte så en bra bit över de veckorna du sa nu. 

Jag fortsätter tänka på er och har inte gett upp hoppet om er lilla bebis än!

Havsklippan, finner inga ord... Förstår att du är förtvivlad. Vi finns alla här för dig och fortsätter hålla tummarna för att allt ska gå bra ändå. KRAMAR!

Usch så tråkigt!  Har ju hållt tummarna för att ni nu skulle få bra resultat och kunde sluta fundera nu. Förstår om du är ledsen jag är inte tillräckligt insatt i vad det innebär för bebis och er? Nytt ul om en vecka oj så jobbigt att vänta på det! skickar en stor kram!

Havsklippan, är så himla ledsen att ni inte fick något positivt besked igår. Jag håller alla tummar och tår att det finns något man kan göra för er och den lille, även om det innebär en för tidig förlossning.

Många styrkekramar.

God morgon

Jag åt Albyl Minor när vi väntade lilleman...det slutade jag äta kring v30 men hade lika väl kunnat fortsätta till v36+0. Det är ju som sagt det som rekomenderas.

Mitt HB ligger stadigt kring 140 och uppåt. Hade en dipp kring v25 tror jag det var då det "bara" låg på 129 om jag minns rätt, men till v29 hade det stigit till 141 igen. Och då undviker jag redan det mesta med järn i...

Tycker du att jag borde sluta med mina albyl??  MIn bm har inte pratat mer om det sen hon skrev in det i journalen och pratade med läkaren om det (som sa att jag äter på egen risk). Jag tror inte hon fattar varför jag äter det trots att jag förklarat och hon varit bm i hundra år?! De verkar inte följa forskning så värst....

Ja, då har ju du också högt hb. Har du höga järndepåer också? Jag har undvikit att äta c-vit med maten och länge undvek jag rött kött. Och som lagst hade jag också nåt på 120 i hb men nu var det upp igen och bm var sååå imponerad. Jag är inte lika impad för tror inte det är så där jättebra med högt för högt hb. Jag har ju högre hb nu än när jag lämnade blod ju! Fast det är kanske inte så konstigt. Haha.

Tänker på er Havsklippan!!! och håller tummar och tår för att det ska se bättre ut på nästa UL. 

Vet du gumman, vi är likadana här hemma Igår satt vi och pratade om hur vi ska göra i ordning bebisens rum och kom då tillsammans fram till att soffan som står i rummet, den ska säljas....men först ska vi ställa den i källaren för man vet ju aldrig hur det går....ska bara sälja den om vi får hem bebisen levande.

senare under kvällen pratade vi om hur vi ska göra om den lille dör och vi inte får hem en bebis denna gången heller, jag sa att jag nog vill vänta ett litet tag så jag kan bygga upp min kropp så inte en ny graviditet ska vara så tung och vi var överens. Även att vi absolut ska försöka igen för vi vill inte att lilleman ska vara ensambarn här

Men visst är det hemska tankar? att man inte kan våga tro på det liksom? Skulle ge min högra arm för att kunna vara så naiv igen som jag var första graviditeten....då betydde ju ett positivt gravtest = bebis. Men nu vet jag bättre tyvärr. Känner allt för många som förlorat sina små i psd och en jag kände i USA, hennes son dog i magen i v32. Jag var på den lille pojkens begravning och fotade honom åt min kompis för hon var inlagd och kunde inte vara med. Han var så fin...som en liten docka...

Så nej, just nu lever vår bebis, men det finns inga som hellst garantier och vi tar verkligen inget förgivet. Vi bara hoppas och önskar allt vi kan!

*kram*

Åh käraste Havsklippan

Men fan också att dem inte hade bättre nyheter *kramar om* Men du...jag är ju en obotlig optimist och du får tala om för mig att hålla käften om jag blir för hurtig och jag vet ju inte vad läkaren sa, men jag tycker ändå inte att det låter som det är helt kört...eller?

Jag tänker att mycket fostervatten, det kan dem ju suga ut i sådanna fall...det har jag hört att det görs. Och i v26-28 om förlossningen skulle sätta igång ändå, då finns det ju ändå överlevnadschancer för dessa små bebisar. Tänker på min lillasyster som kom i v28+ och hon är en helt normal, överhormonell och kaxig 16 åring idag. Och blåsan...ja, den vet jag inget om, men visst tusan borde det gå att lösa också om den bara är lite på fel ställe?

Åh vännen...jag vägrar ge upp hoppet för er bebis! Massor med dunderkramar och kärlek från mitt håll!!!

Odd: Jag vet. Det är hemskt att va så som man är också. Jag hade säkert varit positiv om inte jag fått ta del av så mkt runt om mig plus vårt ma i v 11 och vårt kämpande med att bli gravida. Vårt bebisrum är ju klart och många tankar går genom huvudet när man är där inne. La ett av de små 50-plaggen i sängen för att se hur liten han kommer va och bara det gjorde mig illa till mods. Tänk om det inte blir mer än så här?

När min bror fick veta att vi skulle ha barn sa han: "Jag säger inte grattis, jag säger lycka till". För många skulle det säkert kännas så "elakt" men jag förstår precis. De har inte fått några egna barn heller efter att deras dotter dog för över 3 år sen men är idag fosterfamilj åt två ljuvliga ungar!

Min make vill inte prata om att det inte ska gå bra. Jag får hålla det i min egen tanke även om jag vet att han också tänker på det... Därför är det skönt att ibland vädra sina tankar här. Där folk förstår och kanske känner samma sak.

Idag har min lille kille puttat på mig med sina knän eller fötter (eller vad det är? Hehe) och lyckan är total varje gång. Men han får mer än gärna visa sig på utsidan snart. Borde inte detta liknas med förlossningsskräck eg? Typ att man borde kunna bli igångsatt tidigare för idag vet jag ju att han lever där inne. Det står i min journal att jag kommer vilja ha bekräftelse under hela förlossningen att barnet mår bra. Jag hoppas de tar det på allvar när dagen kommer.
*kram till dig*