Möhippa

Jag måste bara säga att jag håller med dig in this cae!

Precis så tänkte jag också.
Brudgummen hade väl kunnat säga att hon inte ville ha en hippa.
Varför man inte skulle vilja ha det kan jag dock inte förstå. Helt ärligt tycker jag att man är väldigt tråkig i så fall och jag kan inte tänka mig att någon av mina kompisar skulle reagera så.
Jag förstår om man inte vill bli bortgjord men då kan man väl meddela sin tärna att man inte uppskattar dylika aktiviteter.

Hade bruden sagt tack men nej tack när man står i dörren hade jag blivit både ledsen och besviken. Om hon tycker det är obehagligt att hon inte vet vad som kommer att hända skulle man ju kunna låta henne se schemat och välja bort det hon inte vill vara med på?
 

Varför är det så svårt att fråga bruden om hon vill ha en möhippa eller inte?

När det gäller tex julklappar eller födelsedagspresenter får man även då vara den som tar upp ämnet om man inte vill ha någon. Så är det ju hela tiden. 
Ber man om vatten får man det i ett glas om man inte ber om att få det i någonting annat så som en mugg eller flaska om man föredrar det. Väldigt få frågar varje gång, vill du ha det i ett glas?

Säger folk till i förväg ska man såklart respektera det så man slipper göra som mina föräldrar som gifte sig i hemlighet för att svensexorna i deras gäng hade totalt urartat och ingen hade brytt sig om ett nej tack utan brudgummen hade vaknat naken, rakad och utomlands dagen efter... 

Jag önskar att jag hade vågat smälla igen dörren när det dök upp gäng för att kidnappa mig, men jag kunde inte med.. Jag hade sagt till min närmsta vän flera ggr innan att jag inte ville ha en möhippa, men hon fixade en iaf. En sån jag absolut inte ville ha dessuton, med pinsamma kläder och massa pinsamma saker att göra.
Min möhippa började med att jag satt inlåst på toa och grät...
Jag följde med iaf, och genomled några timmar.
Jag ångrar fortfarande att jag inte slängde igen dörren och bad de dra...

Jag fick en överraskningsfödelsedagsfest en gång, fast jag sagt till familjen att jag inte ville bli firad. Kul när släkten vällde in, och där stod jag med hemmadress och flottigt hår, och huset såg ut som ett bombnedslag :-/. Förstår fortfarande inte varför min man, som jag då varit tillsammans med i mer än 15 år, trodde att jag sa nej och menade ja... Så, om man är det minsta tveksam, om bruden inte uttryckligen sagt att hon uppskattar möhippor, så är det väl inte fel att fråga henne? Sambon/fästmannen hade jag inte litat på, av egen erfarenhet .

Om man ska gifta sig och INTE  vill ha möhippa tycker jag också man själv ska säga till innan. Det är en självklar tradition i de flesta kretsar att hippa någon innan bröllopet.

Ungefär som att man måste säga till om man ska hålla födelsedagsfest och INTE vill ha presenter. Man kan inte förvänta sig att gästerna ska ringa och fråga "vill du att jag ska ha en present med mig på din trettioårsfest?"

Även en tradition att det ska planeras i hemlighet. Jag hade blivit paff om jag stod i begrepp att gifta mig och mina kompisar frågade. Det förväntas att man vill och annars ska man säga till (och det ska förstås respekteras!)

Alla hippor jag har varit på har varit bara trevliga roliga akvititeter, femkamp, spa, ridning, danslektion, etc. och det har alltid varit aktiviteter som är uttänkta just för att bruden ska kunna ha kul. Förstår om man inte vill göra en massa pinsamheter, men att ha en kul dag med sina tjejkompisar, varför tackar man nej till det?

Man kanske inte mår bra, man kanske inte känner för det den dagen, man kanske inte vill alls, man kanske hade räknat med ett par glas vin och en hemmakväll framför TVn mitt i bröllopsstressen.

Eller som skräckexemplet i bridezillatråden. Den blivande bruden hade mens, höll precis på att flytta och i samma veva flyttstäda den galma lägenheten som behövde målas om. Hon grät sig igenom hela möhippan och fick i slutändan betala 6000 spänn för att väggen i hennes lägenhet inte blivit målad i tid... (hon hade sagt till innan om att hon inte ville ha en om jag inte missminner mig vilket vännen sket högaktningsfullt i för att möhippan var så mycket viktigare...)

Min första reaktion: Men oj! Vad dåligt vi kände vår vän, eftersom vi inte fattade att hon inte skulle uppskatta en hippa.

Min andra reaktion: Hon kanske är skraj efter mardrömshistorier?? Skulle kanske berätta lite vad vi tänkt, så hon inte behöver oroa sig..