Bjornis skrev 2010-12-10 10:03:25 följande:
Odd: Jag vet. Det är hemskt att va så som man är också. Jag hade säkert varit positiv om inte jag fått ta del av så mkt runt om mig plus vårt ma i v 11 och vårt kämpande med att bli gravida. Vårt bebisrum är ju klart och många tankar går genom huvudet när man är där inne. La ett av de små 50-plaggen i sängen för att se hur liten han kommer va och bara det gjorde mig illa till mods. Tänk om det inte blir mer än så här?
När min bror fick veta att vi skulle ha barn sa han: "Jag säger inte grattis, jag säger lycka till". För många skulle det säkert kännas så "elakt" men jag förstår precis. De har inte fått några egna barn heller efter att deras dotter dog för över 3 år sen men är idag fosterfamilj åt två ljuvliga ungar!
Min make vill inte prata om att det inte ska gå bra. Jag får hålla det i min egen tanke även om jag vet att han också tänker på det... Därför är det skönt att ibland vädra sina tankar här. Där folk förstår och kanske känner samma sak.
Idag har min lille kille puttat på mig med sina knän eller fötter (eller vad det är? Hehe) och lyckan är total varje gång. Men han får mer än gärna visa sig på utsidan snart. Borde inte detta liknas med förlossningsskräck eg? Typ att man borde kunna bli igångsatt tidigare för idag vet jag ju att han lever där inne. Det står i min journal att jag kommer vilja ha bekräftelse under hela förlossningen att barnet mår bra. Jag hoppas de tar det på allvar när dagen kommer.
*kram till dig*
Jag hade faktiskt just denna oro som en anledning till att vi blev igångsatta med lilleman, och denna gången också!
Med lilleman så sa jag att om den här bebisen dör så kommer inte jag överleva för med allt mitt bagage där jag förlorat mina töser så pallar inte jag med en till förlust av ännu ett barn. Jag sa att jag VÄGRAR gå över tiden (de flesta barn som dör i magen dör efter bf) och tack och lov lyssnade dem på mig.
Med den här lille krabaten så behövde jag inte ens förklara mig. Jag sa att jag vill bli igångsatt innan och läkaren sa "självklart". dels för min enorma oro...vill bara få ut bebisen ur min knasiga kropp som jag har svårt att lita på efter alla mf, och sedan måste jag få antibiotika pga GBS jag har och eftersom jag har snabba förlossningar så, för att säkerställa att antibiotikan hinns med (man ska ju ha fått det i minst 4 timmar innan bebisen föds), så är en igångsättning enda alternativet.
Jag tycker att det din bror sa till er var fint faktiskt. Har själv haft svårt för att ta emot "grattis" så ett "Lycka till" passar ju definitivt bättre.
***kramisar***