Vi som längtar efter plus efter missfall del 3

MCT - svarar dig här med... Så fruktansvärt hemskt! :( är så ledsen för er skull!!! Vi finns här, ös ur dig det du behöver, vi hjälper dig vidare när du är redo! Önskar jag kunde ge dig en ordentlig kram nu, men skickar många stora här iaf..

MCT, jag skriver här oxå... Blir så otroligt ledsen (och fysiskt illamående) för din skull!! Sällar mig till de andra gulliga tjejerna - vi finns här för dig!

Vad är det för orättvist skitliv det ska vara ibland??? Nu är jag så arg o ledsen för MCTs skull att jag ligger och gråter... Vad har vi gjort för att förtjäna detta??? Det finns iaf ingen Gud, det tror jag vi alla är överens om.

MCT: även jag skriver här...
Jag är så otroligt ledsen för er skull..
INGEN ska någonsin behöva genomgå detta..
Och ska man det kand et väl endå få stanna på ETT!!!

Jag har tre MA bakom mig v 17, v12 v 10. Det sista året mf v 8 v 6 och ett x i v. 8.
Tänkar kommer upp hela tiden att nu är det slut jag orkar inte. Att ligga inne hos doktorn och de mäter och sedan kommer de fram till att hjärtat inte slår är det hemskaste man varit med om. Mina fall skrapning på två små tvilling flickor var det jobbigaste för den ena levde den andre död och de delade moderkaka så båda skulle vara döds innan v 20. Hemskt..,..,,

Jag lider så mycket med dig gumman

Skriver här med - jag gråter med dig MCT79, jag är så så ledsen för er skull!  Skickar en massa massa kramar för det finns inte ord nog. Det är så otroligt orättvist och hemskt och överförjävligt och jag känner verkligen med dig.  KRAM!!

Tänkte samtidigt själv hoppa in i tråden igen. Vi fick mf i juni-10 och då var jag med i denna tråd. Blev gravid igen aug-10. På RUL i vecka 19 upptäckte läkarna att det var i underkant med fostervatten, att hon varken kissade eller svalde och att hon då var tre veckor för liten i storlek jämfört med vad hon var på KUB-testet. Månaden efter bestod av flera UL-undersökningar där vi fick besked om att de misstänkte allvarliga missbildningar på organen men det var inte förrän den 17 dec som vi förstod att hon inte kommer att överleva födseln. Den 27 dec avbröt vi därför graviditeten (i ca vecka 22-23). Vi har fortfarande inte fått veta alla svar från obduktionen (på tis får vi veta resten) men första provsvaren visade iaf att hennes hjärta var deformerat, att hon var på väg att få hjärtsvikt och inte skulle överlevt i magen, att hon var ytterligare flera veckor för liten och att hon svälte... Mamma och pappas lilla hjärta.  Hon fick namnet Wilma. I vår, när tjälen har gått ur marken, kommer hon att urnsättas i en minneslund bara för barn. En liten tröstande tanke att hon har andra små barn runtomkring sig och inte behöver vara ensam...

Vi kände att vi inte ville vänta med barnverkstaden utan gärna ville ha ett syskon till henne så efter att mensen kom tillbaka i februari har vi försökt, men det har inte tagit sig ännu. Vet att det här är en superbra tråd så jag vill gärna vara med er i vår resa mot våra drömmars mål! 

 

Havsklippan, du är så klart varmt välkommen tillbaka till oss o tråden! Jag minns dig väl o det fruktansvärda som ni fick gå igenom med lilla Wilma :( skönt att ni är på banan igen, ska bli skoj att ha dig med på resan ;)