30+ som väntar första barnet i början av 2011

Det hade jag inte ens tänkt på, att det kanske inte ens går att mäta?
Hur gör man då? Vi kommer ligga på gränsen med enbart ett par dagar till godo och vår BM poängterade kraftigt att hon inte ville ta det senare för då skulle det vara försent.

Det var anledningen till att vi fick ett UL i tis också, hon ville försäkra sig om att vi höll oss inom gränsen.

Jag har vissa symptom, men jag skäms iaf för det finns de som har det bra värre. Jag är bara trött hela tiden och det gör mig på dåligt humör för jag avskyr att känna mig konstant trött, och då skäms jag för att jag gnäller för det.

marsmarsmåne: Jag har inte heller mått illa. VIssa symptom har jag, som ömma stora bröst och molvärk ibland men har faktist inte mått dåligt. Får lite dåligt samvete när man läser om dem som mår mycket illa. Tidigare var jag orolig över att det var ett dåligt tecken, men nu försöker jag bara vara glad. Bra att passa på medans man mår bra, vet aldrig hur man mår om några månader med foglossning etc..

Jag ska ju göra kuben mitt i vecka 13, så om de inte lyckas med att mäta den där vätskespalten så hinns det nog inte med nåt fler ultraljud. För visst ska det göras före vecka 14?

Millan 

13+6 är den magiska gränsen, därefter är det för sent.
Eftersom det sällan går att vara helt säker på hur långt gången man faktiskt är, vill de gärna att man gör KUB-UL:et lite tidigare för att vara säkra på att man håller sig inom gränsen.

Så förklarade min BM det för mig, och jag hoppas de kan mäta när det är dags för mig.

Frågan är hur man snällt talar om för det lilla livet att vara medgörligt när det väl är dags? ;)

Så, jag kommer att göra mitt ultraljud i vecka 13, närmare bestämt 12+4, så det borde vara tillräckligt långt innan den "magiska gränsen". Jag är rätt säker på hur långt gången jag är, nu 10+4, vilket bekräftades på ultraljudet som jag var på för en vecka sen. Sen får vi hoppas på att bebben ligger åt rätt håll

Men mitt blodprov togs redan i början av förra vecka, spelar det nån roll att det är mer än 3 veckor mellan blodprovet och ultraljudet? Jag tror att ultraljudsavdelningen här på akademiska i Uppsala är rätt upptagna nu och det var nog därför jag fick tiden några veckor efter blodprovet.

Sen jag blev gravid så har jag blivit så sugen på sämre mat. Jag och min sambo brukar laga rätt nyttig mat men nu är jag mest sugen på falukorv, hamburgare (vi gör egna iofs), pizza, köttbullar mm. Fisk klarar jag inte av att äta, vilket vi åt då och då innan jag blev gravid. Det är ju nu man ska äta nyttigt och så är jag inte alls sugen på det. Förutom frukt, som jag äter mycket av varje dag. Märkligt!

Millan 

Ja hörde samma att gränsen är 13+6, där efter går det inte att mäta.
Men jag tror att anlednigen till jag fick återkomma var för jag hade tid på mig, min undersökning drog ut på tiden och hon hade väntrummet fullt med folk med tid som väntade, så då var det lättare att ge min osammarbetsvilliga unge en tid veckan efter.
Men du kan hjälpa till undersökningen genom att vara ordentligt kissnödig, jag fick tipset att dricka mycket mer vatten innan. Jag råkade gå på toa på morgonen (gick på rutin, hade inte hunnit vakna riktigt) men trodde det skulle var ok endå, då jag skulle dit vid lunch, men min urinmängd var anigens i underkant, trots jag kände mig ordentligt kissnödig.
Tror inte de skickar hem någon från en så viktig undersökning om man är så långt gången som du är då. Trilskar beben tror jag de tar sig tid du hur många som än väntar på sin bokade tid.

Tack
men jag lider mer er som inte mår bra, känner mig orättvist förfördelad

Tar gärna lite av ditt illamånde så jag kan få ett kvitto varje morgon på att bebben fortfarande lever, oroar tokmycket pga bristen på livstecken innefrån magen.

Jag kände precis som du och därför gick jag på ett vaginalt ultraljud i förra veckan hos en gynekolog. Jag var rädd att eftersom jag kände så lite så skulle inte bebben må bra. Men allt såg bra ut! Gynekologen sa till mig att inte oroa mig, Alla kvinnor har inte starka symptom, det bara är så! 

Efter det har jag bestämt mig för att sluta oroa mig, det som sker det sker och det beror inte på om jag har symptom eller ej! 

Jag känner också för er som mår dåligt, måste vara jättejobbigt!

Millan

Riktigt ärligt talat så tycker jag att jag mår "lagom" illa. Jag menar det är ju över redan 10-11 på dagen och sen mår jag prima, lite trött ibland. Men det känns lite fult att säga att man gillar att må illa också, men det är precis lagom, faktum är att det hjälper lite att bearbeta att jag _faktiskt_är_gravid_. 

Förstår att det är svårt att tro att det är sant om man inte har symptom, för jag tycker att det är svårt att fatta trots morgonillamåendet. Det känns hanterbart, men det är ju mycket pga att jag inte måste upp på jobb, det vore värre.

Det är nog fördelar och nackdelar med allt och tack och lov får man inte välja. Det är coolt med livet och döden, man måste liksom bli ödmjuk och inse att man får ta det som det kommer. Himla skönt egentligen! 

(men inte rättvist alls)

Riza - 30, BF 14/1 2011, barn 1 och 2, Jönköping
Hanni - 33, BF 14/1 2011, barn nr 1
Erka - 30, BF 29/1 2011, barn nr 1, Piteå
Lier1979 - 31, BF 2/2 2011, barn nr1, Sala
Minea - 32, BF 14/2 2011, barn nr 1, Oslo
Tussebus 33, BF 22/2-11, barn nr 1, Sthlm
Rynna - 31 BF 1/3 2011, barn 1, Göteborg
Quirall-30, BF 5/3 2011, barn nr 1, Västkusten
marsmarsmåne-31, BF 9/3, barn 1, Jkpg
Kalaspuffan - 34, BF 12/3 2011, barn nr 1, Sthlm
Millan75- 35, BF 18/3 2011, barn nr 1, Uppsala
Rundabullar-31, BF 18/3, barn nr 1, Belgien

Halloj!

Jag la till mig på listan! Jag går in i vecka 18 idag!! Jätteskoj känns det för i morgon är det äntligen dax för RUL! Det känns lite nervöst men det ska bli så kul att se den lill* (Om allt verkar bra förstås)

Jag har mått prima hela vägen förutom några veckor i början då jag var superdupertrött, ont i brösten samt mycket lätt illamående vid hunger. Har inte kräkts en enda gång!! :) Lider med er andra...

Nu ska jag iväg på blodomloppet men jag ska bara promenera!

Tack alla för att ni har hakat på listan - jättekul att få en minipresentation av alla och att se hur vi "ligger till"!

Nästa vecka har vi tid för KUB-testet. Önskar att jag inte var så orolig, men jag kan inte sluta tänka "tänk om vi hamnar på hög sannolikhet"...  Jag inbillar mig också att om bara detta går bra, så ska jag aldrig mer oroa mig för något mer med graviditeten. Men jag kommer alltid hitta något nytt...

Hur är det för er andra, har n gjort det (testet, alltså)? Hur kände ni innan?

En annan sak...är det någon mer än jag som känner att ert hjärta beter sig lite konstigt? Det känns som det slår dubbla slag med jämna mellanrum, när som helst på dagen (alltså INTE utlöst av fysisk ansträngning). Någon som känner igen det?