Plus igen efter mf/ma

MCT, skickar en liten hälsning från England - jättestort lycka till i e.m! Båda bebisarna kommer må toppen och vifta på sina små knopparmar, det tror jag. Kram!

MCT, vad härligt att du fick se två pickande hjärtan. Foster kan ju ha lite olika fart på tillväxten i början, eftersom man kan få sitt BF flyttat lite hit och dit på RUL. Jag tror det kommer gå bra!

Kjaam, förstår om du är lite besviken. Skönt att de lyssnade på dig nu iaf ang blodpropparna, det måste kännas tryggt. Jag har kört blodförtunnande sprutor sedan v.8 och det är nemas problemas. Och vad bra att du får komma in tidigt slipper bli hemskickad, det skulle inte vara kul.

Kjaam, jag tar spruta varje dag. Men man får snabbt in rutinen och det är inte alls svårt. Sprutorna är små och nålen tunn, så de gör inte ont när man väl lärt sig tekniken. Men de första veckorna gjorde det lite ont, och jag fick en hel del blåmärken där jag stack sprutorna. Nu när jag har lärt mig knepen får jag väldigt sällan några märken alls.

Innan du börjar, knacka alltid på sprutan några gånger så att luftbubblan är högst upp i röret. Du vill inte spruta in luft, det är ofarligt men ger skitfula blåmärken.

Jag fick order att ta sprutorna i sidan, i sidfettet liksom (i mina love-handles). Ta ett litet grepp om fett och hud och stick in nålen vinkelrätt inåt, långsamt och försiktigt. Håll kvar greppet om huden hela tiden. Känner du att det gör ont där du börjar sticka in nålen, då träffar du en nerv eller ett blodkärl, då tar du genast ut den igen och flyttar en cm åt något håll och testar igen. Ibland får man leta på flera ställen för att hitta en punkt där det inte gör ont.

Jag har valt att gå ner lite på höften nu när magen vuxit, det är svårt att få grepp på sidan nu, och så är det sjukt mkt ådror där. Så jag sticker mig numera oftast där troslinnigen är, på sidan. Där är det relativt lätt att hitta punkter som inte gör ont (på mig iaf, men det är kanske olika för alla.)

När du sprutat in allt i röret (undvik att spruta in lyftbubblan som kommer sist ner mot nålen), ta ut sprutan men håll kvar greppet om huden ca 1 minut. Kommer det inget blod, då har du lyckats och får förmodligen inga blåmärken!

Jag ska ta mina fram till v.37. Började i vecka 8-9 någon gång.

Mmmbop: grattis!

Kjaam: jag tar sprutorna pga tre oförklarliga missfall. En vanlig anledning till tidiga missfall är mikroskopiska blodproppar. Så för att eliminera den risken skrev läkaren ut Innohep till mig. Och denna gång, med behandling, har ju graviditeten gått bra, så det kan mycket väl ha varit det som var problemet.

Jag tror att jag ska sluta i v.37 för att jag inte ska blöda mer än normalt på förlossningen. Men har man dokumenterad risk för propp så överväger säkert den risken och de gör en annan bedömning.

Men du, kolla med läkaren för säkerhets skull att de är ok att ta sprutorna på sidan istället för mitt på magen, så jag inte råder dig till något som är fel.... Lycka till!

Haha MCT, välkommen till klubben! (För du vet, tröttheten kommer tillbaka i tredje trimestern igen...!) Nu har sambon iaf vant sig vid en flickvän som somnar överallt.. Och som börjar grina ibland av ren trötthet (gjorde det på spårvagnen igår bl.a.) Patetisk man är...

Mabaja, haha, ja sån kommer jag också att vara! Skönt att man har en sambo som lärt sig hur han kan muntra upp en när man får sina små utbrott.

Idag vaknade jag på höger sida och blev livrädd att bebisen dött... Så nu har jag buffat på den en lång stund och äntligen vaknade den! SKÖNT!
Ska man aldrig sluta oroa sig? Det är som om missfallsmardrömmen kommer hålla ett grepp om en ända tills bebisen ligger på ens mage....

Mabaja, jo jag vet.. Men de här rönen om att risken för PSD i magen ökar om man ligger på rygg eller höger sida kom precis när jag äntligen började slappna av, och det skrämde verkligen upp mig. Det är ju ändå 300 barn per år i sverige som dör av PSD i magen... Ganska många alltså!

Mabaja: Jag är faktiskt fortfarande rädd för att förlora bebisen. Inte alltid, men ibland slår oron till. Och då vill jag ta till alla försiktighetsåtgärder som finns på kartan.
Kanske verkar jag övernojig, jag vet inte, men det är så jag fungerar nu efter alla missfallen. Jag vill inte ta några risker alls, även om de kan verka "löjliga" för gemene man. Främst för att lugna mig själv kanske, men mår jag bra så mår bebisen bra, det tror jag.

Prommis: skönt att någon känner igen sig! Jag har en kollega som berättade om hans bebis som för många år sedan dog två dagar innan BF i hans sambos mage.. Det berättade han för en annan kollega som skulle föda barn 2 veckor senare.. Pucko!
Sånt vill man ju INTE höra om nu när man snart ska få barn liksom... Den historien har jag tänkt på många gånger genom åren, och inte minst nu...!
Ja, nu SKA det gå bra! Det måste det göra!

Grattis Safireee till tredje trimestern!

Odd, jag har förstått att du haft det tufft med lille V, och att han slutat andas flera gånger. Klart man är orolig då. Har de hittat vad det kan bero på? Kloka ord, att man får oroa sig bara man älskar. Och shit vad jag älskar de här lilla livet som sparkar på alla mina organ... Gränslöst mycket! Vet du, jag har faktiskt köpt ett exakt likadant andningslarm som du har, när jag vet hur det räddat V så vågar jag inte vara utan.

Kjaam: jag håller med, verkar som om många tycker det är löjligt med larm, och löjligt att oroa sig. Men det skiter jag i! Skulle själv aldrig banalisera någon annans oro, inte när man själv vet hur tufft det är att förlora en älskad bebis (och det har ju liksom varit på embryo-stadiet, säkert en piss i missisippi mot att förlora ett barn i psd...)

Haha, visst är det kul att bebis-shoppa! Fantastiskt vad bra er lilla aygo verkar vara i lastutrymme! Vi har själva en liten Citroen C3, och imorrn ska vi packa in allt vi köpt (barnvagn, bilstol, flera kassar med bebisgrejer + en massa grejer som vi skaffat till oss själva) och köra hem från England, där vi befinner oss nu. Haha, vi har nog förköpt oss lite, som tur är kommer svärföräldrarna över i november och de har lovat att ta med det vi inte lyckas få med. Jag är så sjukt impad av min svärmor, hon har hittills stickat 6 cardigans, 8 olika bebistofflor/skor och fyra mössor, och nu har vi valt ut ytterligare 10 plagg som hon lovat att göra tills vi ses nästa gång. Otroligt!