Vi som längtar efter plus efter missfall del 3

Mmm kikade nu...  ja du... nu har jag varit rätt öppen men när det kommer nån som är lite sådär plump så har jag bara snabbt funderat över ett par saker...  :
- är det här en viktig relation för mig?  Om det är det men ändå inte en nära vän som man delar mer intima saker med kanske jag svara mer undflyende "för husfridens skull"...
- är det nån som jag inte träffat på länge och inte kommer träffa eller ha nån relation med så drar jag mig inte för att vara rätt rak..  "det är inte så enkelt men du kanske har haft turen att slippa uppleva det?"  jag har varit på gränsen till elak en gång när en person inte fattade den först diskreta vinken... "jag blöder ut mitt andra missfall just nu men tack för att kommer med goda råd!!" Det samtalet blev väldigt kort efter det...

Mest har det nog berott på min sinnesstämning för dagen... men jag tror en lagom syrlig kommentar där man påminner om hur verkligheten faktiskt kan se ut är rätt bra.. särskilt om det är en person som inte ger sig trots flera "goda råd"..
När jag varit på bra humör och känt mig rätt stark har jag kunnat svara som du... mer undflyende för att komma undan.. men när man är nere så har det varit rätt skönt att ta ner folk på jorden... låter kanske hemskt men...
En jobbarkompis har kommit efteråt och bett om ursäkt... "jag tänkte aldrig på det sättet för jag har inte varit med om det själv".. och tyvärr tror jag ofta det är så...
Vi som gått igenom en massa skit såhär blir mer ödmjuka och vet att det är inte bara att "skaffa barn"...

Hoppas du hittar ett sätt som passar dig! Läs gärna mitt lååånga inlägg nyss i andra tråden!

Leaeva, tack!! Känns så skönt att veta att man inte är ensam! Har t o m funderat över att svara att vi inte vill ha barn, för att slippa följdfrågor o förmaningar som; du blir ju inte yngre, då är det svårare vet du väl?! Tack jag vet!! :(

Hörrni brudar, jag vet att det känns totalt nattsvart för många av oss (tillhör verkligen den skaran själv i detta nu), MEN jag är likväl fast övertygad om att vi kommer att lyckas, så är det bara... Nu fortsätter vi kämpa tillsammans, OK?!

Och som vanligt kom inte hela inlägget med, j-a iPhone. *morr* Tusen peppkramar till alla!!!

Iphone är underbart nästan jämt...

Iaf håller jag med....alla här inne kommer en dag sitta med sitt lilla knyte!! Sådeså!

MCT tack för ditt svar! Kanske ska va modig o våga ge lite svar på tal nästa gång, men det tar emot, dels för att jag inte vill att den andra personen ska känna sig dum (lite opedagogiskt ja!!) men också för att jag skäms o känner mig misslyckad som inte lyckats få barn.. Ska kika på ditt andra inlägg ned :)

SoMa tack gumman! Vi behöver pepp!! :)

Ja, det gör vi verkligen! Tur vi kan peppa varandra...

MCT79 - tack

Funderar dock på om jag ska avvakta några dagar med proveran. Jag har haft uvi känningar ett par dagar och idag blev det värre. Funderar på om jag kanske ska vänta några dagar för att se om jag behöver uppsöka läkare för medicin. Är osäker på om medicinerna kan slå ut varandra på något sätt. Någon som vet? Känns dumt att chansa. Dessutom har uvi varit mycket tidiga tecken på graviditet vid några tillfällen. Har känt av uvi innan jag plussat de två senaste gångerna. Tror dock inte att jag är gravid nu för vad jag vet så har jag inte haft ÄL och jag känner mig överhuvudtaget inte gravid. Men jag kanske ska vänta veckan ut och se vad som händer. Jobbigt...vet inte hur jag ska göra.....men jag vågar nog inte chansa-.....tänk om....

Här kommer ett par peppkramar från mig också. Snart är det våran tur. Vi ska banne mig lyckas!

Jag hade nog väntat några dar,,, du har ju väntat jäääättelänge så några dar till för att vara på den säkra sidan gör kanske varken till eller från i det stora hela?
Hoppas du är gravid!! Tänk om! Det kanske är lycko-pergotime jag hämtade ut! hahahah! ;)

Tack
Hahaha ja tänk om..... det vore underbart, då får vi låta dem cirkulera till alla i tråden i så fall 
Väntar nog veckan tror jag, som du skriver så har jag ju väntat länge så några dagar till gör ju inte så stor skillnad egentligen. På söndag har det gått 100dagar så jag kanske ska börja då om jag inte fått plus eller problem med uvi/uvi-medicin. Även om jag inte vill något annat än att sätta igång så vill jag ju samtidigt inte riskera något. Det finns ju ändå en liten chans. Har bara ÄLtestat sen jag var hos gyn förra veckan så jag vet ju inte om jag faktiskt kan ha haft ÄL innan det. Jag hade väldigt ömma bröstvårtor förra helgen (inte helgen som var utan helgen innan) och i början av förra veckan och nu spänner det i brösten. Det har det ju gjort förut utan att det varit något men tänk om.......