plexusskada

HEJSAN ALLIHOPPA !

har läst eran tråd här om plexu skada och  blir helt överlycklig över att jag hittat er , jag är 18 i november och har en plexu skada  har samma läkare som er dr thomas  och  jag har gått egenom ca 5-6 operationer under min tid. det är otroligt mycket som jag vill fråga men  ni har säkert också massa frågor eftersom att jag värkar äldst när det gäller att ha plexu skada, börjar komma in på körkort och andra frågor i livet eftersom att jag gått in i tonåren och snart blir 18.  jag är helt ny här på sidan och är inte riktigt hundra på hur man använder sidan än men det skulle vara jätta kul om vi alla kunde bolla erfarenheter etc.  ni kan maila mig på min hotmail under tiden jag lär känna denna hemsida så kan vi prata mer där  : l-esliee@hotmail.com

hoppas verkligen vi  hörs och var inte rädda att maila annars så kommer jag skriva här längre fram  jätte kul att läsa era meddelanden här,  och  grattis till alla era underbara änglar till barn vi alla är unika oavsett! 

Leslie: Välkommen, Va roligt att du hittade oss, du kan säkert ge oss bra svar på vissa frågor vi har =)
Och du kan ju bolla medd oss och så vidare. =)
Men du vet ju hur det är att leva med skadan, hur det känns så att säga..

Äntligen har vi blivit av med skenan!!!!!! Jippi!!! Det är helt underbart!
Dottern är överlycklig men högerarmen hänger inte alltid med och hon är försiktig med att använda den men det kommer att bli bättre när vi börjar med habiliteringen.

Hoppas ni alla mår bra och att vädret blir kanon i midsommar för nu ni... nu ska tjejen få bada!!!!

Välkommen hit Leslie!

Åh va skönt för er Liro09! Måste kännas helt underbart att slippa skenan. Gå nog knappt att föreställa sig hur härligt med måste vara för dottern att få bada ordentligt!!!

Vi har inte riktigt börjat märka av botoxeffekten ännu, men jag antar att det snart visar sig. Det är ju tre veckor sen nu.
Ska träffa sjukgymnasten idag, hon kanske märker mer än vad vi gör! Och 30 juni ska vi till Dr Hultgren igen.

Sonen är hur som helst sprallig, glad och använder sin plexusarm till det mesta (i den utsträckning han kan). Han fyllde förresten 2 år igår. Känns helt galet att det är två år sen han föddes....fattar inte vart tiden tog vägen.

Det har visat sig att bebisen i magen är ännu större än storebror...så igår var jag på spec.mvc där en läkare starkt rekommenderade mig till planerat snitt. Enligt UL och läkarna kommer bebisen troligen att väga en bra bit över 4 kg redan i vecka 37-38 och troligen runt 5 kg vid fullgången tid. Så om allt går enligt planen blir det väl snitt då...är inte så hemskt sugen på det, men för barnets skull och för att om möjligt undvika ännu en plexusskada så får jag nog ge med mig på den punkten! Trots en traumatisk förlossning senast är det ändå en vaginal förlossning jag helst vill....konstigt men sant.

Önskar er alla en skön sommar!

Laura77: När är du beräknad? Själv ser det ut som i början av december som vi får tillökning. Det ska bli otroligt spännande! Vi kommer att få planerat snitt pga tidigare förlossning och jag vill absolut inte gå igenom en till sådan förlossning även som du oxå säger så vill jag helst ändå föda vaginalt men onödigt att riskera både mig och barnet.

Hoppas det går bra hos sjukgymnaset och hon/han kommer säkert att se resultat. Ibland kan det vara svårt för oss att se när man är med sitt barn varje dag. Vi börjar med habiliteringen den 6 juli.

Ha en underbar och skön sommer till er alla!!!!

Liro: Härligt att ni sluppit skenan... Ibörjan går det sakta med framstegen.. men det kommer =)

Grattis till tillökning, va skoj=)

Laura77: Okej ja det borde ju börja visa sig om det gett resultat med botoxen..

Okej inte roligt att liten blir stor med.. om man så säger.. Men skönt att dom har dej under kontroll..

Har du problem med socker eller är det bara anag, ärftligt ??

Jag ville ju itne heller snittas,, o jag hade noga kontroller och fick sättas igång i v.38!!!

Dom trodde att min lilleman skulle väga också runt 4,7 fullgången.. Men han vägde ju bara 3,6 i vecka 38.. så han hade nog vägt knappa 4,2 kg.. Visst var det tufft att bli igångsatt.. tog 3 dagar.. Men det var ändå värt det jämfört mot snitt.. Har sådan "fobi" mot det.. Men jag hoppas att det löser sig för er, och att "bebis kommer på ett eller annat sätt

Här e det fullt upp, T. går för fullt på dagis, har ökat bra i vikt och växer igen =) Känns som hon har blivit starkare i armen.. Dagis tycker inte att dom märker någon DIREKT skillnad på henne o andra barn.. hon kan minst lika mycket som dom.. visst något moment klarar jon ju inte.. men ändå skönt..

Torsdag 7 juli kl. 19:08 föddes vår andra son i vecka 35+3.  Allt gick strålande bra, det blev en vaginal förlossning som gick helt enligt "skolboken"!
Trots för tidigt född väger sonen 3560g och är 50 cm lång. Stor kille med andra ord!!

Vi mår alldeles utmärkt både han, jag och pappan. Son nr 1 är hemma och har det bra tillsammans med sin mormor!

Känns så skönt att ha fått vara med om en normal förlossning. Det var en fantastisk upplevelse!

Ha en skön sommar. KRAM  

Laura77: Stort grattis till den lyckade förlossningen, Ja det var ju en normal stor kille trots att han var tidig.. Skönt att hhan kom nu =) Härligt att ni alla mår bra =)
 Ha en underbar sommar ni med =) 

Själv fick jag veta att jag blivit oplanerat gravid, Men det upptcäktes nu när jag fick ett missfall i v.8 =(

Man blir ändå lite ledsen när man tänker på det.. Även om jag inte visste om att jag var gravid eller planerat det..
Men de andra två har vi fått kämpa hårt för att få o nu blidde man gravid när man inte ens försökte..
Men nu slutade det som det slutade.. Känns ju inte lika hårt när man inte kämpat för det.. Men som sagt man tänker ändå på det o blir rörd, för det kunde ju ha blivit en underbar liten bebis som vi hade älskat lika mycket som dom andra två..1!!
        

Tack Sjöstedt!

Tänker på dig/er och förstår att det verkligen måste sväva många tankar just nu. Så otroligt tråkigt med missfallet. Jag hoppas och önskar att ni snart (när ni själva vill) blir gravida igen och att allt går vägen då. Styrkekramar!

Laura: Tack för omtanken, Ja det e ju det.. Mycket tankar.. Men men som sagt man får ju hoppas det går bättre den dagen vi bestömmer oss för syskon på allvar!! =)