Vi som längtar efter plus efter missfall del 3

Åhh jag känner så för dig men du som alla andra säger du kommer lyckas, det är bara NÄR som är frågan men alla vi här inne stävar efter samma mål och några har nått dit och några är på vägen att nå dit och några kämpar fortfarande för att nå dit men vi alla ska komma dit någon gång i livet punkt slut.

Kram

Först vill jag säga att jag verkligen förstår din resa till "helvetet" å tillbaka i fredags, as jobbigt

Så till mig.. de senaste två åren har varit lite väl tuffa, haft en del tråkigheter under åren med sjukdom i familjen etc men inte riktigt så här intensivt. nov 2009 så gick min pappa bort, augusti 2010 började vi försöka få barn, sept 2010 gick mormor bort (hon va 96 år så inget annat va att vänta men pigg till det sista och vi har stått varandra väldigt nära)  mars 2011 bytte jag jobb, maj och juni 2011 va våra första mf, ny gyn i augusti, började förbereda inför IVF i deceber, nov började med att jag blev uppsagd (omorganistation), sen blev jag spontangravid och fick mf och i slutet av nov fick mamma en stroke! mitt liv rasar igen ungefär samtidigt som jag börjar spruta menopur. Jag blir kvar hos mamma till nyår (vi bor nästan 60 mil från varandra) förutom att vi åker på äggplock och för att få tillbaka ett ägg. Tyvärr så misslyckas IVF:en utan att det tar. Januari måste jag tillbaka till jobbet för att avsluta min uppsägningstid samtidigt så har jag igen blivit spontangravid men med tidigt mf. Vid det senaste så fick jag kontakten på KK och har nu ju börjat  min utredning som jag hoppas ska hjäpa oss på traven. Nu har vi dragit igång att sälja mammas hus så hon kan flytta till en lägenhet... inte helt lätt med ett hus fyllt med grejer sen -73! Flytten beräknas ske i april och 1:e april börja jag mitt nya jobb! Önskar jag kunde glädja mig men jag hade hellre varit arbetslös ett par månader för att försöka få tillbaka lite kraft, men i längden så vill jag ju inget hellre än att jobba så det bästa har ju egentligen skett :) Så...därför orkade jag inte dra igång någon IFV för för mig va det jobbigaste med allt runt själva äp, om vi fått några ägg, om de va mogna, om de blev befruktade och om de överlevde för att sen planteras in... det hade jag som sagt inte klarat nu!

Tillbaka till dig! eller iaf min info till dig. Jag sprutade synarel i nästan  3 veckor, sprutade menopur i dryga veckan (10 dgr tror jag) Jag fick inte mycket känningar av varken sprayen eller sprutorna. Ett par svettningar bara och en eller om det va två gråtatacker... Jag märkte själv hur jag gick igång sen blev jag sååå ledsen, sen blev jag full i skratt för jag förstod det va hormonerna och då skrattade sambon också, men då tyckte jag helt plötsligt han skrattade för mycket å så började jag stor tjuta igen  hehe men vad jag har förstått så kan man få det mycket jobbigare med biverkningarna än vad jag fick. Sen när man kommer till äp så va det ju som jag skrev ovan nervöst. Själva ingreppet gjorde ganska ont men inte värre än jag överlevde. Man får en kanyl och smärtlindring genom den plus lokalbedöving. När ägget skulle tillbaka kändes det inget speciellt. Ja å sen är det ju bara å vänta...
Sitter du inne på några frågor så får du bara hojta, kan jag ska jag svara!
Hela processen är iaf väldigt spännande och jag kan gott tänka mig att prova igen om det inte går med det vi provar nu.

Nu sa sambon att ingen kommer väl orka läsa ett sånt långt inlägg så då är det kanske dags att sluta     

Hälsa sambon att jag läste koncentrerat varje ord du skrev! Tack snälla för att du delade med dig!

Vilka år du/ni har haft, jag förstår att det är tufft! Hur mår din mamma nu? Jag har också haft 2mf på raken, april och maj 2010 samt okt och jan i år, hade ingen mens emellan där. Man hinner ju inte med någon återhämtning alls när det blir så, rasade rejält nu efter det senaste i januari, var hemma 1,5 v från jobbet. Var arg, förbannad, bitter...

Jag hoppas ni lyckas utan att göra en ny Ivf, men det är skönt att höra att du kan tänka dig göra det igen!

Jag hade en del känningar med pergo, så det blir spännande att testa hormonerna ;)

Har ni gjort någon mf-utredning? Vet inte var du bor men jag kan tipsa om en bra läkare annars...

Kram på dig!

Together TACK vännen! Hur mår du? När har du nästa Vul?

Kram

Vad bra, det ska jag hälsa  haha
Ja det har varit lite tufft. Mamma mår bättre men det är nog inte troligt hon kommer bli helt återställd, men vi hoppas och hon är envis så vi har inte tagit ut nått i förskott.
Oj då ja.. då får vi se hur du känner efter lite sprayande  men jag tror att om du och din man (?) kan ha i åtanke att det är hormoner som spökar så gör det kanske det hela lite lättare, man kan skoja (lite! haha) och försöka ta det lite med ro ändå kanske. Om du inte blir "sjuk" eklart, hört någon som typ däckat men det får vi hoppas inte blir så för dig!!
Jag har precis börjat, va förra fredagen och tog prover, lämnade 9 rör med blod. Fast jag vet inte hur bra hon var för hon frågade om jag åt levaxin (har en annan gyn ihop med IVF då jag fyllt 40 men blev nu erbjuden hjälp av KK) för vi hade pratat på det men ändå skickade hon med för att ajg skulle ta om de proverna... men jag hade ju tagit levaxin på morgonen så de proverna lär ju itne va rätt och riktiga!! Jag bor i norr  var bor du/var finns den bra läkaren?
När skulle ni till kliniken?? nästa månad?? spännade att få följa dig
Kramen     

Läkaren jag tänkte på heter Lennart Blomqvist, han finns i Borås så det är ju en bit.. Han har en studie om oss med upprepade mf, med trombyl.. Googla lite på hans namn om du vill. Han har hjälpt oss massor!

Vi har äp i april, ska ringa kliniken nästa mens o få veta när jag ska börja med hormonerna.

3 dagar kvar tills vul, börjar bli ruggigt nervös....

Mimmi o missboring era berättelser o era känslor påminner mig om vilka oerhört starka kvinnor det finns i den här tråden (o säkert i andra oxå)!
Det är klart att vi alla ska få barn , det bara måste vara så!
Hört ett uttryck "man får bara så mkt man kan bära"...försöker tänka på det...men d är inte lätt...

Together- håller tummarna att vul om ngra dagar visar två små pickande hjärtan:)

Håller tummarna together!! Kram

Det måste bara gå bra så det så! Håll ut