Vi som längtar efter plus efter missfall del 3

Idag har jag flyttat hem igen efter 53 dagar på ett korttidsboende för personer som mår dåligt. Vet inte alls hur det kommer funka att bo själv nu. Jag har ju knappt bott hemma sedan mitt barn föddes för 3 månader sedan och allt här hemma påminner om min graviditet och mitt barn och alla drömmar och planer man hade. Känns tungt och se den nya spjälsängen stå där bäddad och oanvänd och alla bebissaker och jag vill heller inte plocka bort det för det känns som jag då förnekar att hon finns.

Jag blev lovad umgänge med henne 1 timme i veckan precis före jul och nu så verkar det inte bli så pga att nån inom kommunen måste vara med på umgänget så nu verkar det bara bli umgänge varannan onsdag och jag som trodde att jag skulle få träffa mitt barn imorgon och så verkar det inte bli så trots att dom LOVAT mig umgänge VARJE vecka. Så dålig stil. Mådde skitdåligt och mår väl inte ok nu heller pga det.

Har tid till min kurator för samtal idag om en liten stund och sedan är jag ensam tills på torsdag dag om jag nu inte ska på umgänge med min sötis imorgon då men det verkar inte så. Har pratat med min advokat om detta med umgänge och väntar på att advokaten eller kommunen ska ringa mig.

Hej Telge!
Inget du gör kommer kunna förneka att hon finns! Men jag tror jag förstår hur du tänker... om du plockar undan saker så "ger du upp om henne"...? Gissar bara, har ju aldrig varit i din sits...

Jag säger igen, be om hennes vårdplan.. där ska rutiner bestämda för umgänget finnas nedskrivna och då får kommunen lösa det. Har de ingen personal i morgon, då får dom fixa det eller byta dag tillfälligt denna vecka.

Ta hand om dig!

Telge, jag tycker så himla synd om dig. Hoppas det blir utrett med umgänget, och tydligt vad det är som gäller. De måste ju fixa klara riktlinjer, och inte ha det sådär svajigt. Det är ju inte bra för någon att ha det så, varken för dig, dottern eller vårdfamiljen.
Kramar!

Safto bulle- grattis! Vad skönt att det ser bra ut än så länge:) När menar läkaren att ni kan "ropa hej" då? (okej inte förrrän bebis är ute men för nu  så att säga?)

Idag har jag flyttat hem igen efter 53 dagar på ett korttidsboende för personer som mår dåligt. Vet inte alls hur det kommer funka att bo själv nu. Jag har ju knappt bott hemma sedan mitt barn föddes för 3 månader sedan och allt här hemma påminner om min graviditet och mitt barn och alla drömmar och planer man hade. Känns tungt och se den nya spjälsängen stå där bäddad och oanvänd och alla bebissaker och jag vill heller inte plocka bort det för det känns som jag då förnekar att hon finns.

Jag blev lovad umgänge med henne 1 timme i veckan precis före jul och nu så verkar det inte bli så pga att nån inom kommunen måste vara med på umgänget så nu verkar det bara bli umgänge varannan onsdag och jag som trodde att jag skulle få träffa mitt barn imorgon och så verkar det inte bli så trots att dom LOVAT mig umgänge VARJE vecka. Så dålig stil. Mådde skitdåligt och mår väl inte ok nu heller pga det.

Har tid till min kurator för samtal idag om en liten stund och sedan är jag ensam tills på torsdag dag om jag nu inte ska på umgänge med min sötis imorgon då men det verkar inte så. Har pratat med min advokat om detta med umgänge och väntar på att advokaten eller kommunen ska ringa mig.

Grattis Saftobulle! Nu går det vägen!

Saftochbulle; Grattis! NU är det er tur och vilken taskig dokto som sa att ni inte kan ropa hej än för som någon skrev  kan man väl aldrig ropa hej om man ska vara så.....

Telge: Så fruktansvärt för dig måste vara jättejobbigt! Kram till dig!

Fast hon menade inget illa... ville inte ge falska förhoppningar bara och det uppskattar jag. Hon är peppande och uppmuntrande MEN realistisk...