Vad är rimligt att en 20-årig dotter betalar för att bo hemma ?

TS;När jag bodde hemma,hade dock ett långtidsvikariat då.men även när jag bara jobbade timmar,fick jag betala för de kvadratmeter mitt rum var ca 13. Fick också betala 500 i mat och hygien.så det låg nog på 2000kr i månaden om jag inte minss fel.Tycker inte det är fel,man lär sig att ta ansvar tex och inte bara ta allt för givet. Dock flyttade jag hemmifrån innan jag var 20.

Nej, om det vore så enkelt... men vi får inte plats i hans soffa, vi är ju 5 personer. Så länge vi bara hade ett barn gick det bra, nu går det inte.
Och även om hela familjen sover på luftmadrasser funkar det inte eftersom då måste ju hela hushållet gå och lägga sig kl 7 samtidigt med barnen! För vardagsrummet är husets enda rum förutom hans och hans frus sovrum samt hennes sons rum.

Ingen av hans barn hälsar på honom utom yngste sonen som inte har familj, och så vi då. Fast vi sover inte över.
Men det beror på andra faktorer också, att de andra inte hälsar på. Ett av barnen är förbjuden att hälsa på, jag vill inte gå in på detaljer då det är känsligt.

Vi erbjuder svärfar att hälsa på oss men han kommer aldrig. Vi försöker få till en bra relation men det är svårt när den ena parten vägrar bjuda till...

Hade jag inte haft råd att ha ett extra rum till barn som hälsar på skulle jag åtminstone erbjuda mitt eget sovrum, så barnen kunde gå och lägga sig innan de vuxna. Men det kanske är för osjälviskt, enligt er?

Jag njuter mer av att umgås med mina barn - eller för den delen mina syskon och deras barn och mina föräldrar - än att njuta av pengar och frihet.
Faktum är att pengar betyder ingenting för mig. Det är ett nödvändigt ont, som man behöver för att få mat och husrum typ. Och frihet, jag tycker det är frihet att åka på en resa hela fmiljen - och gärna med mina syskon och deras barn också. Och varför inte mamam och pappa, ju fler desto roligare!

Men jag inser när jag läser här att vår familj och mina föräldrars nog är ganska ovanliga i Sverige. Och jag respekterar att alla är olika, jag skriver bara hur jag resonerar.

Jag tror vi får igen det när vi blir gamla och orkeslösa en dag.

Kan ni inte fråga om ni får låna hennes sons rum när ni kommer dit och hälsar på? Då slipper ni lägga er samma tid? Om sonen är yngre kanske han kan sova hos sina föräldrar och är han äldre så kanske han kan ta vardagsrummet, sova hos en kompis eller lägga in en madrass i föräldrarnas sovrum?

Så tråkigt! Att komma ihåg småskulder som 20 kr gör jag inte ens med vänner och bekanta, såna summor bjuder man ju självklart på.

Jag tror nog risken är för många att de känner sig utstötta och utkastade mer eller mindre om föräldrarna beter sig så. Och resultatet tror jag blir att man får en mindre nära relation i framtiden. I alla fall tror jag det finns risken, och varför riskera det om man inte måste?

Jo det är så vi har löst det de få gånger vi bott över där, det gick när barnen var  mindre. Sonen är tonåring, men hans rum är minimalt så nu får vi inte plats där 5 pers längre. När vi bodde där sist hade vi två barn och då bodde min man i klädkammaren och jag och barnen i tonåringens rum, barnen sov då i varsin resesäng som tillsammans tar lika stor plats som en vuxensäng. Men som sagt nu går det inte längre.

När jag flyttade hem till min mamma när jag var 20 betalade jag 3000,- för mat och husrum och jag tyckte att jag kom väldigt lindrigt undan
Jag hjälpte till med det som behövde göras. Jag har inga minnen av att jag tvättade min egen tvätt, däremot är jag 100% säker på att jag gjorde det. Minns att det alltid var jag som hängde tvätten av någon anledning.
Jag jobbade iof heltid, men betalade som sagt alla mina omkostnader själv, som kläder, nöjen, bensin, telefon m.m.
Jag fick det betydligt sämre ställn när jag efter 3 månader blev erbjuden att hyra en lägenhet via kontakter, och hyran låg på just under 5000, men det var det värt. Vem i hela friden vill bo hema hos sina föräldrar när man passerat myndighetsåldern (här gör jag undantag för studerande, där ser jag en faktisk orsak som jag kan förstå)

Det jag reagerar på det är när man går in på räkning för räkning ex. elen eller tv.

Du tittar på mkt tv så nu får du betala tv avgiften.

En sak att man låter en 18-20 åring betala 1500-3000 spänn om de inte har ett "riktigit" jobb med normallön då kan man väl ta 3000-5000 kr.

Men att sitta o räkna efter hur mkt el ens egna barn förbrukar eller där de skall betala 2000 kr + el osv är löjligt.

Det beror väl på. Nu i vinter så tycker jag ärligt inte att det är löjligt att man exkl el och räknar den separat. Men annars så håller jag med.

Den frågan har jag också ställt mig, och då gör jag INTE undantag för studerande. :-P  Jag längtade tills jag fick flytta, räknade ner dagarna på sommarlovet efter att jag tagit studenten.