Vad är rimligt att en 20-årig dotter betalar för att bo hemma ?

Precis. Fungerade inte att citera, men det var svar till #312.

Fast DET tycker jag faktiskt inte man ska göra! Eller ja, jag kan ju inte bestämma hur andra ska göra.   Men så här tänker iaf jag själv:

Jag är mån om att mina barn ska kunna ha mitt hem som samlingsplats, även när de är utflugna. Det ska alltid finnas lediga rum till dem i mitt hus, alla ska kunna komma samtidigt t.ex på jul.

Ett exempel: Min svärfar gjorde så, han slängde ju ut sonen och flyttade ihop med sin nya fru och hennes son i ett pyttehus utan extra rum. Resultatet har blivit att ingen av hans barn med familjer kan komma och hälsa på längre, då vi alla bor långt bort. Man kan ju inte resa 20-30 mil bara för att stanna över dagen... Min svärfar - barnens farfar, träffas nästan aldrig längre. Sååå trist!

Ett annat exempel: Mina föräldrar har alla fyra barnen utflugna, trots det skaffade de ett hus som har 3 extra rum, som alltså inte används större delen av året. Resultatet: Vi barn med familjer och deras barnbarn kommer och hälsar på nästan varje månad och alla samlas där till jul, påsk mm.

Mina föräldrar behöver inte oroa sig över att sitta ensamma när de blir gamla, för vi har en nära och god relation med varandra. Hur det ska gå med svärfar är ju mer osäkert! Hans barnbarn vet knappt vem han är.

Hejsan TS!

Min mamma är i precis samma situation då med sonen (21) och han bor hemma gratis för tillfället.. (mamma jobbar för kommun + att hon har 1 son till på 19år, alltså ingen höjdarlön) Hon känner att sonen inte gör mycket för att söka jobb (om något alls) och även om det är hennes barn så kostar han henne eftersom hon bor dyrt pga de extra utrymmen som behövs, han äter mkt, använder bredband och telefoni, tv osv som hon aldrig nyttjar.

Hursom; jag tycker man kan tänka lite såhär:

1. Hur mkt tjänar tonåringen och bedöm hyra lite efter det, kanske är det inte lätt att få något jobb eller fler jobb där ni bor.

2. Hur ser DIN/ER situation ut förövrig, jag tycker det kan vara skäligt att betala lite mer om föräldrarna inte har det jättebra ekonomiskt. Har föräldrarna en bra inkomst känns det onödigt att dra in massa tusen från sina barn, kanske kan man pusha med att dem ska spara lite pengar till sig själva istället (ex till framtida lägenhet, körkort)

3. Berätta varför du faktiskt tar betalt, det är en bra början innan man kommer ut i den riktiga världen och faktiskt ska klara av en hyra, elräkning m.m själv. Det är lätt att bli naiv i den åldern.

4. Du gör detta för din tonåring självfallet, men finns där som stöd också. Jag har själv varit arbetslös en längre period på 7månader en gång och jag sökte jobb som en toka.. mitt självförtroende sjönk i botten och varje dag var nattsvart tillslut, jag förlorade mina rutiner och det var superjobbigt.

5. Kanske kan mer arbete i hemmet kompencera mot ev. utgifter.

Alla har inte råd att bo i en 7-rummare när det blir dags för utflugning av barn.. tråkigt om man ska tappa kontakt med släkten bara för en sådan sak.

Min mamma ex kommer inte ha råd att bo kvar i sin 4a men jag kommer se till att träffa henne trots de 30 milen, det finns väl alltid alternativ?

Jag tycker att 1500:- låter rimligt, beroende på hur mycket hon tjänar. Det skulle kosta betydligt mycket mer än så om hon skulle bo i eget och vill hon spara undan pengar så kan hon göra det av resterande pengar hon har kvar istället för att bränna de enbart på nöjen, precis som man får göra när man flyttar hemifrån. Har hon fast jobb tycker jag att hon kan betala lite mer till och med.

Fast man tjänar ju inte på att ha barnen boende hemma om man ger dom mat och sånt. Sen om barnen flyttar hemifrån så kan man flytta till ett mindre och billigare boende. El kostar också, vilket jag antar att dottern använder sig av. Samt vatten om man bor i hus.

Jag bodde hemma en sväng när jag var 20, nu hade jag jobb så situationen är ju inte identisk med din dotter men iallafall.

jag betalade 3000kr/månaden, då slapp jag tvätta & laga middag, all mat som lagades hemma var "gratis" men jag betalade min egen lunch till jobbet , betalade även min egen mobil samt mina bilkostnader (skatt försäkring bensin)

var alldeles lagom att betala 3000, fasen vilken lyx det var att få sina kläder tvättade & middagen lagad! (flyttade hemifrån när jag var 16 för att studera, gjorde sen lumpen & bodde då hemma på helgerna samt ett år efter lumpen var klar)

Jag köpte ju naturligtvis mina egna kläder & sånt också, samt sparade lite.

Det ligger ju faktiskt i mitt och min sambos intresse att våra barn ska träffa sina far- och morföräldrar och skapa relationer till dem. Inte kan vi kräva att de ska bo kvar i stora hus bara för att vi när vi nu är vuxna och har egna barn ska kunna komma och bo där hur som helst - vi får väl bo på hotell eller vandrarhem i så fall.

Är man 20 år och tjänar egna pengar är det ju inte mer än rätt att man betalar hemma, om inte annat för att få en mjukstart in i vuxenvärlden. Räkna ihop vad hon "kostar" i månaden med mat och allt och sitt ner och diskutera med henne vad hon tycker är skäligt att hon betalar, tror nog hon har kloka tankar själv. Om inte så bestämmer du!

Vad finns det för alternativ för en familj med småbarn, annat än hotell som kostar skjortan? Blir ju inga långa vistelser i så fall, och man tappar det trevliga umgänget på kvällen när barnen somnat. Från kl 7 får man sitta själva på ett hotellrum... 

Problemet är också att min svärfar bor på en mkt liten ort där det inte finns hotell eller liknande, närmaste hotell ligger flera mil iväg. Därför kan man ju varken ses över frukostbordet eller på kvällen när barnen somnat. För oss blir det dyrt och krångligt och tråkigt att sitta själv på kvällarna!

Och att tillbringa julen på hotell är inget alternativ för oss!

Vi träffas trots det ibland, på vårt initiativ. Vi har löst det så att vi bott över hos andra bekanta och hälsat på dem på hemvägen. T.ex kan man hälsa på dem när man varit hos mina föräldrar (som ju alltid tar emot oss med öppna armar). Det blir aldrig mer än några timmar, men å andra sidan verkar svärfar vara nöjd med det. Han är inte så intresserad av att träffas regelbundet.