Plus igen efter mf/ma

Avis...gått upp 4 kg redan i vecka 16. 3 kg i vecka 20 är ju verkligen inget att noja sig över. Pga mina ätstörningar har jag väldiga viktnojor och tycker att viktuppgång är väldigt jobbigt. Men jag försöker jobba med det, det är ju knäppa tankar man har. Man kommer gå upp i vikt, så är det bara. Du verkar ha lite av samma ätstörningstänk som jag faktiskt, känner igen mig i dina kommentarer. Har du haft problem med sånt förut?

Nej jag har inte haft problem, men har alltid varit rädd för att bli mullig, eller för att kroppen ska se extremt plufsig och konstig ut efter en graviditet. Kanske därför jag nojjar mig över bristningar på magen osv.
Vill nog helt enkelt se bra ut haha!

däremot har jag alltid varit liten i maten och äter inte alls mycket mat jämfört med andra tror jag, blir mätt fort. Men har aldrig haft ätstörningar. Kan äta mycket onyttigt mellan varven

Muffe, känner nog ingen av alla tjejer man känner som inte tänkt så där. Ätstörda eller inte, lite smånojiga och fixerade är vi nog allihop mer eller mindre. Sorgligt faktiskt..

Jösses, 56 kg har jag inte vägt sen jag var 12 år eller nåt. Och du är ändå i vecka 20. Så jag tror att du kan släppa nojan. Nån tjockis kommer du aldrig bli :)

Jag tror inte heller jag kommer bli en tjockis. kommer nog gå ner det mesta direkt känns det som, det är min känsla bara.... och gör jag inte det kommer det bli mycket promenader :)
Tränar normalt inget annars

Jag är orolig för tiden efteråt. Har tränat fem gånger i veckan i flera år och extraknäcker som aerobicsinstruktör men det finns ju inte en chans att man kommer hinna allt det där med det sen. Det får väl bli mycket promenader med barnvagnen istället.

Hej tjejer! Varit iväg på jobb o h har en del att läsa igen ser jag! KUL!

Pancakes och muffe- Jag har nog gått upp 2-3 kg (har inte så bra koll) och har iaf tyckt det var jobbigt att börja se pluffsig ut men de klart brösten är större och väger mer samt att magen börjar bukta ut. En kollega frågade rakt ut om jag var gravid i går....vi stod i köket på jobbet och hon frågade rätt ut är du gravid? Vi var inte ensamma och jag hoppas att inte alla i lunchrummet hörde frågan... Jag såg ut som  en fågelholk och sa Ehhhh ja jo det stämmer men det är fortfarande lite hemligt (håller på och försöker fixa ett avtal först innan jag "erkänner för alla" på jobbet) Oj då sa hon jag säger inget men du har ju alltid varit så smal.... =) och den andra kollegan försäkrade också att hon skulle vara tyst! Men tycker att jag har förklätt min mage så bra =/ tydligen inte .... Har iaf berättat för min nya chef och hon var toppen!!!

Mallanis, att folk vågar fråga så där. Skulle jag aldrig göra. Tänk om du bara ätit mycket godis på sistone och bara gått upp vikt....kul att få frågan om man är gravid då liksom.

Ja, visst tycker man att man gömmer magen så bra. Men det kanske man inte gör...

Tror 5 kg. Gick upp mina 5 kilo snabbt. Sen planade vikten ut till 9,5 sen sa det pang och förra veckan var jag uppe i +15 kg., då med en månad kvar. Tror kroppen går upp det som den behöver. Visst kan man styra lite med kost och träning, men tror fortfarande till stor del att bebis tar det som den behöver och att det är ärftligt.

Hej vännen! Tack för dina tankar också! Ja...jag håller fullständigt med om att det ju inte är älskade mannens fel att mitt ex var en sådan jubelidiot...och jag jobbar stenhårt på att inte låta mitt bagage påverka allt för mycket. Men ja, ibland så funkar det bara inte.

Han kom hem rätt tidigt inatt, innan midnatt och var jätte kramig. Vi pratade lite redan då och han bedyrade att jag kan lita på honom. Jag sa att jag gör ju det, litar på honom...jag har bara svårt att lita på alkoholen. Allt elände som har hänt i mitt liv har haft en koppling till alkoholen så då är det som om min hjärna går i någon slags panic-mode och då blir jag sådan här. Han lyssnade och kramades och sa att jag är den bästa så han skulle aldrig göra något dumt, det kunde jag lita på....tror inte att han riktigt hängde med att det ju inte var det som var problemet....fast det var ju såklart skönt att höra ändå. Sedan somnade han.

Nu idag har vi också pratat lite för jag är en sådan som grubblar och så får jag en massa frågor och så. Så vi pratade mer idag. Jag frågade honom om han tycker att jag förstör när jag blir såhär, men det tyckte han inte...så nu känns det mycket bättre. Känner mig lite bakis bara efter gårdagens ångest.

Han är bara bäst min älskade man...jag måste verkligen lära mig att släppa mitt förflutna och slappna av lite.
Det känns skönt att höra att du känner igen dig och att det har blivit bättre för dig med åren. Jag vill också dit!

*stora stora kramar*

 

Jag kommer inte ihåg hur mycket jag hade gått upp i v20, men mer än 3 kilo var det i alla fall Vägde mig hos BM i måndags och nu väger jag 92 kilo....dvs +14 kilo sedan jag plussade (går in i v33 idag)

 

Fast min startvikt låg lite högre denna gången än vad den gjort tidigare graviditeter, jag hann aldrig gå ner det jag hade gått upp med MA:et.

 

Men du, jag tycker att 3 kilo låter helt normalt och absolut inget att oroa sig över. Och framför allt inte om du bara väger 56 kilo nu..det är ju nästan ingenting! Och hur kroppen kommer att se ut efteråt kan du inte påverka så jätte mycket ändå, hur den återställer sig har mycket med dina anlag att göra och inte så mycket med huruvida du går upp några extra kilon eller inte.

*kram*