Vi som längtar efter plus efter missfall del 3

jag fuyller ingen funktion i detta liv längre. Jag är bara ensam hela jävla tiden så jag kan ligga här och ruttna. Jag skulle ha träffat min bebis idag men ingen från kommunen kunde ooch de skyller på att ditt barn är så litet så det är inte viktigt för henne att träffa sin bio mamma. Men jag då? Näää det skiter man i.
Kan ju lika gärna dö för jag vill inte leva såhär utan barn, vänner familj pojkvän etc

Det här "ta-livet-av-mig-snacket" blir jag så upprörd  och trött på! Martyrskap hjälper ingen! Allra minst dig själv!

    Ursäkta att jag bara ramlar in här igen, men följer er faktiskt och hejar på er!!!

Jag kan inte ens föreställa mig hur det känns Telge, inte alls.
Men jag håller med Rosen här... det där snacket hjälper ingen, allra minst dig själv. Jag kan förstå att det är så det känns. Jag har själv haft perioder i livet när jag känt så.
Men att gräva ner sig i den känslan eller låta den ta över kommer inte hjälpa dig alls. Försök kanalisera den till något vettigt istället.
Om det nu är som du säger att det finns _absolut ingenting_ du kan göra för att förändra saker,  så försök acceptera det. Jobba med att må bättre, att få träffa Alice och ta det från det. "Mirakel" sker hela tiden.

Jag är inte religiös på något sätt men de här orden älskar jag, sagt av en italiensk predikant om jag minns rätt....

Gud, ge mig kraft att acceptera det jag inte kan förändra,
mod till att förändra de saker jag kan
och visdom nog att förstå skillnaden mellan de två.

Det är lite så livet är... att stångas mot något man inte kan förändra leder ingenvart... lägg den energin på bättre ställen.

Hiiimla lätt att säga. Jag vet.

Rosen och MCT: Jag vet att det inte hjälper mig men livet är så mörkt nu och jag måste väl acceptera det och det som är så tungt är att jag inte kan arbeta eller göra nåt för att få träffa Alice. Jag mådde bättre det sa tom soc men ändå drog/drar de ner umgänget med skäl som är så dåliga att jag saknar ord när jag nyss blivit lovad umgänge varje vecka med henne.

Illamåendet har avtagit lite...